The Wanderer

Dag 1: Sitoälvsbron-Aktse 16,6 km

Denna vandring var en gemensamhetsvandring planerat sen långt tillbaka. För min del var det fem år senaste jag besökte Skierfe. Flera deltagare hade avbokat vartefter tiden led och en deltagare skrev en halvtimme innan starttid att hens bil gått sönder. Jag körde då på vägen mellan Jokkmokk och Kvikkjokk. Körde in på en parkering och såg de blågrå regnmolnen i fjärran mot fjällmassiven och väderprognosen visade att det skulle regna mycket under denna första vandringsdag och att det skulle blåsa stormbyar samt att det var gul varning i fjällen. Funderade en stund om jag skulle avbryta äventyret men kände att det här vill jag göra trots det riktigt dåliga vädret. Körde vidare mot parkeringen. Kom fram till parkeringen vid Sitoälvsbron. Lagade lunch vid bilen och åt innan start. Funderade på om jag skulle sova uppe på fjället under lördagen men ändrade min bokning av fjällstugor med Svenska Turistföreningen till att sova alla tre nätter i STF Aktses fjällstugor. Planen för denna tur hade förändrats på grund av att vädret försämrades. Regnet började falla så drog på mig skalkläderna. Besökte dasset som fungerade också tråkigt nog som sopboda. Packade sen ryggsäcken och startade min vandring.

Passerade Sitoälvsbron med sitt brusande vatten. Finns en låst vägbom på bron.

Vägen till båtlämningen kallas för cykelvägen eftersom många cyklar de tio ganska tråkiga kilometrarna. Denna gången var det mycket vatten på cykelvägen. Cyklade här för ganska precis fem år sedan men då var den i bättre skick.

Det regnade av och till på vandringen på den gropiga grusvägen. Jag stötte på flera olika vandrare. En hade en gigantisk ryggsäck och bar köket i en plastpåse. Han hade ett möte på måndag och turen tog längre än han tänkt därför transporten upp tagit längre tid så han avbröt och skulle börja ta sig hem så han skulle hålla i ett möte då. Han böjde sig fram för att vila. Fortsatte min vandring och kom till båtlämningen. Längre västerut tornade de blågrå molnen upp sig.

Gick in i vindskyddet då det började regna. Det var dags för fika i form av te och choklad. Det kom in två kvinnor i vindskyddet som också hade ett kärt återseende till Aktse och Skierfe. De skulle också sova tre nätter i STF Aktse.

Regnet fortsatte och jag startade min vandring till Aktse på den sex kilometer långa vandringsleden.

Vandrade i konstant regn. Landskapet öppnade upp sig och äntligen anlände jag till Aktse.

Tre helikoptrar landade inom ett kort intervall på ängen. Var förvånad över att det var så mycket helikoptertrafik.

Gick upp till receptionen/butiken och checkade in. Jag hade ändrat och bokat i omgångar så jag hade bokat tre nätter i tre olika bokningar.

När jag kom till altanen till fjällstugan stod det många människor där och jag frågade om de hade ett party. Hälsade på några av dem. När jag kom in i stugan träffade jag en man som frågade om jag tillhörde lättpackningsgruppen. Nej sade jag och funderade ett tag. Kom på sen det var ju deltagare från Sebastian Goulets Ultralätt utrustning som var ute på deras årliga vandring. I stugan fanns en far och son från Uppsala. Fanns också en kvinnlig psykolog från Nederländerna som också höll på med mindfulness och utövade detta när hon led av cancer. Hon vandrade på Kungsleden Kungsleden till Abisko som en utmaning efter att hon blev frisk. Hon orkade dock inte vandra upp på Skierfe.

Fanns också en muskulös och senig man med rakat huvud som var lite butter till att börja med. Han berättade att han var bagare och mindfulnessinstruktör i Belgien. När jag frågade om han läst The power of now av Eckart Tolle kom han igång med pratet. Belgaren tyckte att boken krävde flera genomläsningar och att bästa sättet att ta till sig Eckart Tolles budskap var att lyssna på föreläsningarna. Han sa att han föredrog regnigt och dåligt väder än varmt och soligt. Han gillade inte ”smalltalk”. Vidare sa han att han tidigare reagerade negativt på människors åsikter om honom men sa att idag brydde han sig inte vad människor tyckte om honom. Han ansåg att det var deras problem. Jag sa att om vi lever ständigt här och nu kan vi inte planera inför framtiden. Han sa att om en ska bestiga Everest behöver den bryta ner målet i delmål. Första steget kan vara att köpa kläderna. Då behöver en jobba för att få in pengar för att köpa kläderna och inte rikta in sig på andra mål. Han tyckte jag skulle köra mindfulness och endast fokusera på andningen i näsan. Jag gick och vilade mig och gjorde just så. Jag brukar annars lyssna på guidad mindfulness. På kvällen var det dags för bastu. Först kvinnorna en timme, sen männen, slutligen mixat. Det fanns en dusch utanför med kallt vatten som jag svalkade av mig med mellan varven. Det var socialt i bastun och utsikten var fin ut mot Lajtjavvre. Sen blev det middag utomhus. Den manlige stugvärden tände en brasa ute i grillplatsen och vi gäster drogs dit som flugor till en lampa. Lagade min middag på gasköket där och åt och pratade med gästerna. Stugvärden sa det gick fort att få sitt uppdrag vid Aktse därför att han hade båtvana. Det ingick att köra båtleden över Kungsleden. Gick sen in i stugan och kröp in i sovsäcken efter ett tag.

Dag 2: Aktse

Vaknade upp till en mycket blåsig dag. Inga båtar skulle gå på Lajtavvre eller Sitojaure under dagen. Trädkronorna böjde sig i de kraftiga vindarna. Prognosen sa att det skulle vara byvindar uppemot tjugofyra meter per sekund under dagen. Lättviktsgruppen kollade väderprognosen via Garmin InReach som sa att vinden skulle avta vid 12-13 tiden. Fadern och sonen från Uppsala gick upp på Skierfe på förmiddagen.

En man med ett tält hade sovit uppe på fjället under natten och en tältbåge hade gått av. Han satt ute på altanen och laga bågen. Psykologen hjälpte honom. En annan man satt på bänken på altanen och lagade sitt Hilleberg där tältbågen gått av. Han hade dock ett lagningskit med i tältpåsen.

På eftermiddagen gick jag på en liten utflykt ner mot vattnet. Den här stugan ägs av Naturskyddsföreningen. Passerade den och gick sen på spänger.

Härifrån går motorbåtarna över Lajtavvre. Det gick gäss på sjön.

Vy mot Aktse, Rapadeltat och Sarek.

Hittade en kontaktannons som de kan se ut i fjällen.

Gick till roddleden. Det måste finnas minst en roddbåt på varje sida.

Vände tillbaka till Aktse.

På kvällen blev det bastubad med ännu fler gäster i bastun denna kväll. Värdarna hade ändrat badtiderna till kvinnor, mixat och män. Kändes mer rättvist så. Avslutade bastubadet med en kall dusch. Sen tvagade jag mig i tvättrummet. Mixade varmt vatten från bastuns varmvattenbehållare med det kalla vattnet från kranen utanför.

Efter den välgörande bastun lagade jag middag vid den mysiga lägerelden. Två tyskar hade vandrat inifrån Sarek under gårdagen och natten 35 kilometer och kunde inte hitta någonstans att sätta upp tälten i den hårda vinden. De hade inga pannlampor och hade svårt att se. Duon såg Aktsogallo eller niostenen som de gick in i och försökte sova i. På morgonen gick de ner till Aktse och drack öl när vi andra åt frukost. För dem var det som eftermiddag. Den ena av tyskarna var forfarande uppenbart skakad av händelsen. Det fanns ett par där från Italien som berättade att de skulle gå upp till Skierfe nästa dag.

Gick sen upp till den mysiga stugan. Kokade te och åt choklad. Läste en tidning från Naturskyddsföreningen om hållbar livsstil. Kröp sen in i min sovsäck i bädden.

Dag 3: Aktse-Skierfe 15,5 km tor

Åt frukost och packade min dagsturryggsäck med kök, vatten, en frystorkad rätt, choklad, skalkläder och dunjacka. Vandrade uppför berget tills jag kom till leden som går till Aktse.

Fortsatte västerut på leden. Passerade ett blött parti. Kom till Aktsogallo där tyskarna sovit inne i stenen. Det fanns skrevor och små grottor i stenen.

Fortsatte mot Skierfe som jag såg i blickfånget och Rapadeltat nedanför.

Kom in i Sarek nationalpark.

Stötte på det italienska paret som jag tyckte var det sportiga paret som sprang och tränade mycket. Jag slog följe med dem. De var trevliga och pratglada.

Den sista delen av vandringen var stenig och det var lite svårt att se leden. När vi kom upp på toppen möttes vi av en makalös utsikt. En del menar att detta är Kungsledens vackraste utsikt. Andra menar att detta är Sveriges vackraste utsikt.

Blev sen en lunch i form av en frystorkad rätt samt te och mörk choklad. Det blåste en del uppe på toppen men mest innan den sista stigningen.

Vi vandrade ner för toppen och hade milsvid utsikt.

Vy mot Rapadalen. Den blå himlen började öppna upp sig mot Skierfe. Italienskan hade velat gå upp på toppen igen.

På vägen ner mötte vi fler vandrare som var på väg upp mot toppen.

Vi passerade Aktsogallo och jag visade det italienska paret stenen som tyskarna sovit inne i.

Kom ner till Aktse och köpte en cola och jordnötter efter vandringen och innan bastu.

Efter den sköna bastun med trevlig social samvaro och kalla duschar var det dags med middag vid grillplatsen. Ett annat italienskt par där var kvinnan dokumentärfilmare och berättade om kameror och linser.

Fick senare en bild från drönare av det sportiga italienska paret som jag vandrade upp på Skierfe med.

Dag 4: Aktse-Sitoälvsbron 16,4 km

Startade min vandring mot Sitoälvsbron. Det var gråmulet men uppehåll.

Stötte på det trevliga sportiga italienska paret. Vi följdes åt en bit på cykelvägen.

Passerade den brusande turkosgröna Sitoälven.

Körde till Jokkmokk och Jokkmokjsgrillen för att äta en sen lunch. Mätt och belåten körde jag åter till kusten.

Jag var mycket nöjd med mitt äventyr. Det var bra att det var inplanerat fyra dagar eftersom en dag blev vilodag på grund av stormen. Att det skulle bli så socialt vid Aktse trodde jag inte. Att bo i fjällstuga möjliggör många sociala interaktioner. Bastun med tillhörande kalldusch var kvällens höjdpunkt. Fjällvärdarna var duktiga på att skapa en trivsam atmosfär till exempel med att tända en brasa i grillplatsen på kvällarna. Hit återkommer jag gärna.