The Wanderer

Dag 1: Skajdde-Muttosluoppal 16,8 km

Du får i detta inlägg läsa om ett drama som jag fick uppleva efter leden med lycklig utgång, hur det gick att sova i tältet utan liggunderlag och varför Nammavarre var en så fantastisk övernattningsplats.

Körde från kusten till favoriten Muddus nationalpark. Kvicksilvret visade på 22,5 grader. På parkeringen vid Skajdde stod 21 fordon varav fem husbilar. Det fanns inte någon ledig plats på höger sidan men väl på vänster sida där man parkerar längs efter. Träffade på ett tyskt par med äventyrshusbil på parkeringen. Gick till sittbänkarna och lagade lunch i form av en frystorkad rätt.

Mötte ett belgiskt par med hund och husbil som läste sig till att det inte var tillåtet att ta med sig hunden på leden under denna period. Träffade också på ett franskt par som studerade kartan på väggen till vindskyddet. Det tyska paret vandrade iväg, sen kom den tyska mannen tillbaka själv.

Detta äventyr var ett evenemang men ingen deltagare kom med på det så jag var fri att ändra rutten.

Valde den västra och lättare leden till Fallestugan.

Hörde en Bergfink sjunga. Mötte en del vandrare på stigen. Passerade den tyska kvinnan med en stor ryggsäck. Mötte ett par med hund och ytterligare några till vandrare.

Höll till vänster hela tiden för att följa den lättare stigen. Väljer du den svårare stigen är den mer kuperad men då med utsikt mot ravinen och Muddusädno eller Muddusälven.

Kom till Muddusfallet där jag mötte ett par där kvinnan hade en stor kamera och väntade på det rätta solljuset för att fotografera det 42 meter höga vattenfallet.

Jag anlände till Falletstugan och gick till kallkällan. Fyllde på vatten från kallkällan i vattenflaskorna och satte i resorbtabletter i en flaska och drack upp det.

Gick till Falletstugan och den var tom. Bestämde mig för att inte övernatta vid Falletstugan utan valde att vandra till Muttosluoppal. Jag hade gott om tid då jag startade turen 13 tiden. Passerade Muddusädno och gick över bron.

Kände att jag behövde äta något och dricka vatten. När jag tog av mig ryggsäcken hade det gått hål i min nya fina merinoull T-shirt. Den hade varit skön att bära och torkade ganska snabbt och luktade inte svett men visade sig vara skör. Det torde vara bältespännet som gnagde hål på tröjan. Lade mig på bänken och vilade. Hörde Muttosädnos brus och talltopparnas varierande vindbrus ovanför. En vän tycker att trädens vindbrus låter som havets brus. Fåglar sjöng och de vitgråa molnen rörde sig snabbt ovanför trädtopparna. Jag fortsatte min vandring.

När jag kom upp på höjden ökade älvens brus vid en punkt för att sedan avta i volym när jag gick längre bort. Trädtopparnas brus tog sen över ljudmiljön.

När jag passerade på spänger en kilometer söder om Muttosluoppal mötte jag en kvinna med pippilotter och en gigantisk ryggsäck. Jag frågade om det var kvinnan som skrivit till mig innan och det var hon. Hon berättade att ryggsäcken var på 130 liter och vägde 30 kg. Vi hade varit i kontakt innan om att kanske mötas på leden. Hon sa att hennes mobil var urladdad. Jag sa att vi kunde sätta oss på landbacken så kunde hon ladda mobilen. Hon hade paddlat packraft med sin paddlingskompis och tappat bort honom på vägen efter Arvidssonstugan. Hennes mobil var urladdad så de hade inte haft kontakt. Hon paddlade till Muttosluoppal och spanade efter honom i Fågeltornet. Hon tyckte hon kunde skönja honom från vyn ovan topparna. Jag bjöd på te och fikonbollar i lingonriset. Under tiden mobilen laddade fick hon meddelande att paddlingskompisen paddlade nedför Muddusälven. Han var vid första bron nedanför oss och gick upp där. Hennes telefon var laddad till 50% och hon tyckte det räckte. Jag kände mig lugn med faktumet att paddlingskompisen var återfunnen och att hon skulle kunna möta upp honom vid Falletstugan. Vi tog avsked efter pratstunden och jag gick norrut och hon gick söderut.

Kom till Muttosluoppal och det fanns en par ryggsäckar därinne. Jag bestämde mig först för att laga mat ute. Jag skulle laga tortillaomelett över öppen eld. Det gick dock inte vika ihop omeletten för att det var så mycket fyllning. Det blev hela riktigt gott.

Gick sen upp upp i fågeltornet och fick njuta av den fina 360 graders vyn.

Här kom packraftpaddlarna ut från Muddusjaure.

Klättrade ner till grillplatsen och bestämde mig för att tälta bortanför fågeltornet ut mot udden. Startade en eld och satte upp tältet på exakt samma ställe som jag satt upp tält för många år sedan. Blåste upp kudden och när jag skulle ta fram liggunderlaget fanns det inte i packningen. Jag hade glömt ta med mig det. Skulle jag packa ihop och sova i stugan eller sova i tältet? Jag provlåg i tältet och tänkte att det skulle gå bra att sova på marken. Satt ute och njöt av den fina kvällen. Kokade te och åt choklad. Gick och lade mig sen och jag behövde lägga dunjackan under axeln så det blev mjukare.

Dag 2: Muttosluoppal-Nammavarre 14 km

Vaknade upp till en strålande dag. Jag hade sovit ganska bra. Var lite kallt mot ryggen. Hade vänt och vridit på mig flera gånger.

Gick till bänken och lagade frukost i form av instant oatmeal, ölkorv och te.

Diskade i sjön Oarjep Muttosluoppal.

Gick till stugan och träffade en av de unga kvinnorna. De hade gått från Skajdde och skulle gå tillbaka denna dag. Det var första gången de var i Muddus och det hade gett mersmak. Jag bestämde mig för att gå till Nammavarre och inte sova vid Mansonstugan. Startade min vandring i soligt och varmt väder. En svärm av trollsländor passerade glittrande i solen likt omnikopterna i filmen Dune.

Hörde en gök när jag passerade myren.

Det flög lite sporadiskt med mygg som sög girigt på mina armar och en lövsångare sjöng nära leden. Bredvid leden dök en samling Lunglav upp.

Vid en myrstack stod två personer och studerade den och tyckte det fanns många stora myrstackar i Muddus. Jag fick tips om orkidén nornan som de såg vid Luleälven ett tjugotal. Mannen visade en bild på dem.

Vid spänger hörde jag lövsångare och bergfink.

Kom till Mansonstugan och jag behövde vila en stund. Somnade en stund i den svala stugan.

Behövde laga lunch för att orka gå ända till Nammavarre. Startade en brasa ute i grillplatsen och grillade chorizo. Åt dem i tortillabröd med senap. Det var gott med grillat. Kände mig redo att ta sista sträckan till Nammavarre.

På leden mötte jag en man som kunde mycket om Muddus. Han berättade var Ramsos källa eller Ramsoaja fanns samt om en stor skogsbrand på 30 talet. Jag fann dock inte Ramsoaja.

Passerade en plats där jag hörde dubbeltrastens smattrande läte.

Kom till Nammavarre och skyndade mig att undersöka att stugan var ledig. Tog mig en kort gubblur i sängen. Gick sen ut och tände en brasa i grillplatsen närmast tjärnen, Ramsojavvre. Vid det fina vindskyddet spatserade en sädesärla som vippade med stjärten. Lagade till middag en tortillaomelett. Det var gott och jag hade fin utsikt.

Satt på bänken vid grillplatsen, eldade och drack te med choklad.

Lyssnade på fåglarnas sång. Sjöfåglar flög över tjärnen med ett svischande ljud och landade i Ramsojavvre.

Tog mig ett kvällsbad och tvagade min lekamen.

När solen började dala bakom trädtopparna gick jag in i stugan. Det hade varit en magiskt fin kväll ute. Jag kröp in i min kokong och somnade skönt.

Dag 3: Nammavarre-Skajdde 18 km

Vaknade till en lite mulen dag. Lagade den sedvanliga frukosten inne i stugan. Packade sen ihop mina pinaler och sopade i stugan. Siktade på att stanna vid ravinen Måskosgårsså för lunchpaus. Startade sen min vandring söderut. Regnet skulle komma på eftermiddagen och tisdagen därför ville jag avsluta turen denna dag.

Passerade Tuoljabäcken.

Kom till Nammajavvre där ett par på 80-talet sett ett raketformat föremål flugit ner i sjön.

Såg ett svanpar simma rofyllt i sjön.

Passerade förra årets övernattningsplats Boargaljavvre. Vindskyddet hade nu en fin grillplats och vedboden hade ved.

Kom till den mäktiga ravinen närmast där leden anslöt.

Gick en bit till där det fanns staket vid kanten. Lagade lunch med mäktig vy ända ner till Luleälven. T-shirten var svettig från den varma vandringen. Tog av mig vandringsjackan.

Fortsatte sedan min vandring på den mest utmanande delen på vandringen med block och sten. Passerade partiet med mest block och sen gick leden stadigt ner mot Luleälven. Kom till rastplats Måskosgårsså. Det fanns en ren där. Fanns också ett dass och en grillplats.

Jag gick ner till Luleälven och tog av mig kläderna för ett svalkande dopp. Klev upp ur älven och det kändes riktigt skönt efter den varma vandringen ner. Torkade av mig med den lilla sidenhandduken.

Klädde på mig och vandrade först längs Luleälven. Letade efter nornan men såg inga.

Passerade den brusande Tuoljebäcken.

Kom in i ett område med brända träd.

Passerade Muttosädno igen.

Slutligen kom jag till Skajdde och den första rastplatsen med brunnen. Där fanns den kvinnliga packraftpaddlaren. Jag stannade och tog vatten från brunnen och drack vatten med Resorb. Hennes följeslagare kom som jag hälsade på. De sa att de väntade på några tyskar som de eventuellt skulle få åka med. Jag erbjöd att jag kunde köra dem till bilen. De packade ihop sina pinaler och vi gick till min bil.

Vi körde ut mot Ligga och sen norrut på E45 mot Porjus och bit till nära Stubba naturreservat samt där Muttosjåhkå passerar E45. Bilen stod vid en parkering med rengärde. Han fick inte upp bildörrarna med knappen på nyckeln. Han satte en hjälpstartare på batteriet i bilen och bytte en knappcell i nyckeln och då kunde han öppna dörrarna och starta bilen. Vi skiljdes åt och jag körde till Jokkmokk för att köpa det sedvanliga skrovmålet. Körde sen till en vandringskompis i Vuollerim.

Jag var mycket nöjd med äventyret och det var skönt att vandra själv. Då kunde jag lätt ändra min plan. Att det gick att vandra turen på tre dagar var intressant och berodde på att det skulle börja regna på tisdagen. Det blev ett dramatiskt möte med den kvinnliga packraftpaddlaren som slutade väl. Jag blev än mer sugen på att själv paddla packraft. Knät hade fungerat utmärkt då jag hade knäskydd på hela turen.