The Wanderer

Dag 1: Gåstjärnen-Floxen, 5,5 km

Denna vackra kväll var det dags för vandring och övernattning i hängmattan. Körde mot Sikfors efter väg 374 och svängde av mot parkeringen som ligger efter Backträskvägen. Det var ca 100 meter från parkeringen till vindskyddet vid Gåstjärnen. Vid den sydvästra sidan av Gåstjärnen finns ett dass och en grillplats som kan nås från en väg från väg 374.

Det var dags för middag. Det vankades en tvårätters meny bestående av hamburgare med mos och krabbelurer med havregrädde och lingonsylt.

Njöt av utsikten och naturen. Då och då hördes bilar från närliggande väg 374. Sikforsens brusande ljöd på håll. Det hela var lite känslan av Henry David Thoreau vistelse vid Walden Pond som låg så nära civilisationen och järnvägen. Ett andpar flög över den spegelblanka tjärnen och landade på vattnet. Ett par med hundar vandrade runt tjärnen.

Efter maten var det dags för en vandring i närområdet för att beskåda Norrbottens största eller kanske bästa fångstgropssystem.

Vid parkeringen fanns en skylt var fångstgroparna började och i marken fanns det stolpar som markerade var fångstgroparna låg. Det var svårt till att börja med att urskönja fångstgroparna.

Kom till en informationsskylt där det fanns ett fångstgropssystem med 11 fångstgropar. På en sträcka på 5 kilometer finns det 20 fångstgropssystem. De kan vara så gamla som 7000 år. De användes främst för jakt på älg.

Anlände sen till Floxen som är en blindtarm till Piteälven med omgivande nipor. Det var ett mycket intressant landskap att besöka. Vi människor tycker om att besöka älvar och forsar men det är sällsynt att beskåda en uttorkad älvbädd.

En tjäderhöna flaxade upp från marken med kraftfulla vingtag med sina rostbruna stjärtfjädrar. Ute på Floxen spatserade en trana i lugn och ro. De korta stolparna som markerade fångstgroparna fanns inte här. Nu kunde jag själv börja urskilja fångstgroparna.

Anlände åter till vindskyddet och hängde upp hängmattan inför natten.

Satte mig i vindskyddet och läste och drack te.

Jag njöt sen av att åter ligga i hängmattan med den närvarokänsla till naturen som den ger.

Dag2: Naturreservatet Forstjärnberget, 2,9 km

Vaknade några gånger och somnade om. Vaknade vid 8 tiden och låg och drog mig och insöp naturen och värmen. Det hoppade till i hängmattan. Lyssnade på Peter Gabriels version av David Bowies Heroes. När sången var på väg att sluta åkte hängmattan i marken. Knuten hade lossnat. Det var kanske naturens sätt att säga att det var dags att stiga upp.

Det var dags för frukost och åt en färdigblandad påse från butiken Normal med havregrynsgröt med banan och chokladsmak. Hade inget hampapulver, russin och havremjölk till gröten som jag brukar. Åt ett ägg och te till. Ringde och gratulerade min dotter som fyllde år denna dag. Fortsatte lyssna på Peter Gabriel och Book of Love.

En fjäril flög runt vindskyddet. Den landade först på min hand sen på sockan och sen på axeln. Det sägs att någon tänker på en när en fjäril kommer nära en.

Packade ihop mina pinaler och bytte till shorts. Jag blev svettig i min kortärmade skjorta i solen. Gick till bilen och lastade utrustningen. Biltermometern visade 20 grader. Körde vidare på Brändträskvägen och tog nästa höger. Vid naturreservatgränsen och vid kurvan parkerade jag vid kanten av en nedfallen skylt. Det var mjukt i kanten på skogsbilvägen.

Det fanns en omarkerad stig som sen försvann. Vid kanten på Nils-Olamyran dök det upp en bred stig med älgspår.

Efter tjärnen dök det upp en stig igen som gick upp mot ett kalhygge och naturreservatsgränsen. Jag tappade bort stigen och följde naturreservatsgränsen och upp efter bergsryggen. Åt lunch i form av mindre god frystorkad rätt på toppen.

Detta var en härlig tur med övernattning i hängmattan. Den där härliga känslan av att lägga sig i hängmattan och njuta av naturen infann sig igen. Maten tillhörde dock inte höjdpunkterna på denna tur. En positiv överraskning var Floxen, det torrlagda biflödet till Piteälven. Det var mycket intressant att se. Väl värt att se igen och övernatta vid. Det var mycket vacker gammal skog och en matta med mossa vid foten på träden vid foten på Forstjärnsberget. Utsikten från toppen av berget gick dock inte att mäta sig med andra toppars mäktiga vyer pga att träden skymde utsikten.