The Wanderer

Fick ledigt torsdag och fredag. Långhelgen skulle vigas till vandring i Höga Kusten. Jag körde från Luleå i snöoväder. Det hade snöat en hel del under dagen. Snön övergick till regn under resans gång. Funderade på att köra till Skuleskogens  Entré Norr för att vandra de 3,5 km till stugorna på Tärnättholmarna men då det blev sent valde jag Balesuddens Naturreservat vars stuga låg 2 km från parkeringen för att snabba på innan övernattning. Körde via Örnsköldsvik och parkeringen till leden låg vid Sandlåga.

Bytte om och drog på mig ryggsäcken och satte på mig pannlampan för att börja min vandring på leden. Det föll ett lätt regn som gav ett prasslande ljud när regndropparna föll mot de torra löven som låg som ett brunt, gult och grönt lapptäcke på leden. Skogen var bitvis tät och låg ibland som ett tak över leden. Känslan av äventyr infann sig snabbt när jag vandrade denna lilla bit av Höga Kustenleden mot övernattningsstugan i Balesuddens Naturreservat. Regndroppar som hängde på träden glittrade som silverpärlor i pannlampans sken. Skuggor rörde sig i skogen i pannlampans sken när jag panorerade med ljusstrålen. Var det något djur eller skuggor? Microregndroppar hängde i luften. När synintrycken var begränsade ökade ljudintryckens påverkan. Vatten hade valt leden som sin färdväg, bäckar fulla med vatten korsade leden med ett porlande ljud och havets bränningar slog mot den osynliga stranden. Svanarnas sång ekade från havet.

Det var skönt att komma till stugan och den gapade tom så jag behövde inte fälla upp tältet då jag inte ville dela en liten stuga med andra under dessa coronatider. Det fanns ingen ved i vedboden eller i vedlåren inne i stugan men det gick att skrapa ihop några grenar, bark och papper att mata kaminen med. Blev en liten stund en värmande eld. Destovärre fanns det en hel del skräp i stugan som gamla plastförpackningar från torrfoder, värmeljushållare och flaskor. Det fanns en plastkasse i vedlåren så jag plockade ihop en hel del av skräpet för att ta med mig. Ute på bron hade något eldat ett hål genom brädorna. En sådan här stuga är endast till låns och en ynnest att vi vandrare får bruka gratis. Lämna den som du själv vill ha den när du önskar använda stugan.

Vaknade upp först 7:00, somnade om och vaknade sen kl. 10:00 till fortsatt stilla regn. Lagade frukostgröt med mjökpulver, ett tidigare kokt ägg och fröbröd med tubost med rensmak och svart the. Fanns en stor glasflaska i stugan som jag brukade.

Recept på gröt för en person: 1 dl havregryn, 3 matskedar blåbärssoppa och 1 matsked russin om du önskar det. Portionera i ziplockpåsar. Jag hade med mig Nido mjölkpulver till men det är ju en smaksak. Använd mjölkpulver med fett för mer energi.

På varje tur behöver du ta med dig en avkapad hagelsprakare, nej jag menar en avkapad diskborste. Bytte ut tvättsvampen till en avkapad diskborste. Den torkar fortare och håller sig fräschare. Använder alltid försvarets multirengöring som är miljövänlig. Använder den till både diskning och tvagning av kroppshyddan.

• 

• 

• 

Övernattningsstugan vid Bodudden hade 8 bäddar varav några hade madrasser och det fanns flera sittplatser ute och grillplats. Dasset såg lite nyare ut. Vedboden torde fyllas på under vinter.

• 

• 

• 

• 

• 

Efter frukost vandrade jag mot Balesjaur och Balesudden. Leden var delvis fylld med rötter. På ett ställe i leden såg det ut som om det låg något onämnbart från en HP Lovecraft roman. Fanns ett träd vid leden som det var urholkat där det rann dricksvatten.

• 

• 

• 

• 

Balesjaur var tidigare havsnivån. Det finns snäckor i sjön som det utsöndras kalk från ut i bäckarna. Tjärnen är klar och har en annorlunda färg. Läser i en broschyr från Länsstyrelsen att den rekommenderas för snorkling. Jag kan hålla med om detta.

• 

• 

• 

• 

• 

Balesudden hade en vårdkase som tändes när inkräktare kom och då såg människor i byarna runt om elden och fler vårdkasar tändes på andra vårdkaseberg. Vyn från den röda udden var mäktig medan jag slog mig ned med en kopp the och kaka. Det blåste och regnade så jag satt inte så länge. Fanns spretiga och knotiga små träd på udden som gav en urgammal känsla.

Jag hade glömt mina kära hopfällbara vandringsstavar hemma som tidigare gett mig stöd i vandringslivet. Jag hade inte trott att jag skulle gå med stavar men när jag fyllt ett halvt sekel känns det helt ok. Vänstra knät började göra sig påminnt på denna tur över stenar och hällar. Vandringsstavar avlastar knäna och gör vandringen stabilare med mindre risk för att falla. Halkade till någon gång på de blöta stenhällarna.

När jag lämnade stugan såg jag svanparet som jag hörde natten innan. Det föll fortfarande ett lätt regn och jag fick nu se leden i dagsljus. Jag hade inte mött några andra vandrare på denna tur. Balesuddens Naturreservat var en riktig pärla tidigare okänd för mig. Mer än väl värt att återvända till.

Läs mer:

https://www.lansstyrelsen.se/vasternorrland/besoksmal/naturreservat/balesudden.html

https://www.hogakusten.com/sv/balesuddens-naturreservat

Fortsättning följer i del 2.