The Wanderer

Dag 4: Snavvavagge-Lulep Vassjajågåsj 12,8 km

Jag vaknade till en solig dag med en makalös utsikt över Rapaselet.

Åt frukost på en sten bredvid tältet och njöt av utsikten. Packade ihop mina grejer och torkade sovsäck och liggunderlag i solen.

När jag packat klart gick jag upp till det röda tältet. Där fanns en man från Stockholm som vandrade från Akka till Saltoluokta. Han hade först tänkt vandra till Aktse och bokat en helikopter till Kvikkjokk för att sen flyga till Stockholm från Gällivare. Han kände dock att smärtan i vaden gått tillbaka så han skulle vandra till Saltoluokta. Han tipsade om vilken höjd jag kunde passera Lulep Vassjajågåsj och lämplig tältplats där uppe. Han gav mig nummer till båten mellan Svinnje och Sitojaurestugorna.

Jag började min vandring nerför branten med skön värme i luften. Kom ner till en ravin med en serpentinväg och då kom jag ihåg Tyskens beskrivning av var de tältade, ovanför ravinen och Jikajåkkå. Jag hade dock inte orkat vandra ner och upp med knät efter 20 km vandring under gårdagen.

När jag kom upp ur ravinen såg jag en familj som tältade med vyn som Tyskarna beskrivit mot Raphaädno, Rapaselet och Rapadalen. Vyn från min tältplats var dock magisk från sin högt belägna position. När jag kom ner till jåhken där stigen svänger österut gjorde jag morgontoalett och tvättade kortkalsongerna och de leriga byxbenen. Jag hängde upp handduken och kalsongerna på ryggsäcken och körde commando, utan kalsonger i vandringsbyxorna.

Vandraren i det röda tältet kom ner till kurvan på stigen. Vi slog följe ett tag och det var trevligt att prata om vandring och olika vandringsleder. Han hade kontakt med sin fru via sms med en hyrd Inreach mini. Frun skickad väderprognoser och hon skulle avbeställa helikoptern. Efter 5 km vandring fick jag en sådan smärta som en kniv i knät så jag behövde stanna. Mannen fortsatte kort därpå och han trodde att jag skulle gå längre än honom. Jag satt en halvtimme. Tog två panodil. Åt en ölkorv och drack vatten. Började sen vandra igen.

Det var en ganska bedrövlig stig att gå på. Mycket vatten på stigen. Många vad som dock inte var svåra. Ett parti med tätt ris och buskage så det var svårt att se stigen. Jag tappade bort mig ibland. Ibland var stigen markerad med uppstaplade stenar.

Sen kom en blöt myr som var tung att passera. När jag passerat myren hade jag gått totalt 9 km och tänkte gå totalt 10 km innan lunch men knät värkte igen och jag kom till en passande plats att ta rast och eventuellt resa tältet.

Jag satte mig ner och lagade lunch. Lade mig ner och somnade nästan medans maten skulle bli klar. Jag bestämde mig för att inte vika uppför berget via renvaktarstugan. Det skulle innebära en för tuff vandring för knät och bli en lång vandring till en lämplig tältplats. Jag bestämde mig för att fortsätta på stigen nere i Rapadalen till båtleden och förhoppningsvis kunna köpa en båttur till Aktse. Det skulle vara en planare vandring och lättare för knät. Jag fortsatte min vandring och jag passerade en del ängsliknande områden med björkar och enbuskar samt myrar. Såg flera gånger björnspillning på stigen.

Jag mötte ett yngre finskt par som berättade att kvinnan inte vågade vada själv över Lulep Vassjajågåsj. Mannen berättade att vattnet gick upp till låren. De hade båda Barefoot trailrunningskor som de gick med hela tiden. De hade vandrat från Skierfe och ner på stigen. De var på väg till Ritsem där de hade bilen och startade vid Saltoluokta. Vi tog adjö och jag fortsatte min vandring. När jag hörde den brusande Lulep Vassjajågåsj tog jag en stig till höger som gick till lämpliga tältplatser på en höjd. Jag satte upp tältet där och åt mat på en sten bredvid.

Jag kände att det räckte med vandring för dagen. Det hade gått sakta de 12,77 km på 5,5 timme. I snitt 2,3 km/tim. Försökte laga ett hål i påsen till tältet som gått sönder när jag skjutit ner påsen med tältpinnarna. Använde en lagningslapp som jag lagat hål i en kudde och en vattentät packpåse. Skör tältduk insåg jag.

Jag tänkte sova tidigt och spara på krafterna till vadet och de 12 km till båten. Jag kröp in i tältet och skrev i dagboken. Efter ett tag började ett lätt regn smattra på tältduken. Somnade till bruset av Lulep Vassjajågåsj som jag var nervös för att vada.