The Wanderer

Dag 7: Avtsusjvagge-Saltoluokta 8,4 km

Vi hade ställt klockan på runt 4:00. Lilian hade hade redan vaknat och min klocka ringde en stund senare. Regnet hade börjat. Vi packade vår utrustning. Mannen från Island kom in i stugan och bytte om. Lilian startade först. Jag besökte dasset. De båda dassen var mer eller mindre spraylackerade på väggen ovanför sitsarna. Det hade brutit ut en magsjuka vid Keknekaise strax före jag startade turen. Aktse tog inte emot spontana nattgäster utan endast förbokade. Sen startade jag min vandring.

Trion sammanstrålade vid öppning av frukostbuffén på STF Saltoluokta. Lilian var redan där. Dansken anslöt till oss. Islänningen kom sen. Frukosten var otroligt god. Underbart att få äta något annat till frukost än den sedvanliga. Blev några ägg med kaviar. En svensk med tatueringar på halsen berättade att han blev rädd för åskan. Jag fick samma mysiga känsla som filmaren och vandraren Elina Osborn visade på i sin film It is about the people vid bordet. Den fina samhörighet som en grupp vandrare kan ge på en vandringsled.

Jag hade genomfört mitt absolut tuffaste vandringsäventyr för kroppen och beskådat de mäktigaste vyerna jag upplevt i fjällvärlden någonsin. Jag hade dock planerat tid och dagsträckor generöst så att jag kunde hålla ramen fast jag fick ont i knät och dra ner på dagssträckorna och fick ändra rutten. Jag ångrar inte att jag genomförde turen men hade jag fallit och slagit knät som jag gjorde igen hade jag gått tillbaka närmaste vägen och avslutat turen.

Vikten på packningen gjorde dock att jag kunde genomföra vandringen fast jag fick ont i knät. Tänk om jag hade haft 10 kg mer i packningen. Ryggsäcken fungerade förvånansvärt bra. Har dock inte samma sköna bärsystem som min Ospreyryggsäck.

Tältet var bra och höll tätt men fick mycket kondens. Jag visste sen innan att enkelväggiga tält får en hel del kondens. Viktigt att ha något att torka kondensen med. Ett lätt sovsäcksskydd hade underlättat så inte sovsäcken blir blöt längst ner vid fotänden.

Det gick förvånansvärt bra att vandra med trailrunningskor och fingersockar. Till nästa gång har jag också det andra paret av den tunnare varianten i syntet så torkar de fortare. Jag fick inte ont i fötterna eller skavsår. Viktigt att torka fötterna på kvällen och ha ett par torra sockar att byta om till på kvällen.

Det nya titaniumkokkärlet fungerade fint och jag var mycket nöjd med min lite större mugg. Gasen räckte bra under turen.

Ett tips är att ha med kontanter då det kan underlätta för att betala båtar eller i butikerna i fjällstugorna.

Jag körde hem och kände mig mycket nöjd med denna turen. Orkade inte just då drömma eller planera för nästa tur men att vandra mer på Kungsleden lockade.