Dag 1: Nammavarre-Manson 9,2 km

Skulle delta i andra årets evenemang som skapades i Facebookgruppen Muddus Nationalpark- Delade foton/tips och upplevelser. Plockade upp en deltagare från Luleå och en i Vuollerim. Asfaltvägen gick över till grusväg. Sista 6 km på vägen när vi vek av från vägen som går mot Solaure var dålig. Skogsbilvägen hade bitvis mycket sten och djupa hjulspår. De andra deltagarna var redan på plats.

Vi väntade på att klockan skulle slå 12 ifall någon fler skulle komma. Det var varmt och skönt med kvicksilvret som visade 15 plusgrader. Kvartetten startade den 1 km vandringen till Nammavarre för lunch.

Vi passerade skylten för Muddus Nationalpark.

Väl framme vid Nammavare besökte vi den nyrenoverade kojan.

Vi stannade vid vindskyddet och tände en brasa och lagade lunch.

Hade läst Muddus-Den gamla skogen av Edvin Nilsson och Lennart Arvidsson som beskrev att Jakob Israelsson Ramso funnit en bubblande källa som benämndes Ramsoaja. Källan hade magiska egenskaper och var belägen strax söder om Tjuorrevarre. Vi planerade att titta efter den källan men hade ingen exakt position.

Vi fortsatte vår vandring mot nästa anhalt Manson. Det var varmt och blåste en del.

Spår efter skogsbrand, en stamskada på träd som kallas brandljud.

Detta torde vara spår från spillkråkan.

Vi passerade en liten tjärn med strålande sol som reflekterade sina strålar i det glittrande vattnet.

Var detta månne Ramsoaja? Det kunde det inte vara. Det fanns inga bubblor.

Vi mötte en kvinna som inte sa så mycket och en tysk utan packning som bodde vid Manson. Han utropade att vi kunde använda stekpannan som låg ute vid stugan.

Vi kom till Manson. Stugan har tre bäddar. Där sov tysken. Finns dass och välfylld vedbod. Vi skulle sova i våra tält. Torgny monterade upp sitt nya tält med kamin.

Håkan monterade upp ett lättviktstält av märket Bonfus.

Det vankades middagsmatlagning. Vi sökte oss till grillplatsen.

Peter fick tälja en stekspade då den inte följde med packningen.

För min del blev det tonfisk med pesto och couscous. Snabblagat och gott.

En äldre tysk till vänster som vi mötte på leden och övernattade i stugan och en yngre belgare till höger. Tysken hade cyklat från Tyskland och hade stannat några dagar i Muddus. Han hade genomfört vita bandet för något år sedan och skulle göra det igen. Med sina 70 år var det en imponerande bedrift.

Jag gick till kallkällan i pannlampans sken.

Det började skymma och de spetsiga granarna som jag tycker om att se tornade upp sig mot himlen.

Kallkällan låg nära leden.

Dasset hade svartgula vingförsedda innevånare.

Eldens gula sken och mobiltelefonens blåa sken.

Peters tält lyste mysigt mot skogens stammar.

Håkans tält med månen i bakgrunden.

En tysk, en belgare och en svensk begav sig ut på jakt efter norrsken.

Vi gick ut på spängerna på den närliggande myren.

Ett gnorkande ljud hördes i riktning mot träden och månen. Tysken utbrast ”the trees are calling”. Vi kunde inte se norrsken men väl stjärnor och någon satellit.

Dag 2: Manson-Muddusfallet 15 km

Det var en kall natt och jag frös. Drog på mig dunjackan under natten men det hjälpte inte. Vaknade till en strålande vacker morgon.

Vi lagade frukost vid eldstaden. Jag tinade fötterna mot de värmande lågorna. Drog sen på mig mina kängor. Efter frukost startade vi vår vandring mot Muttosluoppal. Passerade myren där vi spanat efter norrsken. Träden kallade inte på oss denna gång.

Tankar om vad man kallar skogens själ

Blott den ensamme finner Skogens Själ.
Där den söks av många flyr den bort.
Endast träden blir kvar.

Lennart Arvidsson

Vi kom till den vidsträckta Luobalaaphe som delas av Tjårrogiethje. Belgaren som är intresserad av språk slog upp betydelsen för namnet och han fick fram att tjårro betyder ås, bergrygg. Giehtje betyder ände, slut, spets.

En annan belgare kom ner från åsen Tjårrogiethje. Vi gick upp på toppen av åsen och följde en svag stig.

Åter på stigen och t-korsningen mot Falletstugan. Vi fortsatte framåt mot Muttosluoppal.

Tre av oss gick mot fågeltornet. Hittade läskande mogna lingon.

Vy mot Muddusjaure eller Ramso-Muddus. Någonstans i den riktning fanns Ramsos gård som kallades för Hemmabrännan eller Häjmmaroavve.

Vi tände en brasa vid grillplatsen bakom stugan Muttosluoppal. Lagade lunch och vilade en stund. Vi mötte en trio vandrare vid stugan. Sen startade vi vår vandring mot Falletstugan.

Vi njöt av den vackra passagen över den gyllene luobbalaaphe.

Här vid bron var det inte lika mycket vatten som förra året.

En stunds vila med vätskeintag.

Bron över Muddusälven. Här hade Peter paddlat packraft.

Vi tog en till paus på andra sidan älven vid sittbänken.

Kvartetten fortsatte sin vandring upp mot tallhedarna.

Vid Falletstugan fanns det flera stora Hillebergtält som rymde 3-4 personer. Det var tjejvandring från Stil Frilufts. Luleå Tekniska Universitets studentidrottsförening. Det var närmare 20 unga kvinnor där.

Belgaren och jag gick till Muddusfallet innan middag. De andra tyckte att de hade sett det tillräckligt. Muddusfallet är 42 meter och det är bra att lyfta upp packraften innan det går nerför om man inte är trött på livet.

Håkans nätta tält framför de stora tunneltälten.

Vi gick ner till en av grillplatserna och lagade middag.

Jag valde att sova i det stora rummet i Falletstugan eftersom jag ville sova varmt efter den kalla natten. Eldade på för fullt. I det lilla rummet skulle tre tyskar sova. 22 tiden kom det två till vandrare som skulle övernatta i stugan.

Dag 3: Falletstugan-Nammavarre 11,5 km

Peter kom in i stugan och sa god morgon. Jag klev upp och hade sovit gott och varmt. Mina rumskamrater sov gott. När jag kom ut fanns det en man utanför som berättade att han gått i pension och gick en naturguideutbildning. Han hade sovit i hängmattan strax utanför stugan. Jag gick ner till grillplatsen där de andra redan var. Alla lagade lite olika frukost.

Håkan började riva sitt tält med bästa vädret i bakgrunden.

Torgny och Peter började riva sina bohag.

Torgny rullade ihop rökröret av titanium med handskar för att inte skära sig på den tunna och vassa plåten.

Stil Frilufts tjejhajk var på gång med morgongympa och samling.

Vi startade vår vandring österut och kom till bron över den strida Muddusälven.

När Peter och hans sällskap kom med sina packrafts klev de upp här till höger innan den överhängande stora stenen.

På en tallhed kom vi till ett område med fångstgropar. Den jaktmetoden var vanlig tills den blev förbjuden slutet på 1800-talet.

Vi kom till spänger som var i mycket dåligt skick. Det fanns brädor bredvid.

Vi gick en hel del på åsar.

Vi passerade Asjkasjåhkå.

Naturguidestudenten hann ifatt oss med sina raska ben. Vi satte oss i mossa och ljung för att laga lunch i det fina vädret.

Här skiljdes våra vägar åt och den spirande naturguide vandrade söderut och vi vandrade norrut mot Nammavarre.

Med start 1946 såg många cigarrformade raketer som benämndes spökraketer som ofta åkte ner i sjöar. Det mest kända fallet skedde i Muddusjaure.

Vi kom till Muddusjaure där ett par hade sett ett raketformat föremål med stjärtfenor som åkte ner i sjön 30 juli 1980. UFO Sverige har letat efter föremålet två gånger.

Den gamla och slitna stugan vid Nammajaure hade brunnit ner. Det hade varit bra om det byggdes någon form av rastplats här. Vi satte oss och vilade en stund på en bräda.

Sen fortsatte vi fortsatte vår vandring mot Nammavarre.

En ung kvinna passerade oss på raska ben.

Väl framme vid Nammavarre lagade vi middag.

Vi satte upp våra boningar vid rastplatsen. De tre tyskarna som sov i lilla rummet vid Falletstugan anlände. De hade gått den norra slingan och skulle sova i stugan. Ett franskt par kom till rastplatsen och tittade i stugan som redan var ockuperad. De gick därifrån med raska steg och muttrande ord.

Solens sista strålar lyste på träden runt Ramsojavvre.

Jag drog på mig alla kläder och kröp in i sovsäcken. Det var en ganska kall natt.

Dag 4: Nammavarre-Parkeringen 1 km

En ny dag grydde. När jag klev in i dasset hittade jag ett verktyg jag inte tidigare sett. En dasslocksöppnare.

Fläsk stektes och grisfötter värmdes på elden.

Efter frukost vila i kokonger i vindskyddet.

Vi vaknade till en riktigt vacker höstdag vid Ramsojavvre.

Vårt nattläger revs och ryggsäckarna packades.

Den korta vandring till parkeringen startades. Lunchen hägrade i Jokkmokk.

Åter vid start och parkeringen.

Vi körde varsamt på den knöliga vägen till Jokkmokksgrillen för att avsluta äventyret innan vi skiljdes åt.

Det hade varit ett härligt äventyr i ovanligt fint väder. Vi hade bättre väder än förra årets vandring. Det var ovanligt mycket vandrare i Muddus Nationalpark detta år. Förra året hade vi endast träffat en ung holländsk kvinna. Det var nog det fina vädret som lockade ut vandrare. För mig var det roligt att vandra den korta slingan då det var den rutten jag tog när jag vandrade första gången en midsommar i Muddus. Det hade varit roligt att vi var fem olika friluftsmänniskor som vandrade tillsammans och vi mötte många på vägen. Hoppas att det blir ett evenemang nästa år igen. Det finns potential att vi blir fler på dessa evenemang.

Se mer:

Förra årets vandring genom evenemang i gruppen blev en film.