The Wanderer

Dag 1: Abisko-Kårsavagge 13,5 km

Detta äventyr hade Roland och jag planerat för lång tid tillbaka. På denna vandring skulle vi gå rutten Abisko-Kårsavagge-Unna Allakas-Abiskojaure-Abisko och avslutande med en övernattning på STF Abisko med bastu och trerättersmiddag.

Detta år firade jag att jag vandrat i tio år. Att jag upptäckte att vandring var en grej 2015 med en båtluffning tillika vandring i Luleå skärgård. Jag hade detta år tränat med personlig tränare för att bli starkare i kroppen och tränade på gym tre gånger per vecka. Förra året fick jag avbryta en ambitiös vandring på Solanderleden efter en dag på grund av knäproblem. Hade detta året redan genomfört två låglandsvandringar på tre dagar vardera och framgångsfaktorn var att dra på knäskyddet innan vandringen och inte när väl smärtan uppkom. Kroppen och knät hade fungerat bra utan smärta.

Roland hämtade upp mig hos mig. Vi körde från kusten på E4:an och vek av från E10:an i Överkalix för att undvika omfattande vägbyggen. Passerade mäktiga Jockfall och sen Tärendö med sin bifurkation. Vägen var renoverad och var riktigt fin. Innan Kiruna växlade vädret och vi körde in mot mörka moln. Vi såg blixtar och sen kom ett ösregn. Sen öppnade himlen upp sig.

Vi körde in i nya Kiruna och beställde mat i skärm på Annis. Det fanns allt möjligt gott att äta där. Jag beställde en dagens i form av en ostburgare med pommes och lade till lökringar. Roland beställde in en kebabtallrik. Mätta och belåtna körde vi runt Kiruna på östra sidan på nya E10:an och vidare norrut. Molnen låg nära marken. En bit norrut var det vägbyggen. Vägen var grusväg och det körde en väghyvel och en vägbult. Det var ett trafikljus och vi fick vänta en bra stund för att bli lotsade med billots. När vi kom fram till Abisko körde vi till STF Abisko för att bruka vattenklosett en sista gång innan fjälläventyret. Vi gick in i butiken och jag köpte en 230 grams gastub som ersättning för min 450 grams tub då jag hade för lite gas i min 230 grams tub hemma och valde den större tuben. Körde till långtidsparkering och förberedde oss med packningen. Det var soligt och varmt. Kvicksilvret visade 24 grader. Vi vandrade efter grusvägen och jag fick se den riktiga starten eller avslutningen på Kungsleden som går under E10:an som vandrarna brukar fotografera.

Sen vek vi av från grusvägen mot leden i riktning mot Kårsavagge. Vi passerade en hel del strömmande vatten i början och Roland drack direkt från kåsan.

Leden steg svagt uppåt. Vi kom till ett vägval, antingen gå längs med jokken eller gå uppåt och ta höjd. Vi valde den övre leden. Vi körde modellen med att vandra i femtio minuter och vila i tio minuter.

Vi mötte en familj som berättade att leden var lerig längre bort. Roland ville använda sina stavar men lyckades inte dra ut dem. De satt som berget. Han justerade också ryggsäcken emellanåt. Stigningen fortsatte och blev ännu brantare.

Vi mötte en familj där sonen ville ha matteproblem av sin far. När vi kom upp på höjden såg vi lapporten. Det var en tuff stigning till där det planade ut.

Efter ett tag planade landskapet ut och vi följde Kårsajåhkå.

Vi njöt av den gräsbeklädda dalen som ramades in av bergen på ömse sidor.

Vi passerade flera vad och leriga partier. Nu gick det inte längre hålla fötterna torra i mina trailrunningskor. Vi såg en par tält vid Kårsajåkka. Leriga och blöta partier fortsatte.

Vi passerade flera små bäckar och kom in i ett parti med buskar och rinnande vatten.

När vi passerade detta blöta och risiga område samt var nära Kårsavaggestugan började det regna så vi drog på oss regnkläderna. Roland med sin regnponcho och jag med mina skalkläder.

Vi traskade vidare mot stugvärdens stuga och en kvinna öppnade. Vi frågade henne om var vi kunde tälta och om det gick att gå till Unna Allakas över berget. Hon sa att vi kunde tälta bakom sovstugan mot jåkken och att det hade kommit vandrare senast torsdag från Unna Allakas. Vi tältade med utsikt över jåkken och lagade sen mat och åt vid en grillplats. Det fanns täckning uppe vid dasset. Vi drog oss sen tillbaka till tälten för en välbehövlig vila.

Dag 2: Kårsavagge-platån innan Hoiganvagge 6,9 km

Vi vaknade till en dag med uppehåll och lagade vår frukost vid grillplatsen. Roland fick ut en av vandringsstavarna. Packade ihop våra grejer och frågade om var det var bäst att passera jåkken. Stugvärden pekade mot den bredaste platsen där det växte en liten buske mitt i. Hon skulle titta när vi passerade jåkken.

Detta var det längsta vad jag passerat någonsin.

Vi passerade ett till vad. Fanns ytterst sporadiskt med stigar på andra sidan. Vi tog rast vid ett litet vattenfall och fyllde på mer vatten.

Duon siktade på en gräsplätt som vi sett från Kårsavagge.

Mäktig vy in mot fortsättningen av Kårsavagge och spegelblanka Bajimus Gorsajavri.

Det var stenigt och brant upp för gräsplätten. Roland försvinner upp mot himlen och där det planar ut.

Nej, det planade inte ut. Stigningen fortsatte.

Vi kom till en liten sjö omgiven av snö. Stannade och lagade lunch och fyllde på vatten. Vi kontemplerade över situationen och insåg att vi inte skulle klara av att ta oss till Unna Allakas under dagen enligt vår plan. Sträckan dit var 21 km och oledad. Det hade tagit runt 2:40 för 3 km. Vi skulle behöva bestiga ett till berg på andra sidan Hoiganvagge. Vi bestämde att tälta någonstans efter toppen för att nästa dag vandra tillbaka med riktning mot Abiskojaure.

Vi traskade på snö upp mot höjden.

Äntligen passerade vi den högsta punkten på ca 1100 meter. Vi kunde i fjärran se in i Hoiganvagge.

Vi kom in i ett skifferstensfält och såg snööverhäng över vattnet.

Skifferstensfältet övergick till ett gräsbetäckt område.

Vi såg en kungsörn lättade med sina majestätiska vingar och flög med kraftfulla vingtag längre ner i Hoiganvagge. Jag hann inte ta upp mobilen och fotografera den men mötet etsades fast på näthinnan.

Roland hittade en visp och såg det som ett tecken på att det var en bra tältplats. Det fanns vattendrag både väster om oss och en mindre bäck öster om oss.

Vi reste våra tält. Det blåste en hel del. Jag var trött i hela kroppen och lite öm i vänster knä.

Rolands regnponcho gick också att använda som tarp. Vi saknade dock snöre till att montera upp den. Roland lyckades dock få ut den andra vandringsstaven till sin fulla längd. Han hade ett multiverktyg som han använde för att få ut den nedre delen av vandringsstaven. Kom på att jag borde ha med mig snöre ifall någon tältlina eller skosnöre går sönder och min leatherman om jag behöver laga något. Den har kniv, såg, skruvmejslar och tång. Vi lagade middag i skydd av Rolands nya tunneltält. Det var gott med mat efter den tuffa vandringen upp för berget. Vi hade hade gått 6,9 km och stigningen till högsta punkten var 500 meter dit det var 4 km från start. Vi började vandringen klockan 9:30 och kom fram 17:30. Då hade vi haft pauser. Att ändra rutten var ett lite vemodigt beslut men ett klokt beslut. Att gå i ospårad terräng tar på krafterna och med en sådan kraftig stigning.

Det började blåsa hårdare under natten så det fladdrade i tältduken men tältet satt stadigt förankrat i marken. Regn började också falla under natten. Hade druckit så mycket vatten så jag behövde gå ut flera gånger och lufta blåsan i det kalla vädret.

Dag 3: Platån ovanför Hoiganvagge-Abiskojaure 13,4 km

Vaknade till vind och regn. Hörde Roland utbrista godmorgon från sitt tält. Jag lagade min frukost i absiden. Det blev frukostgröt från Normal, te och ölkorv. Hade kvällen före läst en lapp inne i tältet om alla varningar kring faran med eld i tältet. Packade ihop så mycket som möjligt av packningen inne i tältet på grund av regnet.

Det var läge för regnkläder på inför vår vandring. Vinden och regnet fortsatte.

Vy ner mot Hoiganvagge.

Vi passerade ett till parti med snö.

Jag var glad i sinn trots att jag var blöt från topp till tå.

Vi kom till ett mindre vattenfall med mycket vatten som forsade genom fallet.

Vi kom till en plats med två fjällvråkar som cirkulerade över dalgången. Jag fotograferade med mobilen så gott det gick och Roland fotograferade med sin systemkamera.

Lunchpaus vid sittstenar och en liten bäck. Vädret förändrades och regnet började avta. Vi tog av oss våra regnkläder. Skönt att lufta de fuktiga kläderna under.

Ner i nästa dalgång där Hoiganjohka mötte Kamajåkka.

Plötsligt uppenbarade sig en tydlig stig nerför berget.

Vi kom ner till leden som vi skulle gå på till Abiskojaure. Den går från Unna Allakas.

Roland såg något som rörde sig i buskaget.

En riphöna med bruna fjäderdräkt och röda markeringar under ögonen. Det var första gången jag sett en ripa på så nära håll.

Kvarlevor från en död ren.

Nere i dalen var det som en regnskog. Det droppade från träden och det var blött på marken. Fanns mycket trasiga spänger och omkullfallna träd. Leden gjorde flera svängar runt träd.

Vi kom in i Abisko nationalpark.

Vi kom till Abiskojaure och var inte sena med att boka varsin bädd i STF Abiskojaures fjällstugor. Det fanns några få platser kvar då det var många vandrare där. Vi skickade meddelande till stugvärden i Kårsavagge om det fanns en stig över berget men detvgjotde det inte. Som Roland sa så gick vi ”ledat, delvis ledat, oledat och Kungsledat”. Skönt att kunna torka alla blöta kläder inne i stugan. Vi bastade och jag tog två svalkande dopp i Abiskojaure. Lagade mat och åt ute tillsammans med en tysk som vandrade på Kungsleden ensam.

Här hämtades dricksvattnet vilket var på en annan plats än där disk, tvätt och bad skedde.

De sista solstrålarna strålade över toppen på Giron. Gick in i stugan som hade massor med bäddar. Dock skönt att sova i en säng i en varm stuga.

Dag 4: Abiskojaure-Abisko 14 km

Vaknade till en riktigt fin dag. Hämtade vatten vid vattenhämtningsstället.

Vi åt frukost ute med en par danskar. Packade sen våra grejer och startade vår vandring i fint väder som första dagen.

Jag gick i T-shirt. Vi passerade hängbron för att ansluta till Kungsleden och fjällens E4.

STF Abiskojaure på andra sidan. Några fåglar borta vid trädet.

Vi passerade och mötte många vandrare. Under gårdagen mötte vi blott två vandrare med två hundar. Onekligen var den oledade vandringen häftigare än vandring på Kungsleden.

Vi gick över en till bro. Denna sträcka vi vandrade tillhörde både Kungsleden, Nordkalottleden och Dag Hammarskjöldleden.

Vi stannade vid rastplatsen med ny grillplats och dass och lagade mat. Vi fick sällskap av en tystlåten vandrare. Jag försökte få igång en diskussion med mannen men det gick inte så bra. Han ville inte prata med oss. Roland uppmärksammade att han hade ett splitternytt Trangiakök med till och med den gula plastpåsen. Han trodde att mannen hade hyrt sin utrustning. Mannen eldade köket med T-Tenol.

Vi kom till en meditationsplats som ingår i Dag Hammarskjöldleden. En mycket vacker plats att stanna och reflektera vid. När jag var ung och arbetade som elektriker sa en äldre man att det tar hela livet att lära känna sig själv men att han inte var klar med detta.

Vi fortsatte vår vandring och mötte fler och fler vandrare med mindre och mindre ryggsäckar. Det satt flera människor vid kanten på jåkken.

Vi kom in i vackra Abiskokanjon med det skummande turkosblå vattnet.

Vi anlände till STF Abisko och kunde checka in. Bokade bord och bastade. Det var riktigt skönt att basta. Vi träffade en Japan i bastun som skulle gå från Abisko till Nikkaluokta med sin fru. Vilade på rummet och inspirerad av Roland tänkte jag på allt jag var tacksam för att jag kunde genomföra denna vandring. Att kroppen orkade ta mig runt, att jag hade pengar och tid att kunna genomföra denna vandring som var ett riktigt häftigt vandringsäventyr i ospårad vildmark (den tuffa stigningen var bortglömd) med en fin friluftskompis. Vi hade fått se flera fina fåglar. Kvällen avslutades med kronan på verket, en utsökt trerättersmiddag. Allt smakade så otroligt gott. Ren till förrätt och huvudrätt gris med potatis. Efterrätten var rabarberkompott som jag ungefär återskapade hemma med detta recept. Använde krossade havrekakor. Restaurangen hade stekt havregryn i förmodligen smör och socker. Somnade gott i nybäddad säng och skön madrass nöjd med hela äventyret.