Dag 1: Björkliden-Låktatjåkko fjällstation
Körde upp från Luleå som fått 30 cm med snö dagen före som övergått till regn. Det var mycket dåligt före med oplogade vägar och några bilar i dikena. Lyssnade bland annat på en radiodokumentär om Leonard Cohen. Åt en sallad vid stenbron strax innan Gällivare. Anlände till Björkliden och startade min tur ca 15:00. Fick information om väder och vind av personalen i receptionen. Att det hade blåst 30 m/s dagen före och att det skulle börja blåsa upp nästa dag.
Det föll sig naturligt att följa skoterleden som var välmarkerad med gula pinnar. Den var lite längre än den kryssade vandringsleden men var inte lika brant på sina ställen.
Det passerade förvånansvärt många snöskotrar på skoterleden. Hade en bild att det skulle vara många turskidåkare efter leden. Jag åkte skidor in i dimman. Det var lättare att se med solglasögon fast det var ganska mörkt. Tog en rast efter 5 kilometer. Satte mig på liggunderlaget. Fyllde på med vatten, nötter och choklad.
På ett brant ställe fick jag ta av mig fiskfjällskidorna och gå upp.
Jag började nästan se hägringar i fjärran där varje svart formation blev fjällstationen. Till slut såg jag Låktatjåkko fjällstation. Sista etappen var riktigt brant men jag kämpade på och saxade upp till stationen. Den oroliga värdinnan välkomnade mig vid dörren. Hon hade ringt mig flera gånger då hon inte visste när jag startade. Jag hade inte läst mig till att det fanns dusch och bastu. Det var en positiv överraskning och var sanslöst skönt med den varma bastun innan middagen. Värdinnan med kollegan serverade älg med kantarellsås och potatisgratäng. Till efterrätt blåbärspaj med glass. Bordsgrannarna var ett trevligt pratsamt par från Sundsvall och Östersund som dagen före kämpat i stormen på turskidor från Låktatjåkka station och fick vända tillbaka. Det var tal om 30 m/s i byarna. Personalen hade fått skotta fram fönstren och dörren som det trängt in snö genom. Det rörde sig om 1,5 meter snö. En ung kvinna som annars jobbade nätter på Björkliden visade en bild på ytterdörren med renskinn på för att bromsa snön som trängde in i entrén.
Låktatjåkko fjällstation är belägen 1228 meter över havet i väglöst land. Byggnaden som ursprungligen var tänkt enbart som en vilstuga stod färdig 1939 och turiststationen invigdes då. Under andra världskriget stod turistverksamheten stilla och alla fjällstationer stod då till militärens förfogande. Vid krigets slut, 1945, öppnades Låktatjåkko Turiststation åter och har varit i drift sedan dess.
Fortsatte prata med paret från middagsbordet och den unga kvinnan från Björkliden. De pratade om en ny värld med toppturer, radonneskidor, stighudar, uppblåsbara ryggsäckar, tranceivers, om en skidåkare som endast fått en lårkaka efter 25 meters fall och en annan som fått ett krossat knä som förstörde säsongen för honom. Kände mig omodern med mina turskidor utan stighudar.
Fick rummet Fjällugglan som passade bra då jag fått en uppstoppad fjälluggla från min morfar. Det var inga andra gäster i de två rummen bredvid. Trångt rum och skön säng. Hängde för mörkläggningsgardinen för fönstret. Somnade ovaggad.
Dag 2: Låktatjåkko fjällstation-Björkliden
Steg upp till en god frukost med glutenfritt bröd och müsli. Satt med middagsparet från gårdagen och pratade lite mer med dem. Jag var först ut från fjällstationen.
Vinden hade ökat till upp till 18 m/s i byarna och det snöade lite. Sikten var inte så god. Vid en sträcka halvvägs var det svårt att se nästa pinne efter leden.
Hade tänkt äta lunch på Björkliden men det var lite tidigt för det och ville inte sitta i den fullpackade foajén. Körde till mitt nästa natthärbärge Abisko Turiststation och köpte en god lunch. Det var få lunchgäster när de öppnade 11:30. Skönt med lugnet.
Fick checka in tidigt då rummet var klart. Slog på bastun i källaren och vilade på rummet ett tag. Tog mig sen ett skönt bastubad som var välgörande för min trötta lekamen.
Satte mig sen vid den öppna spisen i huvudbyggnaden. Läste boken Nomadland, skrev och drack te. Personalen matade den öppna spisen med vedträn med jämna mellanrum. Vacker påskprydd vy mot Torneträsk. Njöt av att sitta på denna plats igen.
Denna skidtur var en ordentlig utmaning och kroppen var rejält trött och slut. Nästa gång jag gör en sådan här tur behöver jag andra turskidor med stighudar för att kunna ta stigningarna med bättre fäste. Kände mig nöjd att jag klarat av denna tur som var på min bucketlist. Låktatjåkko upplevelsen var bättre än jag föreställt mig. Stigningen var dock brantare än jag hade föreställt mig.
The Wanderer 
Kommentera