The Wanderer

I detta blogginlägg får du läsa om mitt årliga skidäventyr ut i Luleå Skärgård som blev annorlunda än tidigare år och reflektioner kring varför jag tycker så mycket om friluftslivet.

Dag 1: Hindersön-Kluntarna, 14 km

Hade länge planerat för mitt stora skidäventyr ut i Luleå Skärgård. Isarna var dock dåliga längst ut i skärgården detta år. Jag skulle inte kunna åka skidor runt på samma sätt som tidigare år. Undersökte isläget med EO Browser och med SMHIs Havsiskarta samt Balfi. Det fanns just denna period skoterspår till Hindersön, Långön och Storbrändön men inte till Kluntarna. Det går att få rapporter om isläge och skoterleder i gruppen Skoterleder i Luleå Skärgård. Isvägarna var öppna från Hindersöstallarna till Hindersön och Storbrändön. Tänk på om du planerar en egen tur ut i Luleå Skärgård på vintern att undersöka isläget.

Körde mot Hindersöstallarna och lyssnade på Annie’s Song med John Denver när jag passerade Lövskär. Isvägen var bred och plogad. Fanns en del gupp av issprickor. Lyssnade på Vera Vinters Lios som passade bra när solen badade skärgården i sitt lios, ljus på kalixmålet. När jag anlände till parkeringen vid Jopikgården lyssnade jag på First Aid Kits Running up that hill. Spände fast hockeytrunken i pulkan och hängde på mig ryggsäcken. Hade en nödsändare fastsatt i ryggsäcksremmen och isdubbar runt halsen. Pulkan gled lätt på snön trots tung packning och kvicksilvret visade 2 sköna grader.

Jag hade en rutt i appen Topo GPS i mobilen. Skidföret var mycket bra. Snön var hård skare format som sanddyner varvat med rena isfläckar. Jag njöt av skidturen ut mot mitt mål och en härlig känsla infann sig av de stora öppna vidderna utan några spår av människan. Kom plötsligt på att jag hade glömt den curryrubbade fläskfilén i kylen hemma. Räknade ut att jag ändå skulle ha tillräckligt med mat att äta om jag planerade om maten under helgen.

När jag passerade Långön började det blåsa upp. Jag stannade och drog på mig skalkläderna, drog över huvan och tog på mig pannlampan och tumhandskarna.

Kom fram till stugan Tärnan som ligger närmast bastun och tände en värmande brasa i kaminen. Hängde upp kläder på tork ovanför.

Lagade hamburgare med högrevsfärs, smörstekt lök, majonnäs och saltgurka. Drack lingondricka till detta.

Till dessert blev det krabbelursemlor. Den första omgången såg inte så vackra ut. Skakade havregrädden i en flaska men den blev inte fast som jag hade läst mig till. Krabbelursemlorna blev mycket goda dock med rinnig grädde och jag blev mer än mätt.

Det blev en hel del jobb med att hugga ved, elda i kaminen i stugan, koka vatten av snö och laga mat så jag orkade inte värma upp bastun och det var ganska sent. Jag gick och lade mig tidigt till brasans sprakande.

Dag 2: Packisbergen, 3 km

Vaknade tidigt till vackert väder. Läste ut boken Den som lever stilla. Det var fortfarande varmt i stugan. Lyssnade sen på musik och åt den sedvanliga frukosten med ett ägg. Mobiltäckningen var 4G och låg på mellan en och två pinnar med Telia/Halebop.

Kokade vatten till gårdagens disk och diskade utanför med vy ut mot det öppna havet. Jag hade inte sett att det var öppet hav så nära ön i mörkret igår.

Det blev högrevsburgare igen till lunch. Drack te och åt mörk mustig choklad. Njöt av det vackra vädret. Deltagare på en skidtur med Friluftsfrämjandet passerade och en av dem kände jag igen på rösten efter en stund. De skulle sova i 10-bäddsstugan. Högg ved och eldade i bastukaminen. Tog mig sen ett välgörande bastubad efter lunchen. Varmt, fuktigt och skönt. Jag upplever tiden på ett annat sätt så här ute i naturen. Tiden känns långsammare än vanligt.

Det var dags åka på packisbergsafari. Packade ryggsäcken med te, choklad, dunjacka och sittunderlag. Det vita paradiset strålade i solens ljus med det glittrande öppna havet strax utanför.

Jag satte mig på ett isblock uppe på packisbergen och funderade på varför jag tycker så mycket om friluftslivet. Det var en fråga som en tidigare kollega var nyfiken på dagen före.

Jag ser inte det som träning att åka skidor ut i skärgården. Det är bara kul även om det är nog så krävande. Jag glömmer bort att åka i skidspåret på Ormberget för att istället spänna på mig turskidorna och åka ut i den fria naturen. På Ormberget åker jag endast 5,2 km spåret och ute i naturen åker jag mycket längre.

Läste om förundranseffekten och jag känner igen mig i den att jag förundras ofta av en vacker solnedgång, snötyngda granar med vinterns rosa färger som fond på himlavalvet, de spektakulära packisbergen, mäktiga rullstensåsar, vädrets makter, gröna dansande norrsken i Muddus. Jag upplever ofta den där starka wow-känslan i naturen som jag kallar den.

Jag tycker om att utforska nya platser ute i naturen. Hjärnan utvecklar nya kopplingar i hjärnan när vi ser nya platser. Om jag har besökt en plats vill jag fortsätta utforska den och lägger det till minnes. Tex Bjuröklubb som jag besökt många gånger och hade en önskan att övernatta där. Jag hängde en gång hängmatta vid en av de vackraste rastplatserna vid Bjuröklubb och vandrade till Sillhällorna. Ett pågående projekt är att utforska Skridfinnarleden i Kalix där jag har olika baser och utforskar delar av leden på dagsutflykter med min MTB. Det där pirriga känslan av äventyr infinner sig när jag packar och kör till starten av etappen. Likväl tycker jag om att återvända till gamla favoriter som Kluntarna. En plats ser olika ut olika säsonger och vid olika väder. Jag är så ofta ute i naturen att jag får ofta uppleva de där magiska förunderliga ögonblicken fast det är samma plats jag besökt så många gånger förut.

Perioden jag gjorde min första vandring någonsin i Luleå Skärgård 2015 och min första fjällvandring i Arjeplogsfjällen till Iggesjaure 2016 hade jag ett spännande, roligt och kundintensivt arbete med många utmanande kontakter med deltagare i tjänster med arbetslivsinriktad rehabilitering. Upptäckte så tydligt att jag kunde koppla av från jobbets tankar när jag vandrade från Saltoluokta till toppen Lulep Kirkau i samband med musikfestivalen Saltofolk 2016. Friluftslivet har har haft en mycket stor betydelse för mig för att koppla av från arbetslivet och ladda batterierna.

Har gjort mindfulness några gånger ute i naturen och har då upplevt en starkare närvarokänsla. Som när jag gjorde mindfulness på en sten vid tältet på min andra fjällvandring i Arjeplogsfjällen och sen insöp landskapet som glittrade i solens ljus. Såg renar som betade och ordet prestation kom upp, att prestera friluftsliv. Det är inte det viktigaste hur många mil jag kan vandra per dag eller hur många Facebookinlägg jag lägger upp. Det som betyder något är denna närvarokänsla med naturen och den kan likväl gärna vara i närområdet.

Tycker om att laga mat ute och den vardagsnära utflykten. Att utvecklas hur jag kan laga gott ute med olika tekniker. Lagar mat på muurikka, lagar olika varianter på krabbelurer och lär mig mer om plankgrillning. Trevligt att bjuda med mig vänner och bekanta på en äta ute stund. Att dela en bit mat och social samvaro ute förgyller den grå vardagen.

Slutligen kan det vara socialt och lärorikt att delta på ledarledda aktivitet ute i naturen. Deltagarna har något gemensamt att prata om, kanske samåker och delar fikaställe.

Åkte skidor tillbaka med solnedgången som ledsagare. Tillbaka till stugan tände jag en brasa i bastukaminen, kokade potatis och snö. Det var praktiskt med den medhavda tesilen för att sila bort granbarren från dricksvattnet.

Tände en brasa i utegrillen och stekte först tre ägg på muurikkan. Det blev ägg istället för plankgrillad fläskfilé. Tillagade moset på muurikkan till det plankgrillade potatismoset.

Formade bollar av potatismoset och lade på plankan jag hade med mig.

In i elden med plankan tills moset fick färg.

Lade skivor av smör mellan potatismosbollarna. Det blev otroligt gott och det var mycket mättande. Åt direkt från plankan. Till efterrätt åt jag mangosåsen som var tänkt till fläskfilén. Hällde på grädde på såsen. Det blev en god dessert.

Avslutade med bastubad efter middagen. Det var skönt efter dagens skidtur. Gick sen tillbaka till stugan och gick och sova tidigt.

Dag 3: Kluntarna-Hindersön, 14,1 km

Vaknade ganska tidigt men drog mig ett tag. Lagade frukost. Städade ur stugan och packade mina grejer. Sågade ved till stugan och bastun.

Det snöade och blåste lite. Sikten var sämre. Kvicksilvret låg på -4 grader.

När jag rundade Storviken hade jag motvind och sikten var rätt dålig. Jag hade dock min rutt i kartan i mobilen. Drog på mig skalkläderna, balaklavan och skidglasögonen.

Vid Långöhällorna stannade jag och åt torkade aprikoser och drack vatten. Stod med ryggen mot vinden. Nu öppnade sikten upp. Det blåste fortfarande men snöfallet hade avtagit.

Det var en härlig tur med minnesvärda vyer från packisbergen med en mycket ansträngande retur. Fick mycket ont under fötterna, vänster knä och hälarna. Jag borde haft knät smärtfritt innan turen. Förstår dock inte varför jag fick mer ont i knät av skidåkningen. Jag borde haft de ortopediska skoinläggen i skidpjäxorna istället för ullsulorna som jag brukar ha för värmens skull. Turen var dock värt ansträngningen. En säkerhetsdetalj jag kunde ha tagit med var vindsäcken. Hade varit bra vid rast eller nödsituation. Returen blev lite längre i sträcka eftersom det var svårare att navigera i den dåliga sikten. Returen tog 50 minuter längre än till Kluntarna pga motvinden. Väl hemma lagade jag fläskfilén som en sen lunch. Jag var mer än hungrig. Behöver jag skriva att till Kluntarna återvänder jag igen?