The Wanderer

Dag 1: Bodträsket-Klovatjärnen, 1,5 km

Denna dag skulle jag fortsätta mitt äventyr på Skridfinnarleden i Kalix med MTB och sova i Klovatjärnenstugan. I gruppen Skridfinnarleden på Facebook fick jag svar om mina frågor om Klovatjärnenstugan med kartor till parkeringen och var stugan låg. När jag kom hem från jobbet efter en dag med kompetenskartläggning av Ukrainare åt jag middag, såg en härlig film om gäddfiske i Sjanjua och blev seg. Sen packade jag inför äventyret på Skridfinnarleden. Tog med mig hängmattan i fall stugan skulle vara upptagen.

Kompletteringshandlade bananer, mintchoklad och agavesirap på ICA på vägen. Den där pirrande känslan av äventyr infann sig. Google maps navigerade mig på små vägar via Stora Lappträsk där artisten Vera Vinter är uppvuxen. Siktade på Bodträsk och där fanns en skylt med karta där Skridfinnarleden gick mot Bodträsket.

När jag kom fram till slutet av vägen fanns en parkering eller vändplan. Upptäckte att jag hade glömt pannlampan som även passar till cykelbelysning. Packade allting och hängde ryggsäcken på ryggen och den lilla ryggsäcken camelbacken på styret. Hade med mig en fiffig lampa som jag fått av min bror som ser ut som en tjock penna med ledlampor längs efter. Jag satte fast den på styret och började cykla på Skridfinnarleden i ledlampans sken.

Det gick fint att cykla fram på leden till stugan. Klovatjärnenstugan som är STF Östra Norrbotten Lokalavdelnings stuga uppenbarade sig nära leden. Den har två fällbara bäddar. Jag gjorde upp en eld i kaminen av veden i form av brädor. Hämtade mer ved i den fina kombinerade vedboden och dasset. Det fanns massor med ved. Högg upp mindre bitar och tände en eld i grillplatsen utanför stugan. Det låg ris och gammal ved i grillplatsen. Elden sprakade, fräste och smällde någon gång som gevärsskott.

Skar upp bananer på längden och lade mintchoklad i dem. Virade in dem i aluminiumfolie och lade dem på glöden. Gjorde matchalatte med matcha, havremjölk och agavesirap i en termos. Drack matchalatten vid grillplatsen och lyssnade på eldens ljud.

Mot riktning Grubbnäsudden lyste ett sken upp horisonten. Från skorstenen i stugan ven luften av draget.

Gick sen in i stugan och förberedde för sömnen. Fyllde på ved i brasan och kröp ner i min sovkokong. Lyssnade på en mindfulnessövning och somnade snabbt i min sköna sovsäck.

Dag 2: Bodträsket-Långträsket, 38 km tor

Vaknade 5:30 av att jag behövde gå på ett speciellt hus. Tände sen en värmande brasa i kaminen så metallen glödde illrött. Skönt att somna om sen.

Vaknade en par timmar senare och kokade frukostgröten. Kokade vatten till termosarna för dagens tur till den frystorkade rätten och te. En kompis ringde från Stockholm och berättade om sin upplevelse på en Afterwork-vandring i Paradisets naturreservat. Packade sen mina grejer och cyklade tillbaka till bilen. Jag behövde ladda mobilen för att kunna spela in rutten och lämna den stora ryggsäcken i bilen.

Satte mig i bilen och laddade mobilen, lyssnade på musik och skrev på detta blogginlägg. Startade sen min tur denna mulna svala dag.

Där bron nu är fanns en damm. Därifrån leddes vatten till hyttans vattenhjul som drev bälgar som blåste liv i hyttans ugn så den blev het. Här i kopparhyttan framställdes koppar från malm. Det finns kartor från 1661 på hyttområdet och kopparhyttan drevs av och till 1850.

På området finns ett kombinerat dass och vedbod men ingen ved och en grillplats.

Cyklade leden som gick nära den slingrande Moån. Jag slogs av den fina naturupplevelsen längs efter Moån. Att komma så nära ån. Det var något svårframkomligt att ta sig fram på leden med cykel över fällda träd och blöta partier.

Jag hade just passerat Moåns naturreservat som är det mest artrikaste området som undersökts.

Kom till Hällforsen som ligger vid vackert vid Sangisälven. Hällde i varmvatten i min frystorkade rätt och drack resorb med vatten och te. Jag skulle inte hinna cykla till Långträsket eftersom jag skulle se Vera Vinter i Bjurå Folkets Hus kl. 18:00. Ville inte stanna för länge då jag var blöt och svettig och önskade inte kallna.

Satte mig på min stolta springare och valde den östra slingan på Skridfinnarleden. Cyklade genom Myrdalen. Stötte på en par renhjordar i byn och det blev tre ytterligare.

Styrde kosan mot Bjurå och fick se en vacker solnedgång. Jag gick in i Folkets Hus med mina leriga friluftsbyxor, skjorta och fleecetröja. Det blev en fin avslutning på kvällen från natur till kultur med fin musik och skönsång. Träffade några bekanta vid bordet. Fika ingick i biljettpriset på 60 kronor. Madde Lundberg hade en musikkurs som heter Jag äger för att lyfta singer-songwriter kvinnor i Norrbotten. De hade haft Vera Vinter som mentor i textskrivande. Kvinnorna uppträdde som förband. Huvudakten Vera Vinter var fantastisk som vanligt. Hon använde manicker på golvet och spelade in gitarrslingor och sång som hon sen loopade till sin sång och musik. Jag klev ut i kvällningen nöjd.

Denna del av Skridfinnarleden bjöd på bästa cyklingen hittills. Leden var varierad och kuperad. Höjdpunkten var området kring kopparhyttan och Moåns Naturreservat. Leden erbjöd på två fantastiska destinationer: stugan vid Klovatjärnen och bastun och grillplatsen vid Hällforsen. Hit återvänder jag gärna igen och jag återkomner gärna till Hällforsen för bastubad.