Dag 3: Vuojnesvarasj-Snavvavagge 20,6 km
Vaknade flera gånger under natten av någon vindpust i tältet. Steg upp kl. 7 för morgontoalett och sen började det regna igen. Jag tog och vilade mig till kl. 8. Gjorde sen frukost inne i tältet och hoppades att regnet skulle avta.
Det hade uppkommit kondens på insidan av tältet så nederdelen av sovsäcken blivit blöt. Jag torkade av sovsäcken med handduken. Började packa ihop prylarna och väntade på uppehåll. Vid kl. 9 det regna. Jag torkade av insidan på tältet och tog sen och skakade av tältet.
Startade min vandring neråt och började känna av höger knä och smalben speciellt neråt. Jag sökte efter stigen på kartan och hittad den tillslut.
Mötte tre andra vandrare. Två äldre herrar och en yngre herre. De berättade att de var på sluttampen av sin Sarekvandring och skulle sluta i Suorva. Jag såg ett orange tält högre upp mot bergsryggen. Kom till sjön som anses som den vackraste i Sarek, Bierikjavvre med sitt turkosgröna vatten.
Mötte ett tyskt par som var ute i Sarek fem veckor och skulle vara på vandring totalt sex veckor. Jag fick tips på var jag kunde passera över till stigen som går mot Rapadalen och bästa tältplatsen med vy mot Rapaselet. De hade sett sett älgar nere i Rapaselet med kikare. Stigen var bitvis tydlig.
Hittade hjortron och fick mig en god förrätt. Stannade för lunch vid en sten efter jag gått ungefär 8 km. Det började regna precis när jag väntade på att maten skulle bli klar. Jag tog på skalkläderna och packade ihop allt förutom påsen med frystorkat som jag började äta i regnet. Det blev ingen te och chokladbit denna gång. Det fick vänta.
Fortsatte min vandring och såg var renarna passerade Bielajåhkå och jag såg ett par som nog passerade där. Jag fortsatte mot min rekommenderade passeringspunkt.
Passerade till den andra leden men upptäckte att jag var på fel stig så jag gick lite söderut så kom jag på rätt stig. Nu blev det soligt och varmt och jag bytte om till att gå i kortärmad skjorta. Hela detta gigantiska öppna gräsbeklädda område kallas Pielasslätten.
Anlände till ett vattenfall och en kraftigt strömmande jåhk med grumligt vatten. Fick fundera och titta var det var lämpligt att vada. Jag valde en plats lite längre ner. Öppnade spännena på ryggsäcken och rullade upp byxorna till knäna. Det strömmande vattnet gick upp till vaderna och det gick bra att hitta balansen. När jag kom över kändes det bra att jag klarat vadet. I och med att vattnet var så grumligt så var vadet lite läskigt.
Sen såg jag en brant som jag undrade hur jag skulle klara.
Jag hade tidigare tagit på mig knäskyddet på höger knä och intagit två värktabletter. Började känna värk och stelhet i höger ben. Det slutade brant på Bielattjåkhå. Stigen var endast en liten kant. Ibland fanns det stenar att kliva över och ibland var det så brant upp att jag fick ta händerna till hjälp.
Jag stannade först och tog av mig skalkläderna och jackan för att jag blev så varm. Stannade sen när det värsta var över och satt ett tag och var tacksam att jag klarat av denna sträcka med livet i behåll. Vid regn borde denna passage vara riktigt farlig.
Jag insåg att det skulle bli för sent att äta middag vid tältplatsen och blodsockret hade sjunkit. Stannade vid Snavvajavvre och åt och drack så jag kände att livet kom tillbaka.
Jag såg tre tält vid foten på Låddebakte. Det blåste hårt uppe vid Snavvavagge. Det var mycket tungt för knät att gå nerför den branta stigen. Sen när stigen planade ut gick det bättre. Letade lite och hittade en fin tältplats med en mäktig vy mot Rapaselet.
Jag var tacksam att det var längesedan det regnade och att det fortfarande var uppehåll. Jag satt på en sten bredvid tältet och skrev dessa ord och drack min kopp te och tog en mintchokladbit. Ett vattenfall högre upp och jåhken brusade i olika toner från olika håll. Någon få slö mygga satte sig på mitt byxben.
Längre upp fanns ett stängt rött tält, förmodligen Hilleberg. Ingen var utanför tältet hela tiden jag var vid lägerplatsen. Kröp in i tältet och lät dörren vara öppen så jag kunde njuta av vyn efter den längsta och tuffaste vandringsdagen. Tacksam för att det inte regnade och var blött och fuktigt.
Läs mer:
The Wanderer 
Lämna en kommentar