The Wanderer

Dag 1: Harsjöhult-Bredsjön-Finnsjön 9,1 km

Efter övernattningen vid Trönsjön körde Anders och jag först till Åkers Styckebruk för att handla mat till lunchen. Sen styrde vi kosan mot Harsjöhult. På färden mötte vi tre ståtliga älgar som passerade vägen.

Vi anlände till parkeringen vid Harsjöhult med starten på etapp 16 och etapp 17 på Sörmlandsleden.

Anders hade förberett en mindre ryggsäck för vår lilla lunchtur. Vi traskade österut på etapp 16 på Sörmlandsleden mot vindskyddet vid Bredsjön.

Efter en stund anlände vi till vindskyddet vid Bredsjön. Det blåste kalla nordliga vindar. Vi letade pinnar till att starta elden framför vindskyddet.

Vi kokade först potatis i stormkök. Sen stekte vi det tillsammans med kabanoss, lök och röd paprika i en stekpanna som Anders hade med.

Vi stekte på maten i omgångar och åt den i vindskyddet. Det var gott med lagad mat istället för frystorkat. Mätta och belåtna plockade vi sen ihop våra pinaler inför vandring åter till bilen.

Anders såg att det var en stor öppning mellan nederdelen på ryggen och min ryggsäck. Jag hade inte sett det själv. Det var därför jag fått sån värk i vänster ryggslut. Han sa att det är viktigt hur man packar en ramlös ryggsäck.

Vi startade sen vår vandring och det blev varmare inne i skogen.

En sjö benämnd som från en kärleksroman.

Väl framme vid bilen packade jag om min ryggsäck och packade långa stabila påsar med utrustning i botten och mot ryggen. Släppte bak axelremmarna så ryggsäcken stod rakt upp. Nu kändes ryggsäcken bra mot ryggen då den låg längs efter ryggen. Anders lätta 3FUL gear ryggsäck syns i bakgrunden. Han tyckte att bröstremmarna skar in i bröstet. När han lossade på bröstremmen hamnade remmarna jämt mot bröstet.

Duon startade sin vandring till Finnsjön för middag och övernattning.

Vi hörde en helikopter ganska nära som cirkulerade och vi tänkte att det var en skogsbrand som bekämpades. När vi kom till en myr passerade det en svart helikopter med en röd behållare under och släppte någon mörk vätska. Vi blev lite oroliga om det var något bekämpningsmedel som släpptes ut. När vi kom ut ur skogen mot myren passerade helikoptern och försvann. Vi skyndade oss vidare på leden.

En skylt visade Trullsjötäppan ett stycke kärrmark som brukades för 250 år sedan.

Denna ek är förmodligen mer än 200 år gammal och hyser insekter, lavar och svampar. Det kan röra sig om 1000 arter som den hyser.

Vi kom äntligen till rastplatsen vid Finnsjön. Det fanns en man redan där som hade satt upp sitt tält och satt i vindskyddet. Vi satte upp våra tält och lagade sedan vår mat i vindskyddet. När vi pratade om att vi sett helikoptern pratade han om att det förekommer kalkning av sjöar och myrar med helikopter. Han berättade om Sörmlandsleden och att några medlemmar från Friluftsfrämjandet rekognoserade en låglandsled på 60-talet. Idag är leden på totalt 100 mil och han hade sprungit alla sträckor förutom vissa anslutningsleder. Han hade också varit etappvärd och ansvarat för en viss sträcka av Sörmlandsleden.

Det var en fin rastplats och det var socialt i vindskyddet men den tredje vandraren. Vi drog oss tillbaka till våra tält för nattvilan.

Dag 2: Finnsjön-Parkeringen 6,4 km

Vaknade tidigt på morgon för att jag behövde gå på dass.

Det fräscha dasset låg 200 meter från rastplatsen.

Somnade om ett tag till och vaknade några timmar senare. Vi åt frukost i vindskyddet, packade våra grejer och startade vår vandring tillbaka till parkeringen. Vi hörde helikoptern på håll.

Detta är växten Mattlummer som tillhör familjen Lummerväxter. Dessa är inte blomväxter utan är sporväxter som ormbunkar och mossor. Dessa växter har funnits hundratals miljoner före blomväxter och är således levande fossil.

Anders brukar rasta vid denna plats lite högt belägen över myren och tjärnen.

Vi stötte på en familj på leden och vi frågade om de visste vad helikoptern gjorde för något och kvinnan sa att militären övade på att släcka bränder. Skönt då behövde vi inte oroa oss att vi skulle få sex tår eller någon annan konstig åkomma.

Vi kom till en del av den sörmländska finnmarken. På 1570-talet kom svedjebönder från Savolaks i Finland hit. De bedrev svedjebruk som krävde stora skogsområden – träden fälldes, torkade i två år och brändes innan marken odlades i flera år.

När järnbruken växte fram på 1600-talet uppstod konflikter om skogen, och många finska bönder övergick till kolning, skogsarbete eller småskalig odling.

Vi kom till parkeringen och packade in våra ryggsäckar i bilen. Nöjda med turen körde vi åter mot hufvudstaden. Jag behövde stanna på vägen och äta och valet föll på Max. Det var gott med mat då blodsockret höll på att sjunka. Vi hade fått uppleva varierad natur och en fin rastplats vid Finnsjön.