Efter Skuleskogen begav jag mig till Skuleberget. Lunch, våfflor och vyn hägrade. Jag körde till Naturrum och valde grottstigen upp. Jag mätte ca 700 m på stigen i upp. Det var vatten och is på en del stenar. Vandringen upp var riktigt fysiskt utmanande. Det visade sig att Toppstugan var öppen 12-15. Så jag gick kalottleden runt på toppen och fick en 360 graders vy från berget.
Skuleberget är ett av flera kalottberg i Höga Kusten. Havets vågor slog mot toppen av berget och spolade bort grus och sten så stenhällar blev kvar. På toppen växer träd. Detta utmärker kalottberg. De lärde funderade mycket på hur de kunde finna snäckor och ankare högt uppe i bergen. En tidig teori, vattenavrinningen, var att vattnet drog sig tillbaka efter syndafloden men de lärde såg att vattnet inte drog sig tillbaka jämt. En annan teori som uppkom var att när isen drog sig tillbaka och lättade på tyngden så steg bergen. Den senare teorin blev sedermera den allenarådande dock något modifierad.
En kollega undrade vad som är grejen med vandring. Att vandra för mig ger en njutning genom fina naturupplevelser, jag får ofta en wowkänsla genom naturupplevelser. Vandring ger mig en fysisk utmaning, flytta gränser ibland och en mental avkoppling. Vandring och friluftslivet i allmänhet har fokus på att få värme, tvaga sig i kalla vattendrag, laga mat, hämta dricksvatten, eventuellt koka snö och diska. Aktiviteter som tar mer tid än i vardagslivet. Att leva enkelt och att ha allt en behöver på ryggen likt en sköldpadda är en härlig frihetskänsla.
Efter en något halkig vandring på kalottleden blev det gott med gulaschsoppa och våffla med the till efterrätt. Jag kände mig nöjd med mina dagar i Höga Kusten och tänkte återvända norrut mot snön och Luleå tidigare än jag tänkt. Speciellt Balesuddens Naturreservat och Skuleskogen och natten i stugan vid Tärnättvattnen hade gett mig mycket glädje och den där wow-känslan. Höga Kusten återvänder jag till igen kanske paddlandes sjösidan.
The Wanderer 
Kommentera