The Wanderer

Dag 1: Skajjde-Falletstugan, 7,3 km

Planerade för en sexdagarstur till Muddus Nationalpark. Packade för denna tur mestadels matransoner i ziplockpåsar. Du får läsa om varför jag nästan avbröt turen och vad jag fick för ny information för att kunna fortsätta turen. Jag läste boken Förundranseffekten och beskriver vad jag upplevde för förundran under denna tur.

Körde från kusten genom Jokkmokk via Ligga Kraftverk. När jag körde på skogsbilvägen mot Skajjde spelade Nils Frahm My friend the forest från mobilen. Det smäktande vackra pianostycket passade bra som en prolog inför detta skogsäventyr. Vägen var plogad men smal och det hade ibland drivit in snö så jag sänkte hastigheten.

Väl på parkeringen stod det en annan Subaru där. Det började mörkna, stjärnorna tindrade och månskäran lyste upp skogslandskapet. Åt en banan. Jag tog ut den hemmabyggda pulkan och spände fast hockeytrunken i den. Hängde på mig ryggsäcken och spände fast bältet till pulkan. Hade en nödsändare fastsatt i ryggsäcksremmen.

Startade min tur på ett skoterspår som gick längs efter trädäcket. Svängde sen in på leden. Valde den lättare stigen till vänster. Det hade åkt någon eller några med skidor. Det fanns också fotspår. Det var ett djupt ganska brett spår som efter snöskor.

Leden var mycket mer mer kuperad än jag föreställt mig från senaste vandringsturen. Jag monterade på stighudarna efter 700 meter. På ett ställe med en brant till höger gled pulkan nerför branten. På ett annat ställe med en smal bro eller spång gled pulkan ner under bron. Skidåkarna före mig hade saxat upp för branterna och gått på sidled nerför.

Jag släckte pannlampa vid de planare tallhedarna och lät månens sken ledsaga mig genom skogen. De svarta spetsiga granarna tornade upp sig mot det stjärnbeströdda himlavalvet. Vid skylten mot tältplatsen söder om Falletstugan hade det drivit snö så spåret inte syntes men det var skarsnö som bar mig. Mitt vänstra knä började värka kraftig speciellt baksidan och jag utstötte smärtsamma ljud i den tysta skogen. Jag hade glömt mitt knäskydd hemma vilket hade förebyggt och lindrat smärtan. Stapplande skidade jag fram till Falletstugan närmare midnatt. Det fanns en Segebadenpulka och tre par skidor utanför stugan. En kvinna reste sig upp inne i stugan i lilla rummet. Jag bar in hockeytrunken in i det stora rummet. Tände skyndsamt en brasa då det var kallt inne i stugan. Det fanns flera vedsäckar inne. Drack vatten med resorb och tog två värktabletter. Gick och kröp ner i sovsäcken och slog igen korpgluggarna.

Dag 2: Falletstugan-Muttosluoppal, 8,3 km

Vaknade till en strålande solig dag. Lagade den sedvanliga frukosten havregrynsgröt med hampaproteinpulver, jordnötssmör och russin. Åt ölkorv till förrätt och ett ägg.

Skidade till kallkällan för att hämta vatten. Det hade frusit så jag fick knacka hål på isen med hinken.

När jag kom tillbaka till stugan knackade jag på hos trion. Där camperade en man från Härnösand, en kvinna från Gävle och en kvinna från Jokkmokk. De hade tidigare jobbat tillsammans med fältinventeringar. Det hade tagit dem fem timmar att ta sig från Skajjde till Falletstugan. Sen gick jag in till mig och lagade tärnat bacon med pesto och potatismos. Rörde ner smör i moset. Jag var besviken på kroppen att jag fick så ont i knät trots gymträning. Funderade på att åka hem redan nästa dag. Efter det tog jag mig en gubblur som blev lång.

Det kom en barnfamilj från Luleå som skidade västerifrån in till stugan. De tipsade om vinterleden som de åkte från Skajjde som tog dem 2,5 timme och är mycket planare än vandringsleden. De sa att vinterleden fortsatte till Muttosluoppal och Mansonstugan samt var sporadiskt markerad med röda pinnar/skyltar. De sa att de brukade ringa parkförvaltningen för att undersöka om vägen var plogad till Skajjde och samtidigt höra om de hade kört skoter i området. Knät var mycket bättre nu och jag fick nytt hopp om att kunna ta mig till Muttosluoppal på ett lätt sätt. Kvinnan sa att sträckan borde ta 2 timmar. Jag packade mina grejer och gick ut och tog på mig skidor, ryggsäck och bältet som jag satte baklänges efter tips från trion. Det kom ett par med hund från Östersund som kört 8 timmar till Muddus. De skulle spendera 8 dagar i Muddus och tälta vid Arvidssonstugan. Jag satte fart mot Muttosluoppal med tillförsikt.

Skoterspåret var brett. Det låg några få centimeter pudersnö på spåret.

Vid myren Asjkasàphe fortsatte skoterleden framåt mot öster men markeringarna svängde vänster mot norr. Jag hade fått instruktioner att ta av till vänster.

På den vidsträckta myren Luobbalaàphe tornade fågeltornet upp sig i fjärran.

Leden såg sladdad ut eftersom den var så bred. Den hade dock snöat igen men jag såg kanterna. Snön bar bra.

När jag kom till Muttosluoppalstugan tände jag en brasa och begav mig sen till fågeltornet för att beskåda solnedgången. Jag kunde se en mast som blinkade vid Dundret och fjällen började torna upp sig till nordväst.

Väl tillbaka till stugan hängde jag upp min medhavda ledbelysning och kopplade den till en powerbank. Åt nötcreme och drack te till förrätt. Lagade sen risotto på ölkorv. Jag använde aborioris som har en koktid på 20 minuter. Det blev riktigt gott.

Dag 3: Muttosluoppal

Nästa morgon skulle jag hämta vatten i brunnen men det hade frusit i den. Hämtade snö istället och tinade hinken på kaminen.

Lagade frukost och började läsa i min nya bok Förundranseffekten.

Jag lagade salami-couscous och hällde påsen med ingredienserna och varmt vatten i mattermosen. Jag använde glutenfri couscous gjord på majs. Åt lunchen ute i solen på bänken utanför stugan.

Fortsatte sen att läsa i boken ute. Förundran kan vara en vacker solnedgång, en idrottsprestation, en människa, ett musikstycke. Hälsofördelarna är att cytokinerna minskar i blodet vilket leder till färre inflammationer i kroppen. Vagusnerven aktiveras av förundran och minskar inflammationer i den vilket ökar vår allmänhälsa. Du blir friskare. Kortisolet minskar och dopaminet ökar vilket minskar stress och oro. Upplevelsen av tid förändras vilket medför att du känner att du har mer tid. Du blir mer i nuet. Andra förundranseffekter är att du blir smartare och får en kritiskt syn på fakta och möjliggör att kunna ta in information. Du blir mer kreativ, nyfiken och lösningsorienterad. Du släpper egot och får mental vila. Du flyttar fokus från dig själv till omvärlden. Du blir snällare, hjälpsammare och mer empatisk. Självupptagenheten minskar och du uppskattar vem du är och vad du har idag. Du gör miljövänligare val vid konsumtion. Jag hade under denna tur upplevt förundran av solnedgången från fågeltornet och av den härliga skidturen genom myrar med de små knotiga tallarna samtidigt som den gyllene solen badade landskapet i sitt ljus. Att åka skidor med släck pannlampa och månen som belysning var magiskt. Även mötena med människorna på turen gav mig förundran och nya insikter.

Barnfamiljen från Luleå kom till stugan och skottade upp vid grillplatsen för att grilla mackor i mackjärn. Jag fick sen en efterrätt av dem bestående av tortillabröd med choklad, marshmallow och åkerbärssylt. Det var riktigt gott.

Jag hade bestämt mig för att inte åka till Arvidssonstugan för att vila knät istället. Tog mig istället en kort skidtur till Muddusjaure via myrarna. Det var mestadels bra före. Ibland gick skidorna igenom. På Muddusjaure var det ett parti med blött under snön. Såg inget skoterspår på sjön. Vände sen tillbaka i den gnistrande soliga dagen.

Lagade rotmos och hackad salami till middag. Stekte sen saffranskrabbelurer i smör. Vände dem i socker och serverade dem med rårörda lingon. Det var riktigt gott. Bjöd också till barnfamiljen. Jag fick lära mig om deras vandringar i Sarek och på Nya Zeeland.

Månens sken lyste upp stugan och omgivningarna. Kröp ner i sovsäcken och somnade snabbt.

Dag 4: Muttosluoppal-Falletstugan, 8,3 km

Efter frukost packade jag ihop min utrustning. Barnfamiljen också. Vi städade ur stugan. Familjen skidade iväg före mig med sina pulkor.

När jag kom ut på myren Asjakasàphe fanns det flera nya skoterspår och spåren österut var breda och sladdade. Passerade även två svarta plastpåsar uppsatta på pinnar mellan spåret. Jag misstänkte att det var för att hindra renarna den vägen för det fanns också ett spår som gick i riktning mot vandringsleden. Vid tältplatsen innan Falletstugan gick det nya skidspår med pulka. Där hade nog paret från Östersund åkt skidor. På spåret fanns det en svart sopsäck. Väl i Falletstugan var barnfamiljen där och lagade snackpot. De hade tänt en värmande brasa i kaminen. Jag lagade potatismos med skuren salami. Familjen skidade åter till sin bil på parkeringen vid Skajjde. Jag tog mig en gubblur. När jag vaknade var jag redo för en rundtur i området. Mobilbatteriet hade tagit slut. Båda powerbankerna var tömda. Hade tömt en när jag kopplade ledslingan till den. Så det blev inte fler bilder på denna tur. 12 voltssystemet med belysning och cigarettuttaget i stugan fungerade inte.

Jag bestämde mig för att åka skidor i trions spår. De hade åkt efter vandringsleden till att börja med. Kom på ett skoterspår som ledde in till renstängsel. Åkte tillbaka efter trions skidspår som passerade träd på vägen. På en torrfura såg jag lavarna som såg ut som spikar som de berättat om. Spåren gick över en myr och anslöt till sommarleden. Jag följde skoterspåret strax ovanför Falletstugan över myrarna. Svängde sen söderut i gamla skoterspår och anslöt till vinterleden tillbaka till Falletstugan. Jag hade mött en trio med män när jag startade min tur och de var i Falletstugan nu. De hade jobbat tillsammans som naturguider och två av dem hade gått en naturguideutbildning. Gruppen hade parkerat bilen vid Sarkavare och tältade. De hade sett ravinen Måskosgårsså som de tyckte var mäktig. En av dem hade en mycket vacker renoverad Segebadenpulka.

Dag 5: Falletstugan-Skajjde, 8,35 km

Jag steg upp till ännu en solig dag. Efter frukost packade jag mina grejer och startade skidturen till Skajjde och parkeringen. Jag passerade flera myrar och ett träd som såg ut som en ren. Det var sporadiskt skyltat med plastbitar. Passerade nationalparksgränsen och de vita markeringarna på träden samt en skylt förbud mot skoterkörning. Skidturen gick fort då vinterleden mestadels gick utför på slutet. Kom på en skogsbilväg som inte var plogad. Efter en stund kom jag fram på den plogade vägen till Skajjde. Skidade ca 200 meter till parkeringen. Packade in mina grejer i bilen och körde till Jokkmokk för ett skrovmål. Nils Frahms Fundamental Values ljöd från mobilen. Det hade varit ett härligt äventyr i Muddus. Lärde mig mycket av mötena med människorna. Nu vet jag bättre hur jag kan planera rutten för nästa vinters skidäventyr.

Muddus i mitt hjärta!