Hade varit på vis- och bluesfestival på Vassholmen i Kalix med artisterna Daniel Wikslund och
Samuel Lundström som är riksspelemän, Vera Vinter och Louise Hoffsten. Vera Vinter som är bördig från Stora Lappträsk i Kalix är en av mina favoriter och denna gången sjöng hon själv tillsammans med sin gitarr. En fin eftermiddag i musikens tecken. Premiär för mig att besöka Vassholmen som var fint med gamla historiska byggnader. Mörka moln tornade upp sig över oss men släppte inga regndroppar. Musiken värmde dock.




Från kultur till natur. Styrde sen kosan mot starten på Skridfinnarleden vid Säivisnäs. Jag navigerade med Google Maps och Topo GPS men den senare visade inte rätt start på leden. Hittade till slut starten på leden. Kanske leden har dragits om? Det går att köpa en karta i turistinformationen i Folkets Hus i Kalix. Skridfinnarleden är på 82 km och sträcker sig från Säivisnäs till Räktjärv. Den går efter gamla körvägar och skoterleder. Läs mer om Skridfinnarleden på norska.






Startskylten på leden saknade karta. Bredvid finns en yta som passar att parkera på.


Satte mig på min stolta springare och cyklade på leden genom ett tallhedlandskap. Leden/vägen var sandig så jag höll mig till sidorna. En vit ren passerade över vägen i hög fart. Var det månde ett tecken. Norrbottens svar på en enhörning.









Vägen blev sen smalare och smalare så den var som två stigar. Passerade en liten bro. Växte ormbunkar vid vattendraget.







Jag tappade andan av de vackra vyerna längs efter Storträsket och fantiserade hur det var när skridfinnarna färdades längs med stranden.

Sen vek leden upp mot vägen. Här skulle det gå att tälta och finns en grillplats. Vill man inte cykla efter leden längs Storträsket går det lätt att komma åt sjön från grusvägen.


När jag kom till Kåtaträsket mötte jag en mor med två små döttrar som skulle sova i sin pickup med kåpa. Vilka äventyrare!





Den fina rastplatsen badade i det gyllene ljuset. Här finns vindskydd, grillplats, flera bänkar och massor med ved. Här skulle det passa utmärkt att sova i tält eller hängmatta. Hit återkommer jag gärna. Ångrade att jag inte hade grejer för övernattning. Åt bananer och drack vatten.

Cyklade tillbaka på grusvägen och hittade denna fina och lättillgängliga grillplats vid Storträsket. Cyklade sen till Lillträsket och det fanns en grillring när man kommer ner mot sjön. Otroligt fin sandstrand och vacker solnedgång.





På returen över kalhygget upptäckte jag att det var lagt stenar på ömse sidor om leden. Åter till bilen var jag lycklig att jag upptäckte denna för mig ganska okända pärla i Norrbotten. Hit återvänder jag igen.

Kommentera