Dag 1: Noret-Hjukensjökojan 4,2 km
Jag hade planerat en variant av denna turen redan för ett år sedan men hann inte göra den då. Sveaskog hade utlyst en tävling och sökte en äventyrare som skulle genomföra ett äventyr i någon av Sveaskogs Ekoparker. Jag blev inte antagen men äventyret var så bra att jag ville ändå genomföra det. I denna variant av äventyret tänkte jag paddla från Noret norrut till Manjaurträsket och söderut till Östersjön eller Åmträsket och sen tillbaka till Noret under fyra dagar och tre nätter. Skulle avsluta med MTB på Isälvsleden och sova vid Östersjön. Jag hade läst här om vattensystemet Åman som användes som transportväg för flottningen från mitten av 1800-talet till 1967. Åman är sjöar och åar som förbinder dem och det är lugnt vatten som går paddla motströms. Manjaurån rekommenderas att paddla för den som har forsvana och under vårfloden.
Väderprognosen visade först regn dessa dagar och sen uppehåll mellan onsdag och lördag. Sen skulle det regna på onsdag. Jag bestämde mig ändå för att genomföra äventyret och bokade kanadensaren för start och slut vid Noret strax utanför Åmsele. Jag körde i lätt regn i tre timmar från Luleå och lyssnade på Göran Greiders sommarprat. Mötte Margareta, kanotuthyraren vid Åmsele Camping. Jag följde efter henne i min bil. Hon rattade vant sin SUV in i skogarna på smala grusvägar. Vi kom till ett båthus där jag parkerade min bil. Jag skulle få hyra en Inkas aluminiumkanadensare. Hon var pratsam och hjälpsam. Hon körde tillbaka och jag gjorde hårdbrödmackor med rökt sik och hemgjord romsås inne i bagaget på min bil. Det var gott och jag var hungrig eftersom jag steg upp redan klockan sex och packade utrustningen.
Packade kanadensaren med min utrustning och drog på mig mitt skalställ. Hade en dubbelpaddel med mig som min bror tillverkat av två enkelpaddlar. Istället för stövlar eller kängor skulle jag testa mina trailrunningskor med noll drop och bred tåbox med fingersockar inför min kommande fjällvandring. Hade ved, kylväska för kylvaror, kanotvagn för sista etappens passage över vägbank, fiskespö, tält, tarp och hängmatta.
När jag lämnat Noret och kom ut till Hjukensjön var det motvind och regn av och till. Dubbelpaddeln gav mig kraft och bra riktning men det underlättade att paddla mot vinden för när vinden tog i flytetyget vreds den fort med vinden.
Anlände till den första flottarkojan som Margareta berättat om och som hon rekommenderade mig att övernatta i då det regnade så mycket.
Jag bestämde mig för att övernatta i denna fina boning och torka kläder samt vänta på bättre väder.
Jag tog mig en liten fisketur för att pröva min nya haspelrulle med spunnen lina. Fisketuren inleddes med att linan hamnade runt fören, aktern och runt rullen. Det blev så mycket trassel att jag fick skära bort det hela. Sen visade det sig att toppögglan gått av så det blev trassel där också. Rullen fungerade dock fantastiskt och linan var tunn och mjuk som sytråd och stum och stark. Jag fick en fin abborre på en nyinköpt spinnare och en kämpande gädda som slet sig.
Satte igång en brasa utanför kojan med stor möda pga vinden som låg på. Det fanns metallremsor som jag kunde använda som vindskydd. Kokade potatis i mitt 37 år gamla Trangiakök och stekte på de frysta gäddburgarna. Hade kvar av romsåsen. Det blev riktigt gott.
Stekte på aborren och åt den som den var med salt på. Stekte sen äppelhalvor i smör och med socker på. Strödde på krossade digestivekex. Desserten var god även om någon äppelhalva blev svart.
Gick in i stugan och läste i boken ”101 historiska händelser” i den trånga våningssängen om hur sedvänjan om att binda fötter kom från en konkubin till en kejsare i Kina. Det berättades att hon dansade som på kanten av en lotusblomma. Mor och mormor band fötterna på sina döttrar så de lättare skulle kunna giftas bort. Det var en smärtsam process när benen i tårna bröts av in mot fotsulorna för att fötterna skulle bli sju centimeter och till attraktiva lotusfötter. Med min krympta längd till 180 cm enligt passet så var jag längre än flottarna och klämdes in i sängen. Det var inte så skönt men det var en temporär obekvämhet. Jag kunde sen kunna kliva upp och gå igen, det kunde inte kvinnorna med lotusfötter på ålderns höst.
Asplöven darrade i vinden. Elden knäppte i kaminen. Vinden ven i skorstenen av och till. Jag gick ut och tvagade min svettiga lekamen i Bastuträsket. Den dalande solens sista strålar smet sig igenom den blygrå molnbanken.
Det blev inte så lång paddling denna dag men skönt att kunna torka kläder och laga mat ute mellan skurarna. Jag åt desserten i kojan. Det var mysigt att spendera tid vid kojan när regnet smattrade.
Läs mer:
The Wanderer 
Lämna en kommentar