The Wanderer

Dag 1: Hornöberget-Kulberget 9,3 km

”The Mountains are calling and I must go”

John Muir

Jag hade närt en dröm förra sommaren att vandra hela Höga Kustenleden som är på 128 km mellan Hornöberget och Örnsköldsvik. Pernilla Lindbloms vandring på Höga kustenleden och revanschen inspirerade mig mycket till detta vandringsäventyr. På denna tur valde jag att förbereda maten i ziplockpåsar. De flesta recepten valde jag från Youwill dietisterna. Till deras recept torkade jag gröna ärtor, rostade fröer, gjorde grönkålschips som jag smulade och rostade jordnötter. Valde att göra deras blåbärsgröt med blåbärssoppa, kokos och solrosfrön. Förberedde också recept från Utemagasinet och Friluftsfrämjandet. Jag hade planerat med en meny med frukost, lunch och middag för hela turen. Hade jag använt frystorkat hade jag dock fått ner vikten. En påse vägde till exempel 230 gram och en frystorkad påse väger ca 100 gram. Jag ville dock äta gott på denna turen och det var roligt att förbereda maten. Vandringsetapperna hade jag planerat efter lämpliga övernattningsplatser. Skulle sova i tält, öppna stugor och vindskydd. Packade med mig sovsäckspåsen som jag kunde dra över sovsäcken om jag skulle sova ute i ett vindskydd i dåligt väder.

Under bilfärden från Luleå infann sig den där pirrande känslan av att ett spännande äventyr vankades. När jag närmade mig Höga Kustenbron ljöd låten Pete Standing Alone med Boards of Canada från mobilen. Vid parkeringen till Hotell Höga Kusten mötte jag en far som skulle springa ultralopp på 13 mil med sin son till Örnsköldsvik. Jag skulle dock blott vandra till Kulberget denna natt. Ganska precis 22:00 startade jag mitt vandringsäventyr. När jag passerade en by mötte jag en farbror med hund. Han berättade att han hade kört buss i 53 år och var 74 år. Han hörde att jag kom från Luleå. Jag önskade honom en fin kväll och travade vidare på min vandring.

Kom fram till Kulberget och vindskyddet 00:30. Vandringen tog ungefär den tid jag planerat. Bytte om från den fuktiga underställströjan till en torr dito. Kokade te och åt kokosbollar med dadlar. Njöt av utsikten. Månens färg gick från gul mot rött. Vita ljus på toppen av Höga Kustenbron och toppen av vindsnurrorna blinkade synkront.

Dag 2: Kulberget-Fjärdbotten 13 km

”Jag ej förstår, hur fröjd så mången det kan ge,
att i det stora upp det lilla spåra;
— så handla med förlof blott får och fåra. —
En man vill i det minsta ock det stora se.”

Karl Fredrik Forsman

Steg upp och tände en brasa. En bofink sjöng en liten sång och fanfar dagen till ära. Lagade frukost i form av blåbärsgröt med kokos och blåbärssoppa på. Spisade en ölkorv till samt drack grönt te. Det var en god gröt. Enklare tillagning än den variant jag brukar göra.

Sångsvanarnas trumpetande ekade kort över nejderna och bofinken började sjunga igen vid trädet bredvid. Vinden ven stötvis i talltopparna. Vindskyddet ingick i ett projekt ARKNAT Höga Kusten där arkitektstudenter designat och byggt vindskydd. Studenterna hade använt delar av ett gammalt vindskydd på platsen som var delvis trasigt och de hade använt nya material. Vindskyddet döpte de till Över kanten och de hade byggt en plattform för att beskåda vyerna. Hade det regnat mycket hade det dock regnat in i vindskyddet då det var rätt glest.

En lätt regnskur föll kort. Snörde på mig kängorna strax efter 10 och en rödstjärt på toppen av en tall sjöng en sång för mig. Startade min vandring mot Lövvik för dricksvatten och diskning. Passerade släta klipphällar och sen en gammal skog. Kanterna på vandringsleden var dekorerade med vackra blommor.

Jag passerade genom Lövvik där jag hälsade på två män som röjde sly. Två män i lycra på snabba velocipeder höjde jag handen mot. Vek sen av mot Sjöbodsvikens Gästhamn. Stugan går att hyra för 600:- och har två rum med tre bäddar vardera. Då ingår också dusch och wc. Allt detta bokas på förhand och den var låst. Bastun var dock öppen så jag slog på den medans jag intog fika i form av te och kokosbollar. En kort lätt regnskur kom och gick.

En nyfiken gräsand simmade mot mig och en liten segelbåt angjorde mot bryggan. Det kom en till segelbåt till bryggan och de båda flytetygen fördes av ungdomar. Vinden ökade i styrka och molnen började skingra.

Bastun hade fått upp en rejäl temperatur. Det var riktigt skönt med ett bastubad. Klädde på mig och gick ut till ungdomarna och frågade om de önskade basta men de skulle vidare. Jag började eftersvettas så skjortan blev sjöblöt. Tog av skjortan och hängde den på tork i vinden. En kvinna kom och frågade om hon kunde ta vatten från kranen. Packade ihop mina pinaler och började vandringen mot berget Valkallen för lunch.

Det var en mycket tung och svettig vandring uppför berget Valkallen. I toppstugan mötte jag Kenneth från Gävle och kvinnan vid vattenkranen, Juliette från Frankrike men som bodde i Barcelona. Vi lagade och åt lunch samtidigt. Det var gott med mat efter den riktigt tunga vandringen. Kenneth filmar och lägger upp filmer på Youtube under namnet Kenta Outdoors. De gick sen nerför berget före mig. Det var en lättare vandring nerför Valkallen norrut.

Passerade ett dass och det fanns ett vindskydd längre in i skogen. Där tältade en holländsk kvinna som gick söderut och hade det sista kvar på sin vandring.

Anlände till Fjärdbotten, en rastplats med gamla fädbodar som det går att sova i. Två av dem har kamin. Det finns en matsalsstuga, dass, lite ved och en kallkälla. Åt middag med Kenneth och Juliette i matsalsstugan. Det var riktigt trevligt. Hämtade ved till stugan och tände en brasa inför nattvilan.

Dag 3: Fjärdbotten-Lappudden 24,4 km

”And into the forest I go, to lose my mind and find my soul”

John Muir

Vaknade till en lövsångare som sjöng i trädet. Det var en solig morgon. Såg ett likadant ryggåstält som Kenneths men som var brunt. Kenneth hade startat sin vandring och en bekant till honom Dan hade slagit upp sitt tält bredvid kvällen före. Jag började min vandring mot Lappudden.

Det var en tuff stigning upp mot Nipstugan. Jag behövde vila på närliggande Jon-Nilsberget. Tog av mig den sjöblöta skjortan för att torka den i vinden. Drack lite vatten. Det var en kilometer kvar till Nipstugan.

Anlände till Nipstugan för en paus. Det var dock inte dags för en lunchpaus än. Träffade på en familj och mannen jobbade på Länstyrelsen som gav mig många fina tips i området. Bland annat naturreservatet på Södra Ulvön och Skallberget. Jag tog genvägen nerför berget som var riktigt brant.

Jag svängde av till höger mot en skylt Vikmunsberget och då stötte jag på en man på en fyrhjuling som frågade om jag vandrade på Höga Kustenleden. Ja sa jag och då sa han att denna led gick till Vikmunsberget. Jag hade gått fel. Traskade tillbaka i mina fotspår. När jag kom till en vacker vik strax innan Gavik satt Juliette på en lastpall och förberedde lunch. Jag hade tänkt gå till Svartvik för lunch men insåg att jag behövde äta. Blodsockret började sjunka. Felnavigeringen var ett tecken på det. Stannade för lunch med Juliette. Rätten var riktigt god med tortellini kokad i tomatsoppa med rostade fröer och smulat grönkålschips på toppen.

Juliette och jag gick tillsammans mot Gavik. Vi fick se ytterligare en skylt med ordet ED och stuga. Vi träffade två män på vägen som berättade att det var en man i trakterna Erik Daniels som byggt ett 20 tal kojor som han vandrade mellan och bodde i samt fick mat från bybor. Vid Gaviks Bed and Breakfast fanns det ett bord med två stolar och en vattenkran. Jag drack en hel del vatten. Juliette fortsatte vandringen och jag satt och vilade på stolen. Dan från Gävle kom och utropade ”Luleå” när han anlände. Jag fortsatte sen min vandring medan Dan satt kvar.

Vek av upp på Rödklitten som gick på Världsarvsleden. Skulle se på den forntida borgen. Juliette var där och letade efter den men hittade inte den. Jag gick upp på toppen men jag hittade inte den heller.

Dan kom ifatt mig och vi gick tillsammans till Lappudden. På Lappudden fanns Kenneth och Juliette. Jag köpte en tältplats och Kenneth hade bokat bastu som jag hängde med på. Det var riktigt skönt med bastu. Vi kylde av våra varma lekamen med kalla duschar utanför.

Dag 4: Lappudden-Friluftsbyn 31 km

”Only those who will risk going too far can possibly find out how far one can go.”

T.S. Eliot

Efter frukost i tältet packade jag ihop min utrustning och startade min vandring. Kenneth hade redan börjat sin vandring och Juliette och Dan åt frukost vid vindskyddet.

På Körningsberget blåste det riktigt hårt. Björkarna bockade för vindens krafter. Löven frasade i vinden. Det var ett vackert område med de gamla skogarna och leden som gick längs efter Högforstjärn och Vedasjön. Stötte på tre unga kvinnor från Nederländerna som övernattat vid en udde vid Högforstjärn och åt en måltid.

När jag vek av från grusvägen slog jag följe med Juliette och de holländska studenterna. Vi tog en välbehövlig rast vid Erikskojan innan nästa anhalt Ullånger.

Kvintetten anlände till Ullånger och handlade godsaker på Coop. Vi satte oss utanför på bänkar. Studenterna åt lunch. Juliette och jag skulle gå vidare till Mäjabodarna vid Mäjasjön för lunch. Vi fyllde på vatten vid OKQ8. Stigningen upp på Gårdsberget var riktigt tuff. Vyn var mäktig från toppstugan.

Juliette och jag anlände till Mäjabodarna för en välbehövlig lunch. Vi satt vid en byggnad som användes till bastu. Där fanns det ett antal fäbodar, dass och dricksvatten samt en fin badstrand vid Mäjasjön med badbrygga. Den holländska trion anlände till Mäjabodarna. De skulle tälta där och bada. Juliette och jag fortsatte vidare mot Skoved.

Juliette hade många intressanta diskussioner under vår vandring om bl.a. hur våra språk är uppbyggda. Våra vägar skiljdes åt. Juliette vek av mot Fäberget för övernattning. Jag travade mot Kustladan för middag. Det blev en god högrevsburgare där efter lång väntan.

Anlände till campingen sent. Tältade bredvid Kenneth. Det fanns ingen personal i närheten så jag betalade via Swish för tältplatsen och en 10 krona till duschen. De hade smygöppnat Friluftsbyn och skulle öppna på riktigt nästa helg. Det var riktigt skönt med en varm dusch efter min längsta dagsvandring någonsin i både sträcka och tid. De hade utvecklat mer i Friluftsbyn med restaurangen Vardagsrummet och duschrummen var uppfräschade.

Dag 5: Friluftsbyn-Tärnättvattnen 18,8 km

”The best view comes after the hardest climb”

Okänd författare

Vi bestämde oss för att vandra tillsammans, Kenneth och jag. Dagen skulle inledas med en toppbestigning av Skuleberget som är en avstickare på Höga Kustenleden via Höga Kustenstigen och Litoberget. Vid startade runt 8 på morgonen. Höga Kustenleden börjar precis vid Friluftsbyn.

Efter lunchen vandrade vi in i Skuleskogen och vek av upp på Slåttdalsberget. Mot Skuleberget uppenbarade sig regngardiner. Kort därefter föll ett lätt regn.

Parkförvaltningen hade precis veckan innan påbörjat arbetet med att dra om Höga Kustenleden runt Slåttdalsskrevan på grund av rasrisk. Trappan var borttagen och det fanns en kedja för att blockera genomfart.

Vi anlände till Tärnättvattnen. Vi valde inte att sova i stugan utan tältade på udden mot vattnet.

Jag hittade en bok i stugan ”101 historiska händelser” med korta berättelser från världshistorien. Det började blåsa upp vind. Jag läste i den intressanta boken och somnade sen.

Dag 6: Tärnättvattnen-Bodviken 26,1 km

”Stop staring at mountains. Climb them instead, yes, it’s a harder process but it will lead you to a better view.”

Okänd

Vi vandrade mot Köpmanholmen och handlade på COOP, åt pizza på den lokala pizzerian och jag laddade mobilen och powerbanken. Jag hade glömt mina laddare så fick låna Kenneths.

Kenneth märkte att leden var omdragen första biten från Köpmanholmen. Det blev en fin vandring efter grusväg längs havet med sandstränder och stugor. En vacker och solig dag.

Det var en rejäl stigning upp mot Balesuddens Natureservat.

Vi tog en rast vid vindskyddet på vägen upp som hade en fin vy mot Köpmanholmen. Jag luftade mina brinnande fötter och jag såg att de båda hade beprytts med blåsor på trampdynan mot tårna. Tog kniven och skar sönder den vänstra fotens blåsa och tejpade den sen.

Vi passerade Balestjärn som har ett mycket klart vatten pga snäckor på botten som ger tjärnen ett högt ph värde. På botten ligger trädskelett. Tjärnen rekommenderas för bad och snorkling.

Balesudden består av den röda Nordingrågraniten som är Ångermanlands landskapssten och har en tendens att vittra sönder då den består av centimeterstora röda kristaller av kalifältspat. Balesudden användes förr som ett riktmärke för sjöfarare. Före det användes udden som ett vårdkasberg och det tändes eldar där för att varna människorna i bygden för fientliga skepp. Vandringen upp på Balesudden var väl värd ansträngningen och erbjöd en mäktig 360 graders vy. Sommaren 2008 härjade en brand längst ut på Balesudden så det finns flera flera trädskelett där.

Vi vände tillbaka och gick sen mot stugan vid Bodviken där jag sovit en gång förut. För mig blev det en tung vandring. Leden gick efter vattnet och jag kollade efter stugan men sen gick leden uppåt och inåt skogen. Jag gick som en maskin vid det här laget. Började sen känna igen mig. Jag valde att tälta vid stranden och Kenneth sov i stugan. Vi hittade lite ved som vi klöv med en slö yxa, tände en brasa i kaminen och lagade middag. Sträckan Köpmanholmen till Bodviken tyckte både Kenneth och jag var den tyngsta på hela vandringen. Den gemensamma nämnaren var kanske pizzan som drog allt blod till magen. Jag gick sen och kröp in i tältet. Under natten regnade det.

Dag 7: Bodviken-Örnsköldsvik 20,2 km

”Nog finns det mål och mening i vår färd – men det är vägen som är mödan värd.”

Karin Boye

Den regniga natten förbyttes till en solig stilla morgon. Vi åt frukost i stugan och packade våra pinaler. Vid 8:00 startade vi vår vandring mot slutmålet.

Vid stugan vid Småtjärnarna stannade vi för lunch. Jag luftade mina svettiga och värkande fötter. Det blev tortillabröd med ölkorv och renost då gasen nästan var slut.

Kenneth märkte att Höga Kustenleden var omdragen på finalen eftersom han vandrat leden tidigare. Leden gick nu via toppen och inte som en avstickare. Vandringen upp på högsta toppen var en brant och tung sträcka.

Uppe på toppen drack vi vatten och beskådade vyn som var den mest tätbebyggda under hela vandringen. Vi kunde se lite tillbaka där vi kom ifrån. Sen tog vi oss den sista biten ner mot slutmålet.

Vi anlände till parken med slutstolpen eller startstolpen beroende på hur en genomför vandringen. Kenneth checkade sen in på Elite hotell och jag begav mig till resecentrum för att ta mig med buss till Hotell Höga Kusten.

När jag kom fram till bilen provade jag gå med mina Salomonskor och med ryggsäcken på. Det var skönare för fötterna. Körde sen till mitt bokade Air BnB boende endast 10 minuter norrut för rakning, dusch och klädombyte.

Efter det körde jag tillbaka för middag på restaurangen på Hotell Höga Kusten. Det blev en högrevsburgare och tryfflar till efterrätt. Pratade med en en pratsam bordsgranne som berättade att effektivaste sättet att gå ned i vikt är genom fjällvandring eller svält.

Höga Kustenleden var en mäktig upplevelse och mycket mer social än jag föreställt mig. Jag som är rätt van med fjällvandring var detta en annorlunda vandring och en minnesvärd upplevelse. Vandringen var bitvis rejält kuperad med passager över berg, stigar genom skogspartier samt delar med vandring på grusvägar och asfalt genom samhällen. Jag hade för mycket mat med mig och några grejer som jag inte använde. Kenneth inspirerade mig under denna turen till ultralätt vandring och utrustning. Det första jag tänker ändra efter denna turen är att vandra i trailrunningskor. Främst för att inte bli så varm om fötterna och förhoppningsvis att inte få ont under fötterna. Jag hade med denna vandring slagit några egna rekord. Detta var min hittills längsta vandring med flest övernattningar med sina sex till antalet. Trodde aldrig i min vildaste fantasi att jag skulle kunna vandra 31 km under en dagsetapp. Jag skulle kunna tänka mig genomföra denna vandring igen med lättare packning. Höga Kusten lockar hela tiden och det finns så mycket att upptäcka.