The Wanderer

Dag 1: Skajjde-Muttosluoppal, 16,7 km

Hade drömt om att vandra i Muddus Nationalpark innan vintern och åter besöka Muttosluoppal och fågeltornet. Jag ville denna gången starta från huvudentrén Skajjde. Du kommer att få läsa om min absolut mäktigaste naturupplevelse i skog och mark, vilka djurspår jag fick beskåda och Muddusfallet.

Körde längs en enormt vacker älvdal med de sista solstrålarna som lyste över älven och mellan träden. Vid Vuollerim var det snö på vägen och en dimma lade sig över nejderna. Stannade i Jokkmokk på OKQ8 för att låna toaletten och åt sen en sallad i bilen. Körde mot Ligga kraftverk för att ta av vägen mot Muddus Nationalpark.

Det var en del snö på vägen från Ligga. Här var det vinter och vid kusten fortfarande höst.

Anlände till parkeringen vid Skajjde som är huvudentrén in i ledsystemet till Muddus Nationalpark som är på 50 km totalt. Finns tre till entréer och parkeringar runt ledsystemet.

Bytte om till kängor med ett par extra tjockare sockar, hängde på mig ryggsäcken, krängde på pannlampan på huvudet och grabbade tag i stavarna. På parkeringen stod en camper som det lyste i. Jag gick till dem och paret hade kört 70 mil direkt från Skuleskogen där de vandrat. De hade hyrt campern i Hamburg där de bodde. Paret hade en stor hund men kunde inte vandra med honom i Muddus pga förbud just nu. De önskade dagen efter göra en kortare tur själva under morgondagen. Jag rekommenderade dem att besöka Muddusfallet.

Jag valde den lättare stigen som går till vänster. Efter ett tag uppenbarade sig bitvis klara och massiva norrsken över himlavalvet. Jag tappade andan när jag fick se dem och det var mäktigt att släcka pannlampan och beskåda skådespelet i skyn. Det här var bland de mäktigaste naturupplevelser jag varit med om i skog och mark. Att se norrskenet dansande ovanför mig och jag var helt själv i skogen.

Kom till Fallstugan och upptäckte en timer och en strömbrytare. Vred på timern och tände lampor inne i stugan. Fallstugan hade uppdaterats med ett 12 volts belysningssystem. Jag drack te och åt mörk choklad.

Fortsatte de 9 km till Muttosluoppal. Den leden var inte nyligen trampad av tvåbeningar. En lätt regn föll och det var fuktigt i luften. Det var bitvis norrsken men inte lika skarpt synligt. Började få ont i vänster höftböjarmuskel men kämpade på. Det verkade som att det var gjort mycket nya spänger som låg högt över myrarna.

Kom äntligen till stugan i Muttosluoppal och tände skyndsamt en brasa. Alla kläder var blöta av svett, det lätta regnet och fukten i luften. Som tur var hade jag köpt ett extra underställ och bytte om till torra sockar. Drack en hel del vatten och kröp ner i sovsäcken.

Dag 2: Muttosluoppal-Fallstugan, 9,8 km

Vaknade tidigt och behövde gå ut på dass. Ett lätt regn föll och det var molnigt. Tände en värmande brasa. Brände handen i kaminen så det blev ett sår som såg ut som Ahlgrens bilar. Kröp ner i sovsäcken igen och somnade om igen.

När jag vaknade igen kokade jag gröt och gjorde matchalatte. Det var molnigt ute och ingen synlig sol så det var ingen idé att gå upp i fågeltornet vid soluppgången. Det var en skön värme i stugan. Betalade stughyran på 150:- med Swish. Fick ett sms från polaren Per som tipsade om Depeche Modes album Music for the masses och låten the forest med The Cure. Lyssnade sen på Boards of Canada och Alessandro Cortini. Löste korsord och skrev i bloggen. Hämtade vatten från brunnen och kokade diskvatten för disken.

Lade mig på sängen och började läsa Den som lever stilla av Leonora Christina Skoved som jag fått av min vän Robert.

Lagade lunch i form av pasta med tonfiskröra som skulle räcka till både lunch och middag.

Städade ur stugan och packade mina pinaler. Ställde ryggsäcken utanför stugan. Molnen hade skingrats och solen strålade bitvis mellan de kvarvarande molnen. Jag gick till fågeltornet.

Gick tillbaka till stugan och krängde på mig ryggsäcken. Läste på informationstavlorna ”i Muddus/Muttos Nationalpark är du gäst i naturen”.

Startade min tur tillbaka till Fallstugan mot solen. Justerade ryggsäcken och kroppen kändes åter i form. Njöt av det soliga vädret och det gyllene ljuset som silade mellan träden.

Det samiska ordet för stormyrar är áhpe som också betyder hav. Muddus har många stora myrar som breder ut sig som hav.

Det började blåsa riktigt hårt och kallt så jag drog på mig skalkläderna. Vinden ven och tog tag i trädkronorna. Den gyllene solen dalade framför mig.

Ett fyrfota djur med klor hade gått i motsatt riktning som mina. Jag följde dess spår. Hoppades få se djuret.

En älg hade passerat leden och det fanns massor med renspår efter leden men inga synliga renar.

Kom till Fallstugan och hämtade först två hinkar vatten från brunnen. Reflexer på träden vägledde mig i pannlampans sken.

Tände sen en brasa i kaminen och hämtade mer ved i vedbodan. Det stora rummet har 9 bäddar totalt och det lilla rummet har 3 bäddar. Varje våningssäng har en bädd under på golvet. Stugan hade ett 12 volts system med belysning och ett cigarettuttag. Jag åt från matlådan, drack en liter vatten med resorb och åt frukten och bären till efterrätt. Lyssnade på musik, läste och skrev. Inget besök kom och gastade bus eller godis. Jag var riktigt trött och somnade halvåtta.

Dag 3: Fallstugan-Skajjde, 8 km

Vaknade redan klockan sex och stannade kvar i sovsäcken och fortsatte läsa den makalösa boken Den som lever stilla. Lade in mer vedträn i kaminen. Åt frukost och drack te. Fortsatte läsa vid bordet och njöt av att vara i stugan. Städade ur stugan sen och gick ut i det fina vädret.

Snön på leden hade frusit till ett krispigt skal som krasade under mina kängor.

Gick 500 meter söderut och kom till det 42 meter mäktiga Muddusfallet. Skrev i gästboken. Vattenmassorna dånade ner i den djupa gårsså (canyon) i den svarta öppningen i isen.

Åter på parkeringen mötte jag ett ungt par från Luxemburg som hoppades nå Muddusfallet innan mörkret. Jag körde till grillen i Jokkmokk och beställde en hamburgare med pommes frites. Det var gott. Handlade lite på COOP.

Startade sen min resa mot kusten och den sena hösten. Jag var nöjd med min vandring och det var ett kärt återseende att besöka Muddus Nationalpark igen.