The Wanderer

Muddus Nationalpark är en gammal favorit som jag besökt alla säsonger. Det finns fyra startpunkter med parkering. Populäraste startpunkten för de flesta är via Skaite som nås via E45. Via huvudentrén Skaite når du lättast det mäktiga Muddusfallet och Falletstugan. Muddusleden har fyra övernattningsstugor och Arvidssonstugan som ligger utanför leden. Det finns också några rastplatser efter leden. Oftast väljer jag entrén via Urtimjur som plogas hela vintern. Jag kör då via Vuollerim eller Nattavaara. Skogsbilvägen till Solaure plogas inte. Denna gången valde jag entrén vid Urtimjaur/Solaure som är närmast favoritstugan Muttosluoppal via Mansonstugan. Sträckan anges som 9 km men är egentligen 9,8 km. Det är 9 km från Nationalparksgränsen.

På parkeringen stod en tyskregistrerad camper men ingen var där. Min nya bil klarade vinterväglaget bra. Som ett strykjärn efter vägen. Lite mjuk i fjädringen på sista biten på den knöliga skogsbilvägen.

Leden var mer eller mindre pudertäckt av snö. Vissa partier hade mer snö och is. Träden var också pudertäckta. Möttes av ett par färska fotspår i snön av en större och mindre tvåbening på väg till parkeringen. Emellanåt doftade det gott från skogen.

Tog en fikarast i Mansonstugan med Wasa sport med mjukost salami och te. Mansonstugan ligger endast 4 km från parkeringen. Såg att virkaren till min mössa som han döpte till ”Patrik stjärna” skrivit i gästboken 2017. Jag hittade mitt eget inlägg från min första Muddustur midsommar 2016 som gick rutten: Solaure-Mansonstugan-Muttosluoppal-Nammavaare-Solaure. Minns att jag då var helt slut i kroppen och fötterna och den gamla ryggsäcken skar in i axlarna. Det var varmt och mycket mygg. Orkade inte hela sträckan Nammavare till Solaure. Åt då i stugan och vilade sen så jag skulle orka till bilen. Idag hade jag bättre ryggsäck och förhoppningsvis lite mer ork än då. I gästboken läste jag att gäster till parken skidat in i på myrarna 31a oktober i år. Det var mer snö då än denna helg.

Jag märkte att myren fortfarande var frusen och gick att gå på. Passerade flera riktigt stora myrstackar. Såg ett grovt träd som blåst av som en tändsticka.

Den stora stugan vid Muttosluoppal var upptagen och jag tänkte då först tälta på udden men valde den kåtaliknande stugan som jag inte tidigare övernattat i. Tände en stor brasa och blev rejält rökt så tårarna rann. Fick vädra ut rök som stod som en plym upp mot skyn genom dörren. Såg stjärnorna tindra klart en stund på himlen när molnen passerade och lämnade ett hål. Lagade middag på en av mina färdiga påsar med mexicanasoppa, snabbmakaroner och ölkorv.

Träffade paret som ägde campern på parkeringen. De var från Tyskland och Vuollerim. De hade gått till Muddusfallet under dagen och skulle tillbaka till camper morgondagen.

Vaknade vid fyratiden när elden slocknat och vinden hade ökat i styrka under natten. Jag frös lite i min sovsäck. Tände en till brasa och värme och rökutveckling ökade.

Kl. 8 på morgonen kom den tyska kvinnan och sa att de skulle gå tillbaka till campern. Jag flyttade över till den stora stugan för frukost.

Lördagen var mulen och det lätta snöfallet hade gått över till lätt regn. Jag kommer ihåg att 2017 mötte vi Fredrik Tysk strax söder om Muttosluoppal som vandrade i Muddus och sov i Arvidssonstugan utanför leden. Jag var sugen att besöka Arvidssonstugan eller Muddusfallet men insåg att tiden inte skulle räcka till det denna gången så jag lade prestation och många kilometer under kängorna på hyllan.

Muttosluoppalstugan har sex bäddar och två extra sängar. Denna stugan är min favoritstuga. Bra och effektiv vedkamin, gasspis, köksbänk med baljor för diskning, tvättrum och mycket sittplatser. Stugorna kostar endast 150:- per natt eller 60:- för dagsbesök. Du betalar med inbetalningskort som finns i stugorna. Fanns mycket ved att tillgå även färdigklyvd ved vilket var tacksamt. Stugorna i parken är öppna året runt. Jag har skidat till denna stugan via Urtimjur två gånger.

Finns slask för diskvatten, sopboda, vedbod, dass och brunn. Bakom stugan finns sittplatser och eldstad.

Gick sen till fågeltornet för att beskåda vyn ovanför trädtopparna.

Längst ut på rullstensåsen ligger bästa tältplatsen. Finns även bord med bänkar. Isen var så tjock att det gick att gå på den.

Efter kl. 14 började det mörkna. Sen ökade regnet till ett konstant smattrande mot plåttaket och dimman tätnade ute. Vinden ven emellanåt i skorstenen och stugans knutar. Jag matade vedkaminen med en pinne i taget i sakta mak. Läste Karin Smirnoff och Eckart Tolle i pannlampans sken. Löste korsord och drack the med chokladbit till. Lyssnade på P1 vilket fungerade förvånansvärt bra via SR Play trots dålig täckning. Gjorde mindfulnessövning. Gick till kojs tidigt då jag var trött efter förra natten.

Steg upp tidigt för att gå tillbaka till parkeringen. Leden går till att börja med mellan rullstensåsen och myrarna. Såg minst 9 ripor i vinterskrud flyga upp från marken under min vandring.

Vid Mansonstugan träffade jag en kvinna som städade ur stugan. Hon hade övernattat i stugan och skulle upp på Nammavare för att beskåda den mäktiga utsikten. Hon bodde i Jokkmokk och tipsade om vandring efter Pärlälven.

Jag ville avsluta med pizza som vanligt i Jokkmokk på tillbakavägen men under rådande omständigheter valde jag att stanna vid ett vindskydd och värmde torrfoder istället. Sen körde jag tillbaka hem på den forna vintervägen som nu var blöt och lerig. Finns anledning att återvända till Muddus Nationalpark. Arvidssonstugan lockar att besöka till fots eller via vattenvägen.

Läs mer:

Praktisk Information: https://laponia.nu/upplev/muttos-praktisk-information/

Muddus Nationalpark: https://www.sverigesnationalparker.se/park/muddus–muttos-nationalpark/

Fredrik Tysk vandring i Muddus och till Arvidssonstugan: https://www.fredriktysk.se/2017/10/17/p%C3%A5-h%C3%B6stpromenad-genom-muddus-nationalpark-och-till-slut-lyckades-jag-ta-mig-till-arvidssonstugan.-37637496