Anders och jag körde till en parkering vid Yngsviken och en etapp av Sörmlandsleden. Massive Attacks låt Teardrop spelade på radion och jag var tvungen att sitta kvar i bilen och lyssna färdigt på den fantastiska låten. Kommer ihåg den mäktiga känslan när låten ljöd på radion när jag och dåvarande hustrun körde från Northern Territory in i Queensland i Australien. När låten tystnade klev jag ur bilen och krängde på mig dagturryggsäcken. Vi startade turen och vädret var riktigt fint.
Vi passerade flera platser med vildsvinsbök i markerna.
I början på leden fanns en varningsskylt för nedfallna eller fallande träd. Området hade blivit utsatt för granbarkborrar.
Vi passerade en liten bäck och lite längre ner fanns en kallkälla.
Leden kantades av träd som hade brutits av som tändstickor. Ibland låg träden över leden.
När vi närmade oss Stora Envättern fanns det en välfylld vedbod och en informationsskylt för naturreservatet.
Vi mötte ett par där kvinnan hade en fluffig färgglad overall och mannen en grön lång militärrock. De berättade att det var blött på västra sidan om sjön.
Runt sjön fanns det flera fina grillplatser med rejäla bänkar som var fastskruvade i berget.
Leden på södra sidan om sjön fanns inte i Topo GPS så jag använde appen Naturkartan som hade mycket detaljer om leden och markerade grillplatser. I webbversionen av Naturkartan går det mäta sträckor.
Vi mötte en farlig mördare i form av en mördarsnigel och vi hade inga tillhyggen att försvara oss med.
De blöta partierna hamnade inte på bild. Vi fick balansera på trästockar och grenar och blev lite blöta om fötterna.
Vi kom till den nästsista grillplatsen och stannade där. Båda kokade mat för lunchen. Anders hade en Trangia Triangel med Trangias gasbrännare. Han hade också en kastrull från IKEA och ett hemmagjort grytlock. Anders bjöd på lakritschoklad som jag avnjöt till teet. Det började blåsa upp och det föll ett lätt regn.
Efter lunchen startade vi vår vandring tillbaka till bilen. Det var en fin dagstur runt Stora Envättern. Anders körde tillbaka till Stockholm och jag körde mot västkusten.
Läs mer:
The Wanderer 
Lämna en kommentar