The Wanderer

Dag 1: Skaite-Falletstugan-Muttosluoppal 14,8 km

Jag ville göra ett nytt försök att genomföra drömmen att nå Arvidssonstugan detta år. Hade läst rapporter om att det hade kört en skoter med ved slutet av februari. Steg upp tidigt. Packade med mig mat för en del utematlagning på muurikka och träplanka. Körde från kusten strax efter sju på lördagsmorgonen. Lyssnade på den mentala PT:n Johannes Hansen i bilen. Han pratade om livshjulet och hur kan en tänka strukturerat kring målsättningar. När jag kom fram till Skaite klockan elva mötte jag ett par turskidåkare som var på väg till den inofficiella vinterleden. De hade sovit vid Skaite i tält och skulle in i parken. Jag gick till entrén/rastplatsen och åt en god lunch i form av en gryta i mattermos, banan och te. Jag flyttade över de ortopediska skoinläggen i pjäxorna. Hade kvällen före tejpat hälarna så jag inte skulle få så hiskeliga skavsår som det blev senast till Kluntarna. Gick sen till bilen och packade hockeytrunken i pulkan och hängde på mig ryggsäcken. Startade sen mitt äventyr tillbaka på vägen till starten på vinterleden.

730 meter tillbaka på vägen finns en skogsbilväg där den inofficiella vinterleden startar. Det var ett skoterspår och det låg en par centimeter snö på det. Paret hade åkt med pulkan där så det var lättåkt. Det gick en svag lutning uppåt.

Blev varm av stigningen och kom sen till punkten där leden planade ut.

Vägen tog slut och skoterspåret fortsatte. Jag anlände till myren Skajddejiegge. Där började det blåsa upp lite grann. Pulkan gick lätt när det var plant.

Vinterleden är sporadiskt utmärkt med röda plastbitar från varningstrianglar till bilar.

Kom till gränsen på nationalparken. Det är skoterförbud men parkförvaltningen får köra här för tillsyn och leverera ved till stugorna.

Kom till den stora myren Halmahpe som bredde ut sig som ett hav. Ahpe betyder hav på samiska. På de öppna myrarna hade snön drivit igen skoterspåret så det var svårt att navigera över myren. Jag öppnade upp ett gpx-spår i Topo GPS så jag hade koll på färdriktningen.

Vinterleden anslöt till rena autostradan, en bred nyligt körd skoterled.

I Falletstugan fanns paret som kom från Skellefteå. De eldade i kaminen och gjorde varma mackor i mackjärn. Jag åt ett paket skinka, en banan och te. Han hade gått hela Gröna bandet på två månader och vandrat fem månader i Nya Zeeland. Hon gillade toppturskidåkning och tipsade om Sara Parkmans mäktiga röst. Jag lämnade paret och gick ut för att fortsätta min tur. Det kändes som att temperaturen sjunkit så jag drog på mig min morotsfärgade allvädersjacka.

Här vek den inofficiella vinterleden av till höger och rakt fram gick sommarleden. Till vänster finns en rastplats med dass och vedbod som det inte brukar finnas ved i.

På andra sidan Muddusälven fanns det mycket renspår och hö till renarna.

Kom ut på myren Asjkasjavrasj. Där var det en bred autostrada av skoterspår i östlig riktning.

Passagen över myren är lite lurig att navigera över eftersom skoterspåret var igensnöat. Såg sen markeringar på träden på andra sidan.

Kom till den stora myren Luobbalahpe och där hade skoterspåret snöat igen så det knappt syntes. När stavarna gick igenom skaren var jag utanför.

Skidade ut på sjön Oarjep Muttosluoppal. Det var varierande bärighet på föret.

Anlände äntligen till Muttosluoppalstugan. Glömde spela sista in delen på turen med klocka och Topo GPS. Jag bedömde dock att det hela tog tre timmar från Skaite. Temperaturen låg på -4 grader.

Det fanns gott om ved inne i stugan. Tände en värmande brasa.

Började steka köttfärs till hamburgare. Mixade ihop en avokado med citronjuice och salt. Stjälpte upp hamburgarna på romansalladblad och lade på avokadoröran på dem. Det blev riktigt gott med mat efter den ganska tuffa turen.

Dag 2: Muttosluoppal-Arvidssonstugan 8,9 km

Vaknade tidigt nästa morgon. Läste Erling Kagges bok ”Stillhet i tidens larm”, en passande bok att läsa i Muddus Nationalpark som anses som den tystaste platsen i Sverige.

Tittade på kartan inför den stundande turen till Arvidssonstugan, en sträcka som jag bedömde till 8 km. Jag hade sett kvällen före att det gick ett skoterspår åt det hållet.

Packade hockeytrunken och ryggsäcken. Startade min tur med fint väder och med ett vackert solljus genom molnslöjorna.

Skoterspåret gick åt rätt håll och föret var bra. Kroppen fungerade bra och ljuset var vackert. En härlig skidtur.

När jag kom ut på Muddusjaure gick skoterspåret till vänster och inte åt rätt håll. Jag tog sikte upp efter Muddusjaure eller Muttosjavvre som det stod på tyvekkartan. Skaren bar bra utanför skoterspåret. Efter ett tag kom ett parti som inte bar så bra. Stannade sen vid myrkanten. När jag klev av från skidorna så sjönk jag ner till mitten på låren. Tog mig en rast med mellanmål.

När jag kom in inloppet till Muddusjaure började jag sjunka ner mer och det blev riktigt tungt. Det var en härlig känsla att se Arvidssonstugan på håll när jag passerade en skogsdunge. När jag kom fram var den tack och lov inte ockuperad. Det var -2,5 grader i stugan. Det fanns ved i ett litet förråd bredvid stugan. Tände en värmande brasa.

Jag hittade Svenska Naturskyddsföreningens tidskrift Sveriges Natur från 1950.

”För en äventyrare handlar mycket om att förundras. Det är en av de renaste formerna av glädje jag kan tänka mig. Jag tycker om den känslan. Jag får den ofta, ja, nästan överallt: på resor, när jag läser, träffar människor, när jag sitter och skriver, eller när jag känner hjärtat slå och ser solen gå upp. Att kunna förundras framstår för mig som en av de starkaste medfödda krafter vi har. Det är också en av de vackraste förmågor som finns. Och det är inte bara som äventyrare jag förundras. Det händer lika ofta som pappa, eller som förläggare. Jag njuter av det. Helst utan att bli störd.”, Erling Kagge.

Jag hade på denna turen upplevt förundran för den vackra naturen och ljuset under en härlig skidtur och upplevt förundran för att min kropp kunde möjliggöra för mig att kunna ta mig ut i naturen och uppleva allt det vackra med mina sinnen.

Läste i gästboken och hittade ett citat från tillsyningsman Lennart Arvidsson som byggt denna stuga.

Tog mig en gubblur innan middag. Jag var trött efter skidturen.

Vaknade senare under eftermiddagen. Det var för tidigt för middag. Jag åt lakritsdadlar, drack te och löste korsord.

Det blev riktigt varmt i stugan. Jag öppnade upp dörren för att vädra. När jag såg det finurligt konstruerade handtaget till dörren och flertalet handgjorda klädkrokar såg jag likheter med Richard ”Dick” Proenneke. Han var en händig amerikansk man som byggde en stuga i Alaska, dokumenterade det hela och bodde där i nästan trettio år. Hans filmer ledde sen till en första klassisk naturdokumentär som heter Alone in the wilderness. Både Arvidsson och Proenneke beskriver den uppmärksamhet på omgivningen som de utvecklar som ensamma i naturen eftersom ett felsteg kan vara ödesdigert. Arvidsson menar att människan utvecklar en medvetenhet för vad som sker omkring en. Han menar att det uppstår en delaktighet i Skogens själ.

Hittade Norrländsk tidskrift från 1956. Torsten Olsson begav sig till Muddus och på den tiden ansågs området som ett av de mest svårtillgängliga områdena i Sverige. Han passerade ett särskilt svårtillgängligt område på 8 km under 2 dagar.

På den tiden kunde det också vara tufft att ta sig till skolan.

Hittade en första hjälpen låda av märket Axel Kistner från 1947 som såg orörd ut.

Sen blev det dags för al a carte i form av det indiska köket.

Jag gick sen ut en stund och svalkade mig och såg fullmånen bakom stugan.

Dag 3: Arvidssonstugan-Muttosluoppal 8,9 km

Vaknade strax före sju och temperaturen var tio grader i stugan. Jag hade inte eldat under natten så stugan höll värmen bra. Startade en värmande brasa i kaminen.

Lagade frukost i form av jordmandelgröt med russin och kokosdryck, skinka och te. Läste och skrev i gästboken och upptäckte att gästboksinlägget från Peter Persson var utrivet. Han är en äventyrare och Youtuber som paddlade packraft och och bodde i denna stuga hösten 2022. Det var synd att sidan var utriven.

Packade och städade ur stugan. Läste väderleksrapporten som visade på -14 grader. Jag drog på mig allvädersjackan för att bli varmare. Såg att det gick ett skoterspår till vänster som förmodligen anslöt till mitt skidspår.

Det var makalöst vackert väder med klarblå himmel, blånande berg vid horisonten med molnslöjor ovanför.

Stannade till vid samma rastplats som gårdagen. Det hade fastnat frost på träden som glittrade i solens sken. Det passerade ett lågt flygande jetplan två gånger ovanför nejderna.

Kom åter på skoterspåret och lämnade Muddusjaure för denna gången.

Åter på Oarjep Muttosluoppal med fågeltornet i skogsdungen.

Väl vid stugan vid Muttosluoppal tände jag en eld. Tinade upp en burk med äppelmos i Trangiaköket. Skalade palsternackor till palsternacksmos och kokade dem.

Blötlade plankorna så de inte skulle brinna upp så fort.

Mixade kokosmjölk i mjölblandningen till frasiga AIP-plättar. Hällde sen i olivolja och citronjuice.

Jag mosade moset med en stomp men moset blev grovt. Formade bollar till plankgrillat mos och lade dem på plankorna som låg på elden. Lade på laxbiten. Det brann för hårt så jag fick dämpa elden med stekspaden. Maten blev ganska vidbränd. Åt tre av bollarna och sparade tre av dem till middagen.

Tog sen fram muurikkan och stekte på plättarna.

Efterrätten blev frasig och god och blev mycket godare än huvudrätten. Åt plättarna tillsammans med äppelmos och kokosgrädde.

Tog sen en gubblur efter jag suttit ute hela eftermiddagen och lagat mat och ätit. Åkte sen skidor på åsen till fågeltornet.

Spåret som svängde av var mitt skidspår till Muddusjaure.

När solen gick ner kände jag mig nöjd och åkte tillbaka till stugan för att börja laga middagen på muurikkan.

Stekte på ekologiskt bacon, morötter och palsternacksmosbollarna.

Middagen blev godare än lunchen.

Dag 4: Muttosluoppal-Skaite 14,4 km

Steg upp redan halvsju och då visade kvicksilvret på -22 grader. Jag bestämde mig för att stanna till lunch i stugan och starta min tur då med förhoppning om varmare temperatur.

Jag lagade frukost, eldade och läste om lättpackning i boken Vandra fjäderlätt: för njutbara färder av Jörgen Johansson. Vid elva lagade jag lunch i form av en frystorkad rätt. Städade och packade min utrustning till tonerna av Sara Parkman. Jag håller med Skellefteåkvinnan om att Sara Parkman har en mäktig röst.

Jag såg ett skoterspår vid dasset så tog det istället på min retur. Det var en mycket vacker dag och temperaturen låg på -4 grader.

Passerade massor med harspår. Det fanns harspår en lång sträcka på skoterspåret.

Det började bygga upp grå moln på himlavalvet.

Jag kom äntligen fram till Skaite. Startade bilen och åt fikonbollar och te vid rastplatsen. Det hela hade varit ett fantastiskt äventyr tack vare bra före och väder, att kroppen fungerade så bra och att jag nådde Arvidssonstugan. Kände mig mycket nöjd med mitt äventyr.

Detta äventyr finns också som en film på Youtube.