The Wanderer

Dag 1: Åträsk-Polcirkelkojan, 73 km

Jag hade länge drömt om att köra upp till polcirkeln och övernatta i polcirkelkojan och åka skidor på Härkmyran igen. Äntligen skulle äventyret bli av. Jag valde dagar då det var milt men det föll dock ett lätt snöfall. Du får läsa om en utflykt som inte blev som jag tänkt mig med maten och skidturen ut på Härkmyran samt att jag inte kom iväg med bilen nästa dag mitt i vildmarken. Förberedde kikärtsgryta till mattermosen och till efterrätt veganska semmelkrabbelurer.

Körde 73 km norrut och från Mårdsel var det oplogat. När jag svängde norrut mot Nattavaara efter Pålkem var det ännu längre sen det var plogat. Snön låg i drivor på vägen. Jag fick sänka hastigheten till 60 km/h för att kunna köra säkert. Min fyrhjulsdrivna herrgårdsvagn tuggade sig ändå fram bra i snön.

Stannade till vid det öde gårdsstället Härkmyran som jag så ofta brukar göra. En öppning i skogen med glest placerade byggnader. En ensam känsla infinner sig när jag beskådar detta gårdsställe långt ifrån allt annat.

Anlände till polcirkeln och parkerade vid parkeringsfickan. Bytte till de väl använda skidpjäxorna. Drog på mig mina nya gaiters som jag köpt för ett presentkort som jag fått från jobbet. Hängde på mig ryggsäcken och spände fast min hemmabyggda pulka runt midjan. Pulkan var tungt lastad med ved och en muurikka.

Det hade gått någon till kojan för länge sedan men spåren hade dock snöat igen. Den korta turen på 160 meter var tung och jag envisades med att dra den fullastade pulkan. Det föll ett lätt snöfall och träden var snötyngda med ”snölegan”. Träden hade draperats i tung vinterskrud.

Anlände till polcirkelkojan eller Arctic Circle lodge som den ena och finare kojan benämns. Precis framför den fanns en översnöad grillplats. Det gick inte att se till polcirkelportalen på grund av den dåliga sikten. Kojan hade sex bäddar med madrasser. Fanns en bänk bredvid kaminen och ett bord mellan våningssängarna. Började elda i kaminen med den medhavda veden.

Lunchen blev sen så den blev middag istället vid 16 tiden. Det var gott med den varma och heta soppan från termosen. Stekte på smeten till saffranskrabbelurerna i en gryta som fanns i kojan. Smeten stelnade dock inte som det skulle se ut i filmen. Jag hade dock använt både jordmandelmjöl och mandelmjöl istället för vetemjöl. Nästa gång använder jag vanligt mjöl. Jag åt den varma smeten med sked som var god men desserten blev inte som jag föreställt mig.

Kaminen sprakade mysigt och vinden yrde i kojan då och då. Hade värk i knät efter skidturen. Läste länge i en fantastisk bok och somnade tidigt. Vaknade flera gånger pga värken i knät och försökte hitta en smärtfri ställning.

Dag 2: Polcirkelkojan-Åträsk

Jag gick upp vid 2 tiden på natten och eldade och luftade blåsan ute. Då kunde jag se polcirkelportalen torna upp sig mot skogsfonden.

När jag steg upp var det fortfarande bra med värme i kojan. Kokade min sedvanliga frukost te och havregrynsgröt på gasköket. Läste i dagböckerna i kojan och jag räknade till att sju grupper av tyskar hade besökt kojan under det senaste året. Även fransoser, spanjorer och holländare hade besökt kojan förutom större grupper av svenskar på skoter. En tysk cyklist hade passerat kojan. Jag kunde inte läsa mig till att någon sovit i kojan under det senaste året.

Jag skidade ut till polcirkelportalen i den djupa lösa snön. Snön gick upp till knäna. Jag fortsatte söderut på Malmens Väg. Det var länge sedan det kört någon skoter där och skidorna sjönk djupt ner för varje skidtag. Det var för tungt så jag vände efter ett tag till polcirkelkojan.

Jag packade min utrustning och sopade ur kojan. Började den mödosamma skidturen tillbaka till bilen. Det var en svag lutning tillbaka till bilen så stighudar eller snöskor hade underlättat. Gaiters var mycket praktiskt i denna djupa och lösa snö.

Väl kommen till bilen så startade jag motorn och packade utrustningen. När jag skulle köra så satt bilen fast och den fick motorstopp. Det kom en plogbil och väntade på att få ploga parkeringen. Jag gick till honom som sa att hjulen måste ha frusit fast. Han erbjöd sig att dra min bil baklänges men jag såg att vänster bakhjul rörde sig inte när han drog med bogserlinan. Plogbilschauffören berättade att hjulen på hans VW Caddy fryser när det var oplogat. Han tipsade mig att hugga med en mejsel kring hjulet. Jag hade en fällkniv och petade och högg bort snö och is kring bromsskivan, bromsoket och fälgen. Gjorde detta på båda bakhjulen. Då gick det att köra bilen. Det var skönt att det gick att lösa.

Kom på att jag inte tidigare hade haft problem med att hjulen frös fast. Det som var nytt på bilen var att jag hade köpt begagnade vinterdäck på aluminiumfälgar och de gamla fälgarna var plåtfälgar som var mer täckta än de öppna aluminiumfälgarna. Snygg design visade sig inte vara så praktiskt i norrbottniskt vinterföre. I fortsättningen kommer jag ha en kniv eller mejsel i bilen och ofta undersöka om det är snö och is i hjulhusen.

Detta var ett härligt äventyr även om det inte blev som jag tänkt mig. Mysigt att sova i polcirkelkojan när vinden ven och braskaminen sprakade.