Tänkte först ta snöskorna upp till Åbojens Naturreservat men skogsbilvägen var inte plogad från bommen så turen hade blivit för lång. Jag krängde på skidorna som egentligen passar bäst i det preparerade spåret. Skoterspåret var dock hårt och fint vilket gladde en trött medelålders gubbe med dåligt knä. Genom skoterspår når en skidåkare långt ut i naturen som annars hade varit tungt att nå genom att skida ospårat. Andfådd efter den branta stigningen njöt jag av utsikten vid kanten av gammelskogen till naturreservatet. Horisonten mot norr gick i mörkblått, lila, rosa och ljusblått. De vita snötyngda träden stod som kontrast i förgrunden. Rikligt med spår efter älg och hare korsade min väg. Solnedgången mot sydväst gick i flera nyanser av gult, orange och rött samt turkosblått. Jag har rest långt många gånger för att få den där wow-känslan. Här på väg upp mot Åbojens Naturreservat fick jag flera gånger just den känslan.
Mer information:
Lyssna på radioprogrammet Förundrad och hänförd om just detta att låta sig förundras av tex solen som silar genom snötyngda grenar: https://sverigesradio.se/avsnitt/1646710
Den här texten blev publicerad i Råeks tidning Just Nu vårnummer 2021
The Wanderer 
Kommentera