The Wanderer

Dag 1: Nävekvarn-Viggudden 16,3 km

Detta år ville jag vandra lite mer än förra året på Sörmlandsleden. Hade först planerat för en rätt ambitiös vandring från Katrineholm till Nävekvarn med långa dagsetapper på Sörmlandsleden. På grund av värk i ländryggen ändrade jag turen till en kortare rundtur planerad på 42 km med start och mål i Nävekvarn med således kortare dagsturer än den första planen. Åkte buss från Katrineholm till Nyköping. Köpte en sallad på Pressbyrån vid busshållplatserna i väntan på nästa buss till Nävekvarn och åt den vid busskuren. Klev på bussen och anlände senare till Nävekvarn. Precis bredvid busshållplatsen fanns en butik med café. Jag frågade där om de hade toalett men expediten sa att det fanns i hamnen. Traskade nerför backen till hamnen och frågade mig fram och blev hänvisad till en stor byggnad mittemot marinan.

Efter toalettbesök blev jag nyfiken att gå upp på övervåningen och där fanns en utställning med träfigurer. Den handlade om valloner, sjömän och knektar.

Gick tillbaka till caféet. Passerade ett kattövergångsställe men behövde inte stanna för passerande.

Gick in på caféet och köpte en te och biskvi. Läste i en broschyr om Nävekvarn. En franskt par åt någon lunchrätt från varsin låda.

Startade sen vandringen på etapp 37. Det var varmt och skönt med lite vind. Leden inleddes på asfalt. Jag hade gummiplupparna på vandringsstavarnas spetsar. Bra för att skydda spetsarna mot den hårda asfalten.

Kom in i Fyrbergets naturreservatet.

Brant stigning med snöre som hjälp.

Kom ut mot havet med vy ut mot där Bråviken tar slut och Bosöfjärden tar vid. Njöt av utsikten för en stund och gick vidare.

Passerade en fin badstrand.

Fanns också blommande ängar.

Kom in i Sjöskogens naturreservat.

Leden varierade med platta partier.

Och med kuperade partier med vy över havet på klipphällar.

Vildsvinsbök vid leden.

Kom till en otroligt vacker rastplats vid vattnet. Tog av mig ryggsäcken och drack vatten. Njöt av utsikten. En något vindpinad plats men hade dock varit en fin tältplats.

Hittade en skylt med en detaljerad karta över leden med vindskydd, dass och dricksvatten utmärkt. Upplevde senare att leden var omdragen efter Mellsjön.

Passerade ett dass.

Kom till Svartåhällens vindskydd.

Det satt tre personer vid vattnet med en liten hund som skällde ut mig.

Tanken var att övernatta vid denna fina rastplats men jag hade endast gått 5 km och då hade jag gått tur och retur till hamnen. Jag bestämde mig för att fortsätta min vandring till Vigguddens vindskydd så det inte skulle bli så lång dagsetapp nästa dag. Passerade en grillplats med fin vy ut mot vattnet och Svartåhällen.

Passerade en brant klippavsats och leden hade ett rep som hjälpmedel.

Kom till skylten där etapp 37 tog slut och etapp 38 tog vid.

Leden hade också en del landsvägar att traska på.

Kom in i Utterviks naturreservat.

Tog mig en vila här med en liten remsa med fin utsikt. Blev varm och svettig trots kalla vindar. Det var en del stigning. Drack vatten och åt jägarsnus. En löpare i orangea kläder passerade leden.

Vek av leden trehundra meter för att fylla på dricksvatten. Släckte min törst med det kalla vattnet.

Vandrade i ett område med kalhygge och skogsmaskin som kört och tappade bort mig från leden. Såg både vildsvinsbök och maskinbök på samma plats.

Kom till ett gravröse som är gamla gravmonument från bronsåldern.

En stensättning uppenbarade sig. Detta är den vanligaste gravformen från förhistorisk tid.

Kom till en fin badstrand. Fanns en varningsskylt för algblomning.

Sörmlandsleden har skyltar som tipsar om att plocka på sig pinnar innan en anländer till vindskyddet.

Kom till ett fint vindskydd. Här nere kallar de dem skärmskydd. Tog av mig ryggsäcken och då kom ryggvärken. Lade mig på golvet i vindskyddet och sträckte ut ryggen och vilade min lekamen en stund.

Gick ut till närmaste vägen till havet från vindskyddet.

Svettig efter vandringen trots kalla vindar men med kuperad terräng så tog jag mig ett dopp vid denna anordning. Tvättade mina merinoull kortkalsongerna och tvagade min stinkande lekamen i det kalla havet. Doppade huvudet. Bra med medhavda badskor eller snarare paddlingsskor på fötterna då det var stenig botten.

Lagade middag i form av tortellini med röd pesto. Tände en värmande brasa och eldade under kvällen.

Gick upp på höjden sen och njöt av utsikten.

Kröp in i sovsäcken och somnade snabbt trött efter dagens vandring.

Dag 2: Viggudden-Mellsjön 7,4 km

Vaknade till en vacker dag. Det var dock lite kalla vindar som sänkte temperaturen. Jag hade bortrationaliserat underställ men saknade det när jag sov i sovsäcken. Sov i t-shirt, fleetröja och kortkalsonger. Tände en brasa och lagade frukost.

Kokade vatten till te och min grötblandning. Hade mixat havregryn, russin, hampaprotein och blåbärssoppapulver. Åt ölkorv till.

Det passerade fyra personer vid vindskyddet. De hörde att jag kom från Luleå. Sen kom Knut som skulle vandra hela Sörmlandsleden på 60 mil med start från etapp 62 till där etapp 1 slutar vid tunnelbana Björkhagen i Stockholm. Han delade en blogg om vandringen med statistiken och karta. Bilder och text skulle finnas på Instagram.

Jag hade ingen brådska denna dag då jag skulle vandra kort till nästa vindskydd. Lagade andra halvan paketet med tortellini tillsammans med röd pesto.

Jag gick ner till vattnet och såg flera svanar guppa stilla i havet.

Ett stort fartyg passerade på det glittrande havet.

Startade min vandring för dagen och det var riktigt brant uppför som Knut förvarnat om. Ett rep underlättade klättringen.

Kom upp på höjden med utsikt.

Passerade en äng och en vik.

Kom ut på en udde med klipphällar och kunde blicka tillbaka mot Viggudden

Kom till skylten där etapp 39 slutade och etapp 40 tog vid.

Kom in i ett område med hällar.

Stora jättekasten, ett gravröse från bronsåldern på 15 meter i diameter och 1,5 meter högt.

Murklor åt vi när jag var liten. Det var gott. I dag rekommenderas det inte att äta murklor trots flera förvällningar.

In i den mörka granskogen.

Vandrade på grusväg och passerade några öde hus.

Kom till vindskyddet vid Mellsjön. Hade inget vatten så hämtade vatten med vattenfiltret. Det fungerade inte så bra, det rann igenom mycket sakta. Kokade också vatten men det smakade inte så gott. Lagade middag och kokade te. Tände en eld i grillplatsen. Det började regna och skulle fortsätta under natten. Jag frös och det kändes lite tråkigt så jag kröp in i sovsäcken 18:50. Vaknade 21:50. Från andra sidan sjön hördes ett ljud som om mobilen låg på golvet och hade endast vibration på. Det kom tre till sex ljudstötar då och då. Somnade om för natten. Vaknade då och då av ljudstötarna.

Dag 2: Mellsjön-Kärrgruvan 16,1 km

Vaknade till uppehåll efter nattens regn. Det var fuktigt i luften och på marken. Lagade frukostgröten och te. Gick på dasset som låg en bit bort.

Packade mina pinaler i ryggsäcken. Det visade sig viktigt att packa ryggsäcken med hårda och långa packpåsar närmast ryggen från botten. Detta gjorde att ryggsäcken låg dikt an mot ryggen och jag fick inte ont i ryggen. Ryggsäcken vägde totalt 14,6 kg från start och då hade jag även frukostgröt för dagar i Stockholm efter vandringen. Startade min vandring och hoppades kunna ladda mobil och powerbanks vid kyrkan i Tunaberg. Mobilen laddade ur snabbare är förr.

Kom till skylten där etapp 40 tog slut och etapp 41 tog vid.

Fanns en stor parkering vid leden ganska nära vindskyddet. Svängde till höger om containern.

Såg inte längre de orangea markeringarna för Sörmlandsleden men en tomte med röd luva som signalerade att jag gått fel. Vände på klacken och gick tillbaka till parkeringen. Bakom containern fanns en orange skylt.

Stötte på en vandrare på leden som gled fram i sakta mak. Lyckades gå fel igen. Får skylla på att det var dåligt skyltat. Verkade också som att dragningen av leden förändrats. Snigeln hade nog bättre koll på sin färdväg än mig.

Gick på en grusväg och passerade en odlad skog med raka rader.

Vek av från grusvägen med äldre skog på ena sidan.

Leden gick i kanten av ett fält som vandrare fick lov att passera av markägaren på ett markerat ställe.

Jag började närma mig Tunaberg och valde den lägre leden istället för högre upp på Simonberget. Fanns möjlighet att vandra en rundslinga.

Passerade klippor som används för bergsklättring på Simonberget.

Fanns en markerad tältplats nedanför Simonberget.

Kom till Tunaberg kyrka, en vacker kyrkobyggnad i trä. Den var inte öppen så hittade inget eluttag. En bit bort från kyrkan fanns en byggnad med en fräsch toalett som var öppen. Fanns dock inget eluttag. Fyllde på vatten och satte mig vid bordet utanför. Lagade lunch och tittade efter aktivitet i byn. Såg någon få bil som passerade.

Kom till Tunabergs hembygdsförening som förvaltar ett gammalt gruvsamhälle vid Storgruvan vid Tunaberg. Hittade ett fint vindskydd med massor med ved. Jag kokade te och åt jägarsnus. Det föll ett lätt regn under dagen.

Tog mig en promenad runt området bland gruvarbetarbostäder och andra byggnader. Kikade ner i Storgruvan med sitt 160 meter djup och 400 meter längd. Där bröts kopparmalm och senare kobolt. Kobolt användes för att blåfärga glas och glasyr. Gruvdriften inleddes runt 1420 och avslutades 1889. Under sina glansdagar arbetade 160 personer i denna gruva och övriga gruvor i området. Fint att kunna ströva runt bland de välbehållna byggnaderna och känna tidens vingslag bland dem.

Hittade ett uttag att ladda mobilen och en powerbank. Det tog rätt länge att ladda.

När jag laddat klart packade jag mina grejer och startade min vandring till nästa vindskydd. Såg ytterligare en kattskylt.

Kom till ett koboltverk. I denna byggnad vaskades den finkrossade kobolten och fylldes på träfat till i huvudsak till den tyska porslinsindustrin.

Det svenska ordet kobolt kommer från tyska kobold, “tomte”, eftersom koboltmalmen ansågs vara ett verk av gäckande bergstomtar.

Runt år 1500 stötte tyska silvergruvarbetare i Sachsen på ett märkligt mineral som liknade silver men inte smälte rätt. Under processen frigjordes giftiga ångor, och gruvarbetarna fick ett till synes värdelöst klump istället för silver. De gav kobold-anden skulden, ett gäckande väsen som förgiftade deras kroppar och stal den värdefulla metallen.

Först på 1730-talet isolerade den svenske kemisten Georg Brandt metallen och visade att det rörde sig om ett nytt grundämne, samma substans som gruvarbetarna döpt till kobold.

Fortsatte min vandring där grusvägen övergick till en stig. Växte en hel del blommor vid stigens kant.

Stötte på en av flera långsamma vandrare längs leden som gled fram i sakta mak.

Kom in i ett område med flera gruvor. Den första hette Näsmangruvan. Den upptäcktes av Notarie Näsman 1758. Den var 16 meter djup och 10-12 man arbetade där. Upp till 300 ton per år fraktades till Bråviken under de 10 tal år gruvan var i drift.

Kom till ett spännande område med hällristningar vid Koppartorp.

Det fanns hällristningar från bronsåldern. Ett stort antal hällristningar i form av fotspår fanns där som arkeologerna tänker antingen är en avbildning av en gudom som endast fick visas med fötterna eller att det skulle symbolisera människorna som besökte platsen. Linjen rakt över fotspåret kunde tänkas symbolisera remmen över en sandal.

Fanns också hällristningar i form av båtar.

Fortsatte min vandring efter hällristningarna. En gruvöppning rakt in i ett berg kallas för stoll på fackspråk. Denna är den enda i sitt slag i Bergslagen och är från 1850-talet.

Passerade ett välskött litet hus.

En grålle stod vid vägen och vaktade vandrare.

Detta såg ut som en hängningsanordning.

Passerade en gränssten.

Kom till området som kallas Kärrgruvorna som omfattar 40 gruvbrytningar.

Anlände till vindskyddet Kärrgruvan där det redan fanns tre franska nvandrare. För ett kort ögonblick tänkte jag att jag skulle få vandra till en annan övernattningsplats. De välkomnade mig att sova där och makade sig åt sidan. De var aktiva och hämtade träd och grenar som de sågade upp. En var militärpolis och gillade mat samt var duktig på friluftsutrustning. Han hade sytt en quilt. Han berättade att han älskade roquefortost i maten. Han frågade vad vi hade för ostar i Sverige. Jag fick fundera en stund. Hushållsost kanske? Googlade och berättade att Sveriges nationalost är Västerbottensost. En annan utbildade sig till skogshuggare. Den tredje var sjuksköterska och arbetade statligt med att stötta Frankrike mot biovapenhot och pandemier. En av dem hade köpt konserver i form av kulinariska läckerheter som fiskbullar och svampstuvning och undrade hur man lagade dem. Jag fick lyssna på en inspelning av en i trion som snarkade ljudligt. Jag sa att det gällde att somna först i det här sällskapet.

Fransmännen eldade i grillen och vi lagade våra respektive maträtter. De var ordentliga och tvättade sig bakom vindskyddet.

Vi gick och lade oss ganska tidigt därför att vi alla skulle stiga upp klockan sex. Jag sov ganska bra under natten.

Dag 4: Kärrgruvan-Nävekvarn

Vi vaknade alla runt klockan sex och började laga frukost. Sen packade vi ihop våra pinaler. Fransmännen skulle vandra mot Nyköping och jag mot Nävekvarn.

Det var lite fuktigt i luften.

Kom till ett fågeltorn vid Kungstorp. Det var en del klippor upp till toppen.

Passerade en fotbollsplan och ett fält med fjäderfän.

Kom tillbaka till starten och Nävekvarn. Gick in till caféet i väntan på bussen.

Åt en lunchsmörgås och fikade sen. Pratade med en man som berättade att han var etappansvarig på den kortaste sträckan på Sörmlandsleden.

Klev på bussen till Nyköping och tog det fina snabbtåget till Stockholm. Det hade varit en riktigt fin vandring på Sörmlandsleden och kroppen fungerade fint. Vacker natur, spännande hällristningar, historiskt intressant med gruvorna och lite socialt med Knut långvandraren och de trevliga fransmännen. Ser framemot att utforska fler delar av Sörmlandsleden