The Wanderer

Dag 6: Nammasj-Avtsusjvagge 20,7 km+2 båtar

Det regnade kraftigt under natten med sporadisk åska på långt avstånd. När jag vaknade på morgonen och klev ut ur tältet hade det stänkt från det grå glaciärsedimentet på ryggsäck och utrustning. Möttes av ett riktigt vackert väder med sol och spridda lätta fjädermoln över fjällen. Båten kom vid 9:30 och vi passerade förbi det mäktiga bergsmassivet längs efter vattendraget. Fick se Skierfe från sjösidan som jag skulle ha vandrat upp på enligt den ursprungliga planen.

Kliv iland vid Aktse och vandrade via ängen vid fjällhemmanet Akse till STF Aktse.

Jag stannade en kort stund vid STF Aktse. Butiken var stängd just då. Stugvärden varnade för en hel del kommande regn. Fyllde på vatten och åt en powerbar inför den branta stigningen upp på kalfjället längs en liten upptrampad stig som kallas Kungsleden.

När jag kom upp på högfjället så hade jag täckning för första gången sen dag 1. Min far hade spelat in ett mobilsvar och jag ringde och lämnade ett meddelande till honom. Ringde och bokade båttransporten över Sitojaure. Åt en powerbar och drack vatten på en sten. Mötte en vandrare från Hong Kong som kom från riktning Skierfe.

När jag kom ner till en liten metallbro satt det en man där från Stockholm som just hade ätit lunch. Jag bestämde mig för att stanna där och laga min lunch där. En kvinna från Storbritannien och mannen från Hongkong passerade bron. Njöt av lugnet och den porlande bäcken.

Kom till en raststuga vid Svinjnne som tyvärr var svinig. Självklart tar var och en med sig sitt skräp som den bär med sig ut på vandringsturen. Inte så mysigt att sitta i den raststugan.

Mötte vandraren Lilian från Hong Kong igen som är en riktig långdistans- och ultralättvandrare. Han vandrade någonstans från Ludvika/Fagersta upp till Nordkap. Han vandrade i shorts och tights, färgglad t-shirt och han hade trailrunningskor i olika färg på fötterna och olika färg på sina gaiters. Han hade haft samma ryggsäck som jag hade nu då han vandrade på Pacific Crest Trail (PCT) i USA. Nu hade han en Hyperlight Mountain Gear ryggsäck och ett tält av märket Tarptent. Jag pratade med kvinnan från Storbritannien som hade 26 kg i sin ryggsäck. Hon ville inte frysa så hon hade packat en varm sovsäck och även en drönare. Hon berättade att i Storbritannien gillar människor att gå upp på monroes som betyder toppar och sen gå ner och dricka öl. Vi provade hennes ryggsäck och den var blytung men hade Ospreys suveräna bärsystem. Hon var en riktigt tuff vandrare. Fanns även en dansk vid sällskapet som väntade på båten samt ett par från Polen.

Vi anlände till norra sidan av Sitojaure där familjen som kör båten bodde. Ett av barnen sålde godis och fisk i en kiosk. Det började vara slut på varor och fanns inte små coca cola och han hade inte chips som jag var sugen på. Det blev en påse bilar som färdkost till övernattningsplatsen.

Det fanns en hel del tält strax norr om Sitojaure.

Jag såg det röda tältet från strax ovanför Rapaselet. Jag gick dit och det var Stockholmaren som jag vandrade med en bit. Han berättade att vadet över Lulep Vassjajågåsj gick bra att passera och han sa att det var en ganska tuff vandring där uppe som gick upp och ner.

Jag kom i fatt den danska vandraren och vi följdes åt ett tag. Han berättade att han jobbade i finansbranschen i Köpenhamn och kunde få tjänstledigt ett år utan att det behövde synas på CVt. Han ville träna för att komma upp i dagsturer på 30 km och kunna ta ledigt tre månader för att vandra Continental Divide Trail (CDT) i USA som sträcker sig hela 4873 km. Han berättade att han hade knäproblem emellanåt och hade knäskydd över bägge knäna. Han stannade för att äta så jag fortsatte min vandring.

Kom till raststugan vid Avtsusjvagge. Utanför raststugan fanns en lång, grovt byggd man med grova överarmar. Han hade glasögon med gula linser. Föreställde mig en sjöman. Han kom från Island. Jag gick in i raststugan och där fanns Lilian. Han hade inget kök och lagade således inte varm mat. Han hade en jättestor plastpåse med påsar med nötter, godis, platta paket med tonfisk och ölkorv. Han åt tonfisk från paketet med ölkorv eftersom han hade inte ens sked. Han tänkte sova i raststugan. Jag funderade på om jag skulle sätta upp tältet. Det skulle börja regna under natten så vi bestämmde oss för att stiga upp kl. 4:00 för att undvika det värsta regnet och anlända till frukosten på STF Saltoluokta som öppnade 7:00. Jag bestämde mig för att sova i raststugan även om den endast är för nödsituationer men jag var trött. Islänningen berättade att han hade 5 % syn på ens ögat och 10 % syn på andra ögat och var färgblind. Han berättade att han kunde inte urskilja en ren förrän den sprang på honom och han hade mycket svårt att läsa kartan. Han hade en GPS med en stor skärm och mobilen som han var helt beroende av. Om dessa skulle sluta fungera skulle han behöva ta sig ut ur området närmaste väg. Islänningen bytte om i stugan och gick ut och lade sig i tältet. Jag och Lilian kröp ner i våra sovsäckar för nattsömnen.