Dag 2: Gähppo-Vuojnesvarasj 17,2 km
Vaknade redan kl. 6 och hade velat sova en stund till. Jag steg strax upp efter det och gjorde frukost sittandes på en sten med den mäktiga utsikten mot Sarek och Slugga som fond.
Det blev snabbgröt från butik, ölkorv och te. Det började rulla in dimma. Jag gjorde en ny rutt i Topo GPS strax söder om en sjö som ligger 802 meter över havet på andra sidan Sluggajåhkå.
Vandrade nerför branten och såg en perfekt tältplats med gräs och en jåhk bredvid. Jag fyllde på vatten i flaskorna och tvagade min lekamen. Dimman lättade när jag kom längre ner. Satte mig vid en stor sten och drack vatten. Jag hörde en fjällpipare sjunga som kallas vandrarens bästa vän.
Fortsatte ner mot ravinen där Sluggajåhkå rinner. Första tanken var, oj hur ska jag klara detta? Jag hittade ett bra ställe att passera. Rullade upp byxorna till knäna och lossade spännena till ryggsäcken. Jag vadade snett upp mot strömmen. Det gick bra att passera vattendraget. Tog inte av mig skorna utan vandrade i samma skor som jag vadade i.
En böjd skylt markerade nu att jag klev in i Stora Sjöfallets Nationalpark. Jag vandrade i ett blocklandskap med ibland riktigt stora stenblock. Kom sen in i ett område med mycket ris och buskar. Det var ett blött område och ibland sten bland buskaget. Tog på mig skalkläderna när det började regna. Praktiskt med skalhandskar och liners under. Jag höll med om kartans beskrivning av terrängen som tät svårframkomlig vegetation. Det var ansträngande att ta sig igenom detta område speciellt när buskarna började bli grova och höga. Såg tillslut renvaktarstugan och siktade mot den.
Tog mig en lunchpaus i skydd av stugan och torkade kläderna i vinden. Det blev chiliböngryta, te och en chokladbit. Sen började det regna igen så jag skyndade mig att packa allt i ryggsäcken.
Började vandra igen och passerade en gammal torvkåta som såg ut som ett skelett. Längre upp på bergsryggen såg jag två personer som verkade ta en rast. Plötsligt såg jag äntligen stigen som är markerad på kartan i alla fall på min Sarekkarta 1:50000. Det var skönt att gå på en stig efter den riktigt tuffa och blöta sträckan efter vadet och sjön.
Fick beskåda ett sakralt motiv mot Stuorvarre, Sjuodji och Ähpar när solen sken ner mot bergen som strålar.
Äntligen anlände jag till bron över Guhkesvakkjåhkå. Bron markerar gränsen mellan Stora Sjöfallets Nationalpark och Sarek Nationalpark.
Jag gick över hängbron som finns där permanent över den våldsamt forsade jåhken. Jag satte mig på en timmerstock på andra sidan bron. Tog fram det rökta oxhjärtat som jag fått av min far. Det var gott med det salta och rökta möra hjärtat. Det blåste upp och började regna igen. Jag skyndade mig att packa ihop allt i ryggsäcken. Det var ingen idé att ta av sig skalkläderna då det regnade av och till hela tiden.
Passerade flera flodbäddar som måste haft massor med vatten i sig vid något tillfälle. Det låg glaciärsediment högt upp och flodfåran var mycket bredare än vattnet som strömmade där. Fick rulla upp byxbenen och vada över en av jåhkarna.
Det fanns stig innan jåhken men sen tappade jag bort den. Jag började få en kraftig värk i höger knä och smalben. Jag hade en önskan om att vandra till Bierikjavvre. Kom till en gräsbeklädd brant. När jag kom till toppen fick jag se mäktiga vyer mot Vuojnesluobbala och Bierikjavvre lite längre ner. Jag bestämde mig för att stanna vid Vuojnesskajdde för att vila knät. Det började regna igen när jag satte upp tältet. Fick sen in ryggsäcken i absiden och tog fram kläder för att försöka torka.
Jag sov en stund innan middag. Det var skönt. Det blåste tidvis hårt i tältet. Lagade sen frystorkat och till te och chokladbit lyssnade jag på P1 Kropp och själ om kollektivet, kollektivboende och co-living.
Klev ut och satte stenar på stormlinornas tältpinnar och sträckte på linorna. Lyssnade sen på nedladdad musik och skrev i dagboken.
Läs mer:
The Wanderer 
Lämna en kommentar