The Wanderer

Här kommer min berättelse om mitt absolut ambitiösaste vandringsprojekt som det blev en liten tummevante av. Dock den vackraste tummevanten. Jag hade planerat totalt 20 dagars vandring. Del 1 var på 12 dagar Abisko-Alesjaure-Vistas-Kebnekaise-Singi-Vakkotavare-Saltoluokta för att vandra i morfars fotspår. Del 2 var en rundtur in i Sarek på 8 dagar med start och slut i Saltoluokta och via Skierfe och tillbaka via Kungsleden. Proviantlåda hade jag skickat till STF Saltoluokta för del 2.

Jag hittade en webbsida Utisyd som inspirerade mig i sista stund att lägga om min rutt till att gå från Abisko-Alesjaure via Vistasdalen till Nikkaluokta för att besöka kapellet som min morfar besökt. Hade nyligen sett Jens i vildmarken på SVT Play som paddlade kanadensare och fiskade i Kanadas vildmark så jag bokade en kajak för leverans 12 km norr om Nikkaluokta för paddling nedströms till Nikkaluokta. Så med tredje versionen av vandringsplanen skulle jag kunna besöka några av de platser jag identifierat i min morfars fotoalbum. Abisko och lapporten fanns det dock vinterbild på och som inte hängde ihop med övriga bilder men som jag skulle inleda turen med och som jag tidigare besökt vintertid på turskidor.

Min granne Anders och min vän Fredrik tyckte att jag skulle fiska på turen. Jag hade inte packat fiskespö. Bestämde mig dock för att ta med mitt hopfällbara kastspö för fiske efter de ädla fiskarna och aluminiumfolie, citronpeppar, salt och smör för tillredning av eventuell fångst. Lite som Jens i vildmarken. Fredrik kom med två tidiga födelsedagspresenter en orange wobbler och en svart fluga. Han garanterade mig fisk med dessa. Jag hade bestämt mig för att skriva dagbok på min tur och min vän Robert tipsade mig om en vaxduksanteckningsblock och blyertspennor. För att slippa skriva i mobilen hela tiden och spara på mobilens batteri till förmån för att ta bilder. Dessutom skulle dagboksskrivandet ge en mer genuin känsla av berättandet. Jag skulle kunna fotografera dagbokssidor och lägga in i bloggen. En blogg som inspirerade mig mycket med sina vackra fotografier, informativa kartor och satellitbilder, målande språk och direkta citat från sin dagbok var Liv i fri luft och hans vandring på Kungsleden 2009.

Kursiverad text med citat är från min skrivna dagbok från turen.

Dag 1: STF Abisko-Siellajohka 16,26 km

Jag körde från Luleå till Gällivare Resecentrum för att åka tåg till Abisko men personalen kunde endast skriva parkeringstillstånd för 10 dagar. Jag fick inte tag på gatuingenjören i kommunen för att höra om jag kunde parkera längre. Åt min medhavda linsgryta i min mattermos och funderade hur jag skulle göra. Valde då att köra upp till Abisko och då skulle det ta två dagar att ta sig från Kebnats till Abisko med buss och tåg. Jag skulle då förlora min reservdag i planeringen. Vid STF Abisko hittade jag en parkeringsplats precis när en bil körde iväg annars var den full. Skulle köpa fiskekort på turiststationen. Jag parkerade sen bilen på långtidsparkeringen vid järnvägshållplatsen STF Abisko. Fanns några lediga parkeringsplatser.

”Temperaturen var 16 grader och det var soligt och blå himmel. Jag bytte om till shorts och kängor och krängde på mig ryggsäcken. Startade min vandring på Kungsleden där jag en kall januari åkt turskidor till vindskyddet och en bit till. Jag möttes av barnfamiljer, dagtursvandrare och några med större ryggsäckar.”

”Abiskojåkkå brusade och skummade med sitt klara vatten. Känslan av lycka infann sig snabbt. Den där sköna känslan när jag far ut på äventyr. Ryggsäcken kändes inte tung, solen strålade mellan fjällbjörkarna och det var varmt skönt.”

”Träffade en kille som gått Kungsleden från Ammarnäs på 20 dagar. Han hade gått minst 18 km per dag och som mest 42 km per dag. Vindpusten från honom kunde intyga detta.”

Jag stannade vid rastplatsen 4 km bort som jag tidigare besökt med turskidor. Här är det tillåtet att tälta. Finns även en bit längre fram en stig till tältlägret vid Ballinjohka utanför nationalparken. Värmde vatten till the och torrfodret. Läste på baksidan av påsen att en kunde krydda rätten enligt egen smak. Fyllde på varmt vatten i påsen och väntade. När jag rörde om i påsen flöt det upp en liten påse som såg ut som en kryddpåse. Jag rev upp den och hällde ut innehållet i påsen. Det var ett svart pulver. Läste på den lilla påsen ”Do not eat”. Ämnet skulle tydligen suga till sig syre. Fick kassera den måltiden och börja om med proceduren minus då detaljen med den lilla påsen.

”Jag packade ihop mina pinaler och fortsatte min vandring. Såg ett vackert vattenfall med vattendropparna i luften i motljus. Fanns flera vattenfall som i trappsteg. Forsarna brusade i olika tonarter.”

”Träffade sen en Mikael från Umeå som jag slog följe med. Han hade en 48 liters Osprey med 14 kg och jag hade en 85 liters Osprey med 23,6 kg. Jag skulle dock vandra 12 dagar och hade mat för detta. Vi passerade ett vackert beläget lappläger. Vädret var fantastiskt vackert och dalen mäktig.”

Mikael gillade att vara mer spontan och bestämde sig dagen före vart han skulle resa för att vandra.

”Vid avfarten till Abiskojaurestugorna tog vi söderut efter Kungsleden. Det blev tungt nu med stigning av leden.”

”Vi kom till en skylt som berättade att Tyskland angrep Narvik i gryningen den 9 april 1940. Som skydd mot kringgående attacker mot malmbanan inkvarterades en mindre styrka i STF Abiskojaure. Skyddsrum och värn byggdes upp ett stycke söder om Abiskojaure. Undrar om morfar var där?”

”Vi fortsatte vår vandring då vi skulle tälta söder om Abisko Nationalpark. Vi slog följe med en tysk ingenjör inom förpackningsindustrin som hade sin sista chans att kunna vandra Kungsleden på 28 dagar då han sen inte skulle kunna ta så mycket semester på sommaren. Giron lystes upp vackert av den dalande solen. Vi passerade nationalparksgränsen och såg att det fanns dass vid bron över Siellajohka. Det var många tältare så svårt att hitta en tältplats. Tillslut hittade vi en tältplats där vi kunde sätta upp våra boningar. Mikael med sitt lättviktstält med staven som tältpinne och tysken med en fjällrävenkopia som hette Nordisk tillverkad i Kina. Han sa att dom beställer grejer till sina maskiner till förpackningsindustrin från Kina. Förut kunde leveransen ta 24 timmar och idag kan det ta sex veckor.”

”Hade fått värk i vänster knä. Glömde mitt knäskydd som jag skulle använda vid sådana här tillfällen. Smorde mina fötter och kröp ner i sovsäcken.”

Dag 2: Siellajohka-Alesjaure 16,55 km

”Somnade snabbt och vaknade till larmet 6:00. Glömt stänga av vardagsuppstigningen. Somnade sen en stund till. Tysken var den som var klar först och sa hej då. Sen gick jag och Mikael snarkade gott i sitt silvriga tält. Jag packade ihop och precis när jag gick klev han ut och sa att vi ses vid nästa stuga.”

Jag gick till jokken och tvättade av mina sockar och fyllde på vatten med hjälp av min senaste pryl en treliters påse med vattenrening. Praktiskt om jag skulle behöva bära det vatten jag behövde till tältplatsen och säkert med vattenrening. Jag har inte tidigare bekymrat mig för vattenkvaliteten men ville vara på den säkra sidan.

”Stigningen efter bron var rejäl. Jag blev varm och hade för mycket kläder. Stannade efter stigningen och tog av mig underställ och bytte om till T-shirt. Tejpade min häl som började få skavsår.”

”Efter ett tag såg jag Mikael igen och vi slog följe igen. Vi gick i ett enormt vackert landskap med turkosblå vattendrag och mäktiga berg. Vi såg storlom. En fågel med ett flöjtliknande ljud dels en i luften och en på marken med sin runda kropp. Vi såg en ung höna fjällripa.”

Fågeln med det flöjtliknande ljudet kallade Mikael för vandrarens bästa vän eftersom den följer vandraren. Fågeln heter ljungpipare.

Det turkosblå vattnet färgas av glaciärsediment som sköljs ner i vattendragen.

”Vi såg den brusande forsen mellan Radujavri och Alisjavri. Hade varit en vacker tältplats men för långt till Alesjaure.”

Mikael kallade dessa blomster för Knaftenpojkar. En lokal benämning från Lycksele då det i byn Knaften fanns några pojkar som hade hår likt dessa blomster.

När leden gick längs stranden började Mikael leta tältplatser men de låg så nära leden. Precis bakom var det blött. Jag pekade uppåt höjden för torrare mark.

”Vi gick upp på höjden och hittade en tältplats med en otroligt vacker utsikt och strålande sol. Turkosblått vatten på Alisjavri och byn Alisjavri, dovt brusande vattenfall bakom med lite snö bredvid samt bakom tornade berget Vistasvarri upp sig och den huvudliknande Njuikkostakbakti. STFs stugor såg vi till söder.”

Högre upp och till vänster tältade tysken. Han vinkade när han såg oss på håll.

”Vi drog oss tidigt tillbaka. Utsikten från tältet var fenomenalt vacker. Jag somnade ovaggad strax efter 20:00.”

Dag 3: Alesjaure-Vistas 19,69 km

”Vaknade till regnets smatter mot tältet. Drog mig ett tag till och vaknade 8 tiden för att laga frukost. Mikael gick tidigare och jag myste i tältet. Lyssnade på ett kort radioprogram om vandring. Att det finns en diagnos för att tappa bort sig att vandrande inte alltid setts med blida ögon. Som när Reese Whiterspoon vandrar med sina dyra vandringsskor och en journalist undrar hur det är att vara hemlös. Hon säger att hon vandrar och är inte hemlös.”

Reese Whiterspoon spelar Cheryl Strayed i filmen Wild. Journalisten skriver för Hobo times ungefär hemlösas tidning och insisterar att hon måste vara hemlös. Cheryl Strayed vandrade för att modern dött i cancer, familjen splittrades och hon började gå på heroin. Hon vandrade själv tre månader på Pacific Crest Trail för att hela sig själv och finna sitt egenvärde. Att vandrande kan vara en ventil för oss människor från vardagslivet. Själv led min mor av samma sjukdom som Sheryl Strayeds mor.

Jag hade fått ont under stortårna och blåsor under hälarna mot insidorna av fötterna. Fått långa värkande sår på ömse sidor om höften efter midjebältet. Blåmärken på vänster axel, arm och vid nyckelbenet förmodligen av min nödsändare som satt på vänstra bärremmen och klämde över där när jag drog på mig ryggsäcken. Likt Reese Whiterspoon som porträtterade författaren Cheryl Strayed hade ryggsäcken sargat kroppen. Jag tejpade mina sår och blåsor med sporttape och compeed.

”Närmare 12 packade jag ihop mina pinaler och gick till STF Alesjaure 12:00. Gick till receptionen butiken för att köpa lunch då jag förstört en lunch. Glutenfritt och laktosfritt hårdbröd, renost och lufttorkad skinka och the blev det. När jag läser i boken där man meddelar sin färdväg är det flest svenskar som skriver men tyskar ligger på god andra plats, Holland, sen finns länder Skottland, Indien, Belgien, Danmark, Indonesien, Schweiz mm.”

Började sen min vandring mot Vistasdalen. Det var en rejäl stigning uppför bitvis blöt och lerig vandring. Vyn bakåt var mäktig. jag vilade när jag kom upp på höjden. Drack vatten och tog en näve jägarsnus.

Mitt recept på jägarsnus: Russin, kärnfria dadlar, 70% choklad, kokosflarn, sötmandel och pumpafrön. En nypa av varje.

Mötte en man som jag frågade om hur vädret var i Vistasdalen. Han sa att dom hade gått fel 3 km pga att dom var så trötta då de gått 46 km. De skulle fortsätta på Kungsleden.

Jag passerade den högsta punkten och skådade ner i Vistasvaggi med branta fjäll som tornade upp sig på ömse sidor om dalen. Grönt nere i dalen och Visttasjohka som slingrade sig fram där nere. Fjällbranterna var grönklädda långt upp. Norra fjällbranten glittrade i grönt. Grå rasmassor högre upp och grå fjälltoppar med snö på de södra topparna. Vissa delar var rostfärgade. Jag tappade andan när jag insöp detta överjordiskt vackra landskap.

Jag blev otroligt trött under denna del av vandringen. Borde ha lagat torrfoder men åt av hårdbrödet, tubosten och den lufttorkade skinkan istället. Innan jag nådde STF Vistas behövde jag stanna och äta mer igen. Var trött och slut. Ostadig på benen med den tunga packningen. Likt Sheryl Strayed som hade ”monstret” på ryggen hade jag något liknande.

Kom fram till en lämplig tältplats ca 1,5 km söder om Vistas 23:00. Hade då börjat dagens vandring 12:00 med flera pauser. Denna delen av vandringen var mycket ansträngande med min tunga packning. Bestämde mig för att inte vandra min del 2, 8 dagar i Sarek på grund av rädsla för vaden och att det skulle bli ansträngande med min tunga packning i den kuperade terrängen. Kröp ner i sovsäcken 23:30. Ställde klockan på 6:00 för att hinna till båten från Nikkaloukta med leverans av kajak 12 km norr om Nikkaluokta då det var två vandrare som skulle med då.

Dag 4: Vistas-båtlämningen 12 km ovanför Nikkaluokta 18,45 km

Vaknade upp mycket piggare även om det var en kort sömn och lagade min grötfrukost sittandes inne i tältet. Gjorde sen morgonbestyren. Ett lätt regn smattrade mot tältduken som avtog. Gick sen och tvagade mig i bäcken bredvid, diskade och fyllde på vattenflaskorna. Började min vandring strax före 08:00. Vandrade i ett vackert landskap med mycket fjällbjörk, enar och många blommor. Fåglar sjöng för mig. Bestämde mig för att prova spela in dagboksanteckningar istället för att skriva.

Såg en ljungpipare på en trädgren. Fick en känsla tänk om det var morfar. Ser du fågeln?

Sen när jag fortsatte uppför backen flög det upp en hel svärm med fåglar framför mig.

Mötte en äldre man i 65-70 årsåldern med ryggsäck och packraft. Han skulle lägga i sin packraft i jokken i höjd med Lisas Stuga. Lisas stuga ligger på andra sidan jokken utanför ledsystemet och svår att nå. Han tipsade om ovanstående lunchplats på bilden ovan och att den var bra för fiske. Jag var dock för trött för att fiska och hade en tid att passa.

Det visade sig att passagerarna som bokat upphämtning 16:30 bokat om till 18:00. Det skulle kosta mycket att få uppkört en kajak 16:30 utan passagerare så jag avbokade kajaken och bokade upphämtning 18:00 istället.

Vi plockade upp ytterligare en passagerare vid nästa båtlämning 8 km norr om Nikkaluokta. Kaptenen navigerade vant på jokken och kryssade över den där det var djupast. Ibland tog motorn i botten pga att det var så grunt. Han kunde höja och sänka motorn.

Framme i Nikkaluokta bestämde jag mig för att köpa tältplats så jag slapp jag vandra längre för övernattningen. Då ingick det tillgång till servicebyggnad med toaletter och dusch. Köpte pringles i butiken. Skönt med dusch och sen middag vid tältet.

Dag 4: Nikkaluokta-Luleå (avbrott)

En ny dag gryr och det är soligt och blåsigt. Jag lyssnar på Nine inch nails låt Together i tältet. Lagar morgongröten sittandes i tältet. När jag kliver ut ur tältet kommer jag ut som en krumbuktad gammal gubbe, stel och trött i kroppen och lite ont i vänster knä men jag kommer igång efter besök till servicebyggnaden.

När jag plockade ner tältet gick tältpinnen av som går in i en ring med tre pinnar. Jag provar laga med silvertejp men det håller inte. Bryter av den trasiga delen och skjuter in i pinnen men tältpinnen bryts av igen. Jag inser att jag inte kan fortsätta min vandring med ett trasigt tält. Tältet skulle inte hålla i hårda vindar och kunna rivas sönder. Svårt att boka stugor med så kort varsel och hade inte budget för det.

Jag tog det tråkiga beslutet att avbryta min vandring och ta bussen till Kiruna. Besviken men lättad i det stora hela av att det var tältpinnen som bröts av och inte benet. Men först gick jag till Nikkaluokta Kapell innan bussen avgick för att fotografera där morfar varit.

Ja vad hade jag lärt mig av detta äventyr? Att vandringsträna med den faktiska vikten på turens packningen. Jag har vandrat med 16 kg förutom vatten på Padjelantaleden och det gick bra och med närmare 20 kg i Muddus nationalpark med kortare sträckor än detta men fick ont under hälen. Min maximala vikt jag klarar på packningen ligger nog på mellan 16-20 kg. Jag hade vandringstränat i skidbacken på Ormberget i Luleå men utan vikt och tränat med PT under våren men detta räckte inte. Mitt vänstra knä klarade sig dock bra. Det finns en uppsjö med lättviktsutrustning men blir dyrt att byta ut sovsäck, liggunderlag, tält till att totalt hamna under 1 kg enligt lättviktsfilosofin. Alternativt byta ryggsäck. När jag kom hem plockade jag ut 3 kg som jag inte använt eller var onödigt på turen. Hade mat för 12 dagar i ryggsäcken. Jag hade kunnat planerat för inköp längs vägen. Framförallt viktigt att packa så lite som möjligt vilket är lätt att säga. Att planera en tur utifrån vad jag orkar bära och inte tvärtom. Längsta turen tidigare hade varit 65 km under fyra dagar och tre tältnätter. Denna turen var ett stort hopp upp i omfattning. Jag tänker att jag skulle kunna göra en stugtur Nikkaluokta-Vakkotavare i fotspåren på morfar istället för att få ner vikten på packningen och handla på vägen. Det är mycket utvecklande att testa sina gränser och har det som filosofi men att göra det på ett säkert sätt eller kunna avbryta. Jag tycker att Abisko är en fantastisk start på en fjälltur, Alesjaure är en vacker plats och Vistasdalen är andlöst vacker och mäktig i sin ensamma skönhet. Det var också trevligt och lärorikt att slå följe med en annan vandrare en bit på vägen. Jag lär mig mycket av att lyssna på andra vandrare. Jag tyckte det var bra med att skriva dagbok men det blev för mycket att skriva på kvällen. Bättre skriva flera gånger om dagen. Dagboksinläggen tycker jag skapar en mer närvarande känsla sen när jag skriver blogginlägget. Jag kommer fortsätta att drömma och träna för fler äventyr. Vad drömmer du om för vandringsäventyr?

”Det är skönare lyss till en sträng, som brast,
än att aldrig spänna en båge.” Verner von Heidenstam.